ENGELBREKTSKYRKAN

Engelbrektskyrkan uppfördes under åren 191014 efter en arkitekttävling, som vanns av Lars Israel Wahlman (18701952). Intilliggande församlingshem, vilket även ingick i tävlingen, stod färdigt 1911 medan kyrkan invigdes 1914. Wahlman var professor vid Kungl Tekniska Högskolan i Stockholm och har stått för ritningarna till ett flertal kyrkor, bl a Tranås kyrka och Ansgarskapellet på Björkö (1930), Östersunds kyrka (1940) och Svenska kyrkan i Oslo (1925). Han har också stått för genomgripande omdaningar av flera stockholmskyrkor som Oscarskyrkan (192123), S:ta Maria Magdalena (192627) och Sofia (194851). Av många betraktas Wahlman som en av de ledande kyrkobyggnadsarkitekterna under 1900-talets första hälft.

Engelbrektskyrkan är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen. Kyrkan ligger inom Lärkstaden, ett område av riksintresse för kulturmiljövården

För mer historik se tidigare inventering samt kyrkan/kyrkobyggnaden

Omgivning
Engelbrektskyrkan är belägen i Stockholms innerstad, på Östermalm i södra delen av den s k Lärkstaden. Området stadsplanelades 1907. Dess bebyggelse, som enligt planen följde naturmarkens variationer, utgörs i huvudsak av tämligen exklusiva bostadshus, antingen stora enfamiljshus eller hyreshus. Sydväst om kyrkan går den breda esplanaden Karlavägen. Kvarteren närmast Karlavägen, som bebyggdes ungefär samtidigt med och strax efter kyrkans tillkomst, utformades med tegelfasader och tegeltak för att utgöra en värdig bakgrund till Engelbrektskyrkan. Nordost om kyrkan ligger, vid Valhallavägen, Engelbrektsskolan som uppfördes 1901 av dåvarande Hedvig Eleonora församling. Närmaste granne i öster var ursprungligen Östermalmsfängelset, sedan 1969 ersatt med Arkitekturskolans stora betongkomplex.

Anläggningen
Kyrkotomten upptar hela kvarteret Korsnäbben, som utgörs av en hög bergformation på vars högsta punkt kyrkan är placerad. I söder och öster finns terrasserade planteringar uppmurade av grovhuggna naturstensblock och olika trapparrangemang, också i granit, som leder besökaren upp till kyrkan, söderifrån via ett system av monumentala dubbeltrappor. Både ursprungliga armaturer i form av grova granitstolpar med plåtlyktor och sekundära lyktstolpar lyser upp området. Från Östermalmsgatan och Engelbrekts Kyrkogata leder körvägar fram till församlingshuset och kyrkans huvudentréer. Enstaka träd växer på terrasserna och längs körvägarna. I sydväst, mot Karlavägen, utgörs kyrkotomten av berg, i vars skrevor det växer både buskar och träd. Församlingshuset, som avgränsar tomten mot norr, rymmer både kyrksal, församlings- och expeditionslokaler samt tjänstebostäder. Det ansluter både i material och formspråk till kyrkobyggnaden med sina branta tegeltak, tegelfasader, gavlar, burspråk och sitt asymmetriskt placerade torn med lökkupol krönt med en tupp. Kolumbariet ligger insprängt i berget under kyrkotomten med ingång från Karlavägen.

Kyrkobyggnaden
Engelbrektskyrkan utgörs av en ganska komplex byggnadsvolym med en korsformad plan och ett utskjutande rakt avslutat kor i den östra korsarmen. Med det något längre mittskeppet och dess långsmala bänkkvarter har kyrkorummet trots korsformen en påtaglig längdriktning. Norr om koret ligger den utbyggda sakristian. Som en pendang till denna ligger, söder om koret men betydligt lägre än detta, det lilla kapellet med entré söderifrån. Mot väster avslutas byggnaden med en envånig omgång eller "portik" som Wahlman själv kallade den. Det höga tornet är placerat i sydväst. Kyrkans ursprungliga huvudentré är placerad på tornets sydsida men entrén från nordsidan, strax väster om norra korsarmen, är numera den som används mest frekvent. Stommen är av tegel.

HISTORIK FRÅN STOCKHOLMS STADSMUSEUMS KYRKOKARAKTÄRISERINGSPROJEKT.
Engelbrektskyrkan uppfördes under åren 1910-14 efter en arkitekttävling, som vanns av Lars Israel Wahlman (1870-1952). Intilliggande församlingshem, vilket även ingick i tävlingen, stod färdigt 1911 medan kyrkan invigdes 1914. Wahlman var professor vid Kungl Tekniska Högskolan i Stockholm och har stått för ritningarna till ett flertal kyrkor, bl a Tranås kyrka och Ansgarskapellet på Björkö (1930), Östersunds kyrka (1940) och Svenska kyrkan i Oslo (1925). Han har också stått för genomgripande omdaningar av flera stockholmskyrkor som Oscarskyrkan (1921-23), S:ta Maria Magdalena (1926-27) och Sofia (1948-51). Av många betraktas Wahlman som en av de ledande kyrkobyggnadsarkitekterna under 1900-talets första hälft.

På grund av den enorma befolkningsökningen på Östermalm under 1800-talets sista decennier delades år 1906 Hedvig Eleonora församling i tre varvid Oscars och Engelbrekts församlingar tillkom. 1909 stod Engelbrekts församlings första nya kyrka klar, Hjorthagens kyrka. Redan 1904 hade emellertid staden upplåtit mark för församlingens nya huvudkyrka i den s k Lärkstaden, uppe på ett berg där det tidigare stått en kvarn. Kyrkan blev, precis som den nya församlingen, i sann nationalromantisk anda uppkallad efter en av våra stora frihetshjältar, Engelbrekt. I december 1905 utlystes en arkitekttävling för kyrkan med tillhörande församlingshus. I maj 1906 tilldelades L I Wahlman första pris i tävlingen med sitt förslag med mottot "En blomma med kvist". Förutom att kyrkan i tävlingsförslaget hade två torn realiserades i huvudsak Wahlmans ursprungliga idéskisser. 1908 fastställdes ritningarna av Kungl. Maj:t. och 1911 stod församlingshuset klart. Pingstaftonen 1910 lades grundstenen till kyrkan, som invigdes den 25 januari 1914. Enligt tidens stadsplaneideal sprängdes inte berget bort som man hade gjort under det senaste halvseklet utan existerande nivåskillnader bibehölls i stort. Kyrkan kom på så sätt att få en i staden mycket dominerande placering, högt uppe på ett berg. Wahlman ritade själv en stor del av kyrkans fasta inredning och inventarier. Han hade också ett intimt samarbete med alla involverade konstnärer och konsthantverkare för att uppnå ett samstämt resultat.

Varken kyrkans exteriör eller kyrkorummet har i princip utsatts för några större förändringar sedan byggnadstiden förutom att orgelläktaren har utvidgats i omgångar och orgeln, som till stora delar förnyades 1964. Ett kolumbarium har inretts i ett f d skyddsrum, som under andra världskriget sprängdes in i berget under kyrkotomten. Församlingen bidrog ekonomiskt vid skyddsrummets tillkomst på villkor att den sedan för all framtid skulle få disponera rummet. Kolumbariet gestaltades av arkitekten Åke Tengelin (1889-1963). Det invigdes 1961.
KÄLLFÖRTECKNING
ATA Antikvarisk-topografiska arkivet
SSM Stockholms stadsmuseums arkiv
von Ajkay, A m fl, Tidernas Stockholm. Kulturmiljöer av riksintresse, Stockholm 1990 Andersson, H O och Bedoire, F, Svensk arkitektur. Ritningar 1640-1970, Stockholm 1986
Bergsten, C G m fl, Engelbrektskyrkan, Arkitektur nr 2 1914, Stockholm 1914
Beskrivning över Engelbrekts församlings columbarium, broschyr, Stockholm 1978. Engelbrektskyrkan. Minnesskrift vid kyrkoinvigningen, Stockholm 1914.
Grut, T, Täflingen för ny kyrka jämte församlingshus för Engelbrekts församling i Stockholm, Arkitektur nr 7 1906, Stockholm 1906
Kilström, B I, Engelbrektskyrkan, Stockholm 1994
Nilsson, C, Kyrkguiden. Vägledning till kyrkorna i Stockholms stift, Stockholm 2001.
Uppgifterna är sammanställda av Stockholms stadsmuseum 2007.

Sedan 1914 reser sig den monumentala Engelbrektskyrkan på en hög, trädbevuxen kulle i Lärkstaden. Kyrkan hör till de största i Stockholm. Tornet syns vida omkring. Genom sin välbevarade arkitektur i jugend och nationalromantik och med drag av bysantinsk stil är kyrkan unik i Sverige och den kom även att utgöra ett genombrottsverk för sin arkitekt, Lars Israel Wahlman. Som tema valde han Bergspredikan och som en följd härav tycks kyrkan växa fram och resa sig ur berget. Tillfarten utgörs av terrasser och fritrappor. Intill kyrkan står församlingshus och prästbostad, även dessa ritade av Wahlman. Planen formar ett i det närmaste likarmat kors och har ett rakavslutat kor i öster och en tresidig västgavel. Tornet med huvudingången står i sydvästra hörnet. I sydöstra hörnet står ett kapell och i motsatta vinkeln, norr om koret, ligger sakristian. En stor renovering ägde rum 1992-93 efter ritningar av Lars Olof Torstensson. Murarna är av rött tegel med talrika fönster, mönstermurade ytor och ljusputsade blinderingar. Portalernas granitreliefer är verk av Tore Strindberg som även utfört samtliga av kyrkans reliefer förutom dem över ingången till kapellet. Glasmålningarna i västpartiets nedre våning är komponerade av Olle Hjortzberg. Kyrkans interiör gör samma storslagna intryck som dess yttre. Genom det kryssvälvda rummet i tornet når man det höga (33 m) enskeppiga långhuset som förbinds med koret med en hög triumfbåge. Blickfånget utgörs av Olle Hjortzbergs fresk på kormuren med tre rundbågiga öppningar och byggd något innanför yttermuren. Bågfältens övre partier har skulpturer av Tore Strindberg. Fältens nedre delar täcks av vävnader. Hjortzbergs svit fortsätter på högkorets långmurar. Det täcks av ett kupolvalv med målningar av Filip Månsson. Långhuset täcks av ett tredingstak av trä, vilande på granitpelare med reliefer. Mot tvärskeppsarmarna och mot långhusets västparti öppnar sig höga, vida murbågar. Bänkinredningen är öppen. Dopkapellet i långhusets sydöstra hörn uppvisar fresker av Hjortzberg. Kyrkan har många läktare, både inbyggda och utbyggda. Orgelläktaren förstorades 1926 efter Wahlmans ritningar. Dess undre parti, som utgör ett mellantak i långhusets västligaste parti, har målningar av Månsson. Detta västparti, utrymmet under orgelläktaren, benämndes av Wahlman "portiken". Den kallas även brudgången och här finns en smal gång innanför yttermuren med valvmålningar av Månsson. Två rum avbalkades här 1964. Den lilla utbyggnaden i sydost fungerade från början som begravningskapell, senare som lillkyrka, sedan en tid som studentkapell och nu åter som lillkyrka. Den har restaurerats ett flertal gånger. Ingångens skulpturer är av Artur Gerle. Det absidiala korets hjälmvalv har målningar av Hjortzberg.
Columbariet, inrymt i berget under kyrkan, invigdes 1961 efter ritningar av Åke Tengelin. Här finns glasmålningar av Einar Forseth.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1998

Omgivningen
Engelbrektskyrkan är belägen i Stockholms innerstad, på Östermalm i södra delen av den s k Lärkstaden. Området stadsplanelades 1907. Dess bebyggelse, som enligt planen följde naturmarkens variationer, utgörs i huvudsak av tämligen exklusiva bostadshus, antingen stora enfamiljshus eller hyreshus. Sydväst om kyrkan går den breda esplanaden Karlavägen. Kvarteren närmast Karlavägen, som bebyggdes ungefär samtidigt med och strax efter kyrkans tillkomst, utformades med tegelfasader och tegeltak för att utgöra en värdig bakgrund till Engelbrektskyrkan. Nordost om kyrkan ligger, vid Valhallavägen, Engelbrektsskolan som uppfördes 1901 av dåvarande Hedvig Eleonora församling. Närmaste granne i öster var ursprungligen Östermalmsfängelset, sedan 1969 ersatt med Arkitekturskolans stora betongkomplex.

Kyrkomiljön
Kyrkotomten upptar hela kvarteret Korsnäbben, som utgörs av en hög bergformation på vars högsta punkt kyrkan är placerad. I söder och öster finns terrasserade planteringar uppmurade av grovhuggna naturstensblock och olika trapparrangemang, också i granit, som leder besökaren upp till kyrkan, söderifrån via ett system av monumentala dubbeltrappor. Både ursprungliga armaturer i form av grova granitstolpar med plåtlyktor och sekundära lyktstolpar lyser upp området. Från Östermalmsgatan och Engelbrekts Kyrkogata leder körvägar fram till församlingshuset och kyrkans huvudentréer. Enstaka träd växer på terrasserna och längs körvägarna. I sydväst, mot Karlavägen, utgörs kyrkotomten av berg, i vars skrevor det växer både buskar och träd. Församlingshuset, som avgränsar tomten mot norr, rymmer både kyrksal, församlings- och expeditionslokaler samt tjänstebostäder. Det ansluter både i material och formspråk till kyrkobyggnaden med sina branta tegeltak, tegelfasader, gavlar, burspråk och sitt asymmetriskt placerade torn med lökkupol krönt med en tupp. Kolumbariet ligger insprängt i berget under kyrkotomten med ingång från Karlavägen.

Kyrkobyggnaden
Engelbrektskyrkan utgörs av en ganska komplex byggnadsvolym med en korsformad plan och ett utskjutande rakt avslutat kor i den östra korsarmen. Med det något längre mittskeppet och dess långsmala bänkkvarter har kyrkorummet trots korsformen en påtaglig längdriktning. Norr om koret ligger den utbyggda sakristian. Som en pendang till denna ligger, söder om koret men betydligt lägre än detta, det lilla kapellet med entré söderifrån. Mot väster avslutas byggnaden med en envånig omgång eller "portik" som Wahlman själv kallade den. Det höga tornet är placerat i sydväst. Kyrkans ursprungliga huvudentré är placerad på tornets sydsida men entrén från nordsidan, strax väster om norra korsarmen, är numera den som används mest frekvent. Stommen är av tegel.

Engelbrektskyrkan uppfördes under åren 191014 efter en arkitekttävling, som vanns av Lars Israel Wahlman (18701952). Intilliggande församlingshem, vilket även ingick i tävlingen, stod färdigt 1911 medan kyrkan invigdes 1914. Wahlman var professor vid Kungl Tekniska Högskolan i Stockholm och har stått för ritningarna till ett flertal kyrkor, bl a Tranås kyrka och Ansgarskapellet på Björkö (1930), Östersunds kyrka (1940) och Svenska kyrkan i Oslo (1925). Han har också stått för genomgripande omdaningar av flera stockholmskyrkor som Oscarskyrkan (192123), S:ta Maria Magdalena (192627) och Sofia (194851). Av många betraktas Wahlman som en av de ledande kyrkobyggnadsarkitekterna under 1900-talets första hälft.

Engelbrektskyrkan är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen. Kyrkan ligger inom Lärkstaden, ett område av riksintresse för kulturmiljövården

För mer historik se tidigare inventering samt kyrkan/kyrkobyggnaden

Omgivning
Engelbrektskyrkan är belägen i Stockholms innerstad, på Östermalm i södra delen av den s k Lärkstaden. Området stadsplanelades 1907. Dess bebyggelse, som enligt planen följde naturmarkens variationer, utgörs i huvudsak av tämligen exklusiva bostadshus, antingen stora enfamiljshus eller hyreshus. Sydväst om kyrkan går den breda esplanaden Karlavägen. Kvarteren närmast Karlavägen, som bebyggdes ungefär samtidigt med och strax efter kyrkans tillkomst, utformades med tegelfasader och tegeltak för att utgöra en värdig bakgrund till Engelbrektskyrkan. Nordost om kyrkan ligger, vid Valhallavägen, Engelbrektsskolan som uppfördes 1901 av dåvarande Hedvig Eleonora församling. Närmaste granne i öster var ursprungligen Östermalmsfängelset, sedan 1969 ersatt med Arkitekturskolans stora betongkomplex.

Anläggningen
Kyrkotomten upptar hela kvarteret Korsnäbben, som utgörs av en hög bergformation på vars högsta punkt kyrkan är placerad. I söder och öster finns terrasserade planteringar uppmurade av grovhuggna naturstensblock och olika trapparrangemang, också i granit, som leder besökaren upp till kyrkan, söderifrån via ett system av monumentala dubbeltrappor. Både ursprungliga armaturer i form av grova granitstolpar med plåtlyktor och sekundära lyktstolpar lyser upp området. Från Östermalmsgatan och Engelbrekts Kyrkogata leder körvägar fram till församlingshuset och kyrkans huvudentréer. Enstaka träd växer på terrasserna och längs körvägarna. I sydväst, mot Karlavägen, utgörs kyrkotomten av berg, i vars skrevor det växer både buskar och träd. Församlingshuset, som avgränsar tomten mot norr, rymmer både kyrksal, församlings- och expeditionslokaler samt tjänstebostäder. Det ansluter både i material och formspråk till kyrkobyggnaden med sina branta tegeltak, tegelfasader, gavlar, burspråk och sitt asymmetriskt placerade torn med lökkupol krönt med en tupp. Kolumbariet ligger insprängt i berget under kyrkotomten med ingång från Karlavägen.

Kyrkobyggnaden
Engelbrektskyrkan utgörs av en ganska komplex byggnadsvolym med en korsformad plan och ett utskjutande rakt avslutat kor i den östra korsarmen. Med det något längre mittskeppet och dess långsmala bänkkvarter har kyrkorummet trots korsformen en påtaglig längdriktning. Norr om koret ligger den utbyggda sakristian. Som en pendang till denna ligger, söder om koret men betydligt lägre än detta, det lilla kapellet med entré söderifrån. Mot väster avslutas byggnaden med en envånig omgång eller "portik" som Wahlman själv kallade den. Det höga tornet är placerat i sydväst. Kyrkans ursprungliga huvudentré är placerad på tornets sydsida men entrén från nordsidan, strax väster om norra korsarmen, är numera den som används mest frekvent. Stommen är av tegel.