VÄDERSTADS KYRKA

Exteriör beskrivning
Väderstads kyrka är byggd på en terrass av jord och sten med den södra delen i souterräng. Kyrkan består av ett långhus med rundade kortsidor, ursprungligen utrymme för sakristia under koret samt torn i norr. Kyrkan är uppförd av gråsten och tegel. De vita fasaderna är spritputsade med markerade hörnpilastrar, kraftigt profilerad taklist och dekorativt utformade dörromfattningar i slätputs. I söder avslutas korabsiden med ett rakt parti omgiven av pilastrar som bär upp en fronton. Sockeln är spritputsad och gråmålad. Långhuset täcks av ett relativt flackt sadeltak som är täckt med svartmålad skivtäckt plåt. Tornhuven är täckt med samma material och avslutas upptill med en rödmålad öppen åttkantig lanternin. Fönsteröppningarna är rundbågiga och symmetriskt placerade. De mörkgrönt målade träfönstren består av en rundbågig karm med mitt- och tvärposter med sex bågar. En horisontell list löper runt fasaden i fönstrens nederkant och är liksom fönsterblecken täckta av en svartmålad plåt. Huvudingången är via tornet i norr. Centralt placerade på östra och västra långsidorna finns även ingångar. Portarna är tillkomna 1924 och nytillverkades då med de ursprungliga portarna som förebild. De äldre portarna finns kvar som innerdörrar. Omfattningarna består av pilastrar med ett däröver liggande lunettfönster omgivet av ett dekorativt "lyrmönster" i putsen. Den norra porten har samma utformning men istället för lunettfönster finns en kalkstenstavla med följande inskription; "I Det Tionde Året Af Konung CARL XIV JOHANS Regering Bygdes Wäderstads och Harstads Församlingar Detta Herrans Hus OSCAR FREDRIK Benämndt." Till den f d sakristian i söder finns en utvändigt järnplåtsförsedd enkeldörr samt stickbågiga fönsteröppningar med grönmålade småspröjsade fönsterrutor.

Historiken kompletterad vid inventeringen 2005:

KYRKOBYGGNADEN
Väderstads medeltida kyrka var belägen vid den f d prästgården ca 600 meter sydöst om den nuvarande kyrkan. Medeltidskyrkan var uppförd av kalksten med rektangulärt långhus och smalare rakslutet kor. Ett torn i väster hörde antingen till den ursprungliga anläggningen eller tillbyggdes kort därefter. Harstads kyrka var även en medeltida stenkyrka, enligt en anteckning uppförd 1233. Den var belägen en dryg kilometer sydväst om den nuvarande kyrkan. Kyrkorna revs 1827 respektive 1826, då en ny gemensam kyrka uppfördes för de båda församlingarna. Kalkstenen lär enligt uppgift ha bränts till kalk och använts vid uppförandet av den nya kyrkan. Båda kyrkplatserna består idag av ödekyrkogårdar.

Redan vid en biskopsvisitation 1784 konstaterade biskop Uno von Troil att båda kyrkorna var för små för den växande befolkningen. Väderstads kyrka var dessutom helt förfallen. Först 1818 togs beslut att en ny gemensam kyrka skulle byggas för Väderstads och Harstads församlingar. Länsbyggmästare Johan Holmberg upprättade ritningar till en ny kyrkobyggnad, vilka sedan omarbetades något av arkitekt Carl Gustaf Blom Carlsson vid Överintendentsämbetet avseende tornets utformning och predikstolens placering. Blom Carlsson (1799-1868) har ritat en rad kyrkor och profan bebyggelse i en enkel sparsmakad nyklassicism.

Kyrkan uppfördes ungefär mittemellan de gamla kyrkplatserna vid en vägkorsning på Harstads dåvarande sockenmark. Det var mycket problem under byggprocessen och den anlitade byggmästaren Thunström fullföljde aldrig sitt uppdrag. Thunström var även inblandad i andra samtida problemfyllda kyrkobyggen, bl a Adelövs kyrka i Småland som invigdes 1836. Länsbyggmästare Johan Holmberg övertalades att slutföra byggnationen av Väderstad kyrka och 1840 kunde den invigas. Församlingen hade redan 1827 ansökt om att få sätta upp en inskriptionstavla med följande text; "På det Nionde Året af Konung Carl XIV Johans Lugna Regering Uppförde Wäderstads och Harstads Församlingar Detta Tempel Efter Forntidens Benämning Haristada kyrka 1827". Förslaget godkändes tydligen inte för kyrkans namn blev Oscar Fredrik efter kronprins Oscar, som var hertig av Östergötland.

Kyrkan orienterades i nord-sydlig riktning, så att huvudingången via tornet förlades mot landsvägen. Kyrkan fick ett tidstypiskt utseende i nyklassicism med vita fasader med stora symmetriskt placerade fönsteröppningar och ingångar centralt på såväl västra som östra långsidorna. Även taket försågs med ett tidstypiskt flackt sadeltak. Vissa detaljer skiljer sig dock från den dominerande stilutformningen, som t ex grundplanens rundade hörn och tornets avslutning. Även interiören utformades efter tidens arkitekturideal och nya krav på liturgin, som t ex ett ljust och luftigt kyrkorum. På de ursprungliga ritningarna hade kyrkorummet försetts med en altarpredikstol, vilket dock ändrades under den långa byggnadstiden. Altarpredikstolen var ett uttryck för en strävan att koncentrera prästens hela insats till koret och hade sin storhetsperiod runt skelskiftet 1800. Redan på 1830-talet avråddes dock församlingarna från att uppföra altarpredikstolar. Idag finns endast få altarpredikstolar bevarade i Östergötland, en av dem i Björsäters kyrka. År 1831 inköptes den gamla orgeln från S:t Pers kyrka i Vadstena, den ersattes 1861 av en ny orgel, byggd av den danska orgelbyggarfirman Marcussen & Son.

Kyrkans interiör har under årens lopp förändrats kontinuerligt. I slutet av 1800-talet försågs kyrkan med nya öppna bänkar, som sannolikt målades i en ekimitation. Arkitekten Johannes Dahl i Tranås ansvarade för en större renovering som utfördes mellan åren 1949 och 1953. De öppna bänkarna inbyggdes till slutna kvarter och den västra ingången igenmurades. Riksantikvarieämbetet hade slentrianmässigt tillåtit byte av öppna bänkar till slutna under 1900-talets första decennier, men hade vid den här tiden börjat motsätta sig det, då de börjat inse att även det sena 1800-talets inredningsdetaljer hade ett kulturhistoriskt värde. Inför Dahls förslag till renovering yttrar de sig dock; "Ombyggnad av bänkarna, varvid de förses med luckor, tillstyrkes livligt." Sakristian flyttades upp från sin ursprungliga plats under koret. "Prästen klagar över att den är kall och fuktig". En sakristia inreddes i nyuppförda läktarunderbyggnader. Det för 1800-talets kyrkorum så tidstypiska korset som altarprydnad ersattes av en altartavla, målad av konstnären Einar Forseth. Han fick även i uppdrag att färgsätta hela kyrkorummet med utgångspunkt från den nymålade altartavlan.

Nästa stora förändring utfördes vid en ombyggnad 1990 efter ritningar av arkitekt Uno Söderberg, då bl a läktarunderbyggnaderna förändrades. Det största ingreppet skedde i vapenhuset, där den västra av de mycket speciella spiraltrapporna borttogs.