åmsele kyrka

Interiören präglas dels av byggnadstiden men främst av 1926 års omgestaltning. Stilmässigt återkommer de klassicerande dragen, men med inslag av funktionalism. Vapenhuset innehåller ett vindfång med trappa upp till läktaren. Innanför vindfånget finns en passage med en väggfast bänk och RWC (inrett 1993) på den västra sidan samt ett öppet utrymme för information och skrifter samt en städskrubb med WC på den östra. Kyrkorummet har öppna bänkrader med mittgång och smalare passager mot lång-väggarna. Golvet består av oljade furubräder. Bänkarna är marmorerade i brungrönt sedan 1965 då kyrkan målades om både in- och utvändigt. Tidigare var bänkarna dekorerade i en yvigare frihandsmarmorering i gråblått som läktarens bänkar. 195455 ändrades bänkarnas ryggstöd och det gamla varmluftssystemet togs ur bruk. Kyrkan försågs med elradiatorer som både utseendemässigt och i kulör anpassades till boaseringen. Innerväggarna är försedda med ljust blågrå bröstpanel (lockpanel) och slät ljusgrå brädpanel ovanför. Taket är format som ett tredingstak och målat i vitt. Väggpanelen mot koret har dekorationsmålningar av Leander Engström från 1926; ett blommotiv i mitten flankerat av trumpetande änglar. Han utförde även altarmålningen samma år. Predikstolen, som är placerad vid östra långsidan, uppges vara från 1870-talet, men ändrades förmodligen vid 1926 års omgestaltning (eller 195455) eftersom vissa detaljer är tillverkade av kryssfanér. Predikstolen, pelarna och väggpilastrarna är marmorerade i ljusgult. Läktarbröstningens speglar är marmorerade i blågrått liksom kyrkans dörrspeglar.

Orgelfasaden är utformad av arkitekt Knut Nordenskjöld 1936 och marmorerad i gulbrunt. Det pneumatiska orgelverket är från samma tid, men hälften av piporna togs bort i slutet av 1980-talet. Koret nås via ett par trappsteg och golvet består av oljade smala bräder av gran. Kortaket är tunnvälvt och liksom de pilasterindelade väggytorna klätt med träfiberskivor. Kortaket är målat i brutet vitt och väggfälten i ljusgrått. I bakre korväggen finns två runda fönster med färgat glas. Altarringen är sluten och består av svarvade balusterdockor marmorerade i gråblått. Knäfallet är buntat med rött tyg. Nytt bredare altare sattes in 1947. Nya innerfönster insattes i kyrkan på 1970-talet. 1993 genomfördes en ut- och invändig renovering av kyrkan, då bl.a. fasaderna, vapenhusets innerväggar och boaseringen i kyrkorummet målades om. Vid detta tillfälle demonterades också de två bakre bänkraderna och en RWC inreddes i vapenhuset. Främsta bänkraden är demonterad vid tidigare tillfälle.

Kyrkan började byggas 1872 och invigdes 1874. Den bestod då enbart av ett timrat långhus med lägre utskjutande kor mot söder och var försedd med ett relativt brant spånklätt tak. Ritningarna upprättades av flottningsinspektören Karl Bergström i Brännland utanför Umeå. Tornet, som är placerat mot norr, byggdes 1875 efter ritningar av byggmästare J. P. Lundberg från Teg utanför Umeå. Det är byggt i stolpverks-konstruktion med en avsats och smalare överdel. Upptill avslutas det av ett tälttak med kors på krönet. Den nedre delen är försedd med några mindre fönster. Kyrkan hade till en början en stående bred locklistpanel, som senare kläddes över med en liggande smalare fasspontpanel. Fram till början av 1900-talet var kyrkan helt ouppvärmd. Den försågs då med varmtak och två stora vedkaminer sattes in mot koret. Ombyggnadsritningen visar att långväggarna höjdes och att taket gjordes flackare.

År 1926 omgestaltades kyrkan av dåvarande länsarkitekt Edvard Lundqvist och byggmästare J.A. Grundström, Vindeln. Kyrkan fick då det utseende den har idag. Stilhistoriskt är kyrkan klassicistiskt enkel med sina vita fasader, svarta tak och sparsamma utsmyckning. Tornet framstår som oproportionerligt stort i förhållande till långhuset. Vid renoveringen 1926 breddades kyrkan i den södra delen så att långhuset blev helt rektangulärt och taket gjordes återigen om; nocken höjdes, taket blev brantare och fick valmad avslutning mot södra gaveln. Taket är sedan dess klätt med svartmålad galvaniserad plåt i skivtäckning med raka falsar. Det tillkommande utrymmet väster om koret blev farstu med nedgång till den nya källaren och utrymmet på östra sidan blev sakristia med separat ingång. Under koret byggdes en källare i betong och utrymmen för värmekammare, ved, eldningsrum och vinkällare tillkom. Skorstenen och det varmlufts-system för kyrkans uppvärmning som fortfarande är fullt synligt, men som har tagits ur bruk, är från denna tid. Kyrkan kläddes återigen med ny panel den nuvarande stående panelen på lock utanpå de två äldre panelerna. Den gamla fönsterformen med trapets-formad avslutning upptill behölls. Fönsterglasen är till största delen fortfarande de från Sandö glasbruk som sattes in 1926. Kyrkans fasadpanel, fönster, dörrar och foder har under alla tider varit vitmålad med mindre avvikelser i nyansen. Sockeln, som enligt uppgift göts i betong 1926, samt källarfönstren är gråmålade.

Efter 1926 har inga större förändringar skett utvändigt. Tornuret efter ritningar av Torkel Sjöström sattes upp 1957. Vid en restaurering 1993 målades kyrkans fasader, fönster och tak om, den tresidiga trätrappan upp till huvudentrén byggdes och takavvattningen byttes.

I samband med 2012 års omläggning av takfallens yttersta delar togs takavvattningen från 1993 bort på långhuset och därefter sattes takrasskydd upp mot kyrkogården för att skydda gravvårdarna från snöras. Mot trappan ansluter en lös HK-ramp av aluminium. På ömse sidor om entrédörren finns äldre järnlyktor och till vänster en mindre meddelandetavla.