HÖGSRUMS KYRKA

Kyrkogårdens historik
Få uppgifter finns om äldre tiders kyrkogård i Högsrum. En kyrkogård bör dock ha funnits
redan på 1000-talet i anslutning till träkyrkan. Eftersom grunden av det medeltida långhuset
och koret idag ligger under golvet i det nya långhuset bör den medeltida kyrkogården främst
ha varit utlagd söder, öster och väster om kyrkan. Troligen var platsen omgärdad med en
kalkstensmur vilket de flesta öländska kyrkogårdar har varit. Att platsen under lång tid varit
ett centrum i bygden är dock klart. 300 meter nord väst om kyrkan ligger ett förhistoriskt
gravfält.

Från 1600-talet är det känt att det fanns fyra ingångar till kyrkogården. Från detta århundrade
och även 1700-talet är några av de bevarade äldre gravvårdar som finns i kyrkan idag en
med bortnött inskription, en med vapensköld av tre hjärtan, en med vapensköld med kalk och
bokstäverna O O samt en över majoren Elias Cor död 1639 och hans arvingar.

I början av 1800-talet fanns minst tre ingångar till kyrkogården. De var försedda med träportar
och överbyggda med sadeltak. När kyrkan byggdes om 1822 påverkade det även
kyrkogården. Gravhällar som legat i den gamla kyrkan lyftes nu ut på kyrkogården.

Även arkitekturfragment från den gamla kyrkan placerades på kyrkogården. En utvidgning av
kyrkogården, vilken gjordes i norr, väntade man dock med till 1869. Men även i söder
förlängdes kyrkogården med ungefär 10 meter. Det måste ha inneburit att kyrkogårdsmuren
byggdes till. Vid den här tiden fanns två ingångar, i norr och öster, till kyrkogården. Båda var
försedda med järngrindar. Tidigare fanns även en öppning mitt för vapenhuset. Den sattes
troligen igen år 1869, i och med att man lade om kyrkogårdsmuren.

I Kalmar läns museums samlingar finns fyra odaterade bilder från Högsrums kyrka och
kyrkogård. Av bildernas kvalité att döma är samtliga från tidigt 1900-tal. En av bilderna visar
kyrkan och kyrkogårdsmuren från söder. Utmed muren är en rad av unga lövträd planerade.
De tre andra bilderna visar gravvårdar på kyrkogården som enligt uppgift ska vara tillverkade
av stenhuggare i socknen. En av vårdarna är över stenhuggaren Andersson. I bildernas
bakgrunder kan man se att flera gravplatser vid den här tiden var omgärdade av häckar och att
gravkullar överväxta med murgröna var mycket populärt. Det skymtar även ett par staket av
smide eller gjutjärn. Utmed gången längs med långhusets södra sida är pyramidalmar
planterade.

Kyrkogården hade länge haft problem med att jordlagret var för grunt. Under 1926
undersöktes möjligheterna att utvidga kyrkogården i söder eller väster. Det visade sig dock bli
för dyrt. Istället iordningställde man ett område öster om sakristian. För det krävdes en del
sprängningsarbeten. Man lade även om kvarteren söder och väster om kyrkan så att man fick
tillgång till nya gravplatser. Överhuvudtaget genomfördes en upprustning av kyrkogården. En
karta över kyrkogården ritades av organisten K W Kjellberg. Flera träd planterades. I söder
sattes almar och i norr alléer av oxlar. Gamla kyrkans pelare som stått vid skolplanen lades ut
på kyrkogården.

På ett fotografi från tidigt 1900-tal syns flera omgärdningar av smides/gjutjärnsstaket och på
flertalet av gravplatserna är det kullar beväxta med murgröna.

I socknen anlades 1932 en enskild begravningsplats i Rälla. Det skedde på initiativ av
godsägaren Emil Persson, Rälla. Platsen invigdes vid hans begravning 1943. Ritningar till
dess utformning togs fram 1936 av länsarkitekt Åke Strindberg. Platsen omgärdades av en
kullerstensmur och hade en ingång med en portal av kalksten. Platsen omfattar 50
kvadratmeter. Församlingen åtogs sig ansvaret för begravningsplatsen mot en donation av
fastigheterna Högsrum 1:39 och 1:40 som i en framtid skulle kunna användas för utvidgning
av kyrkogården.

Några av de gravhällar som flyttats ut på kyrkogården i samband med ombyggnaden av
kyrkan flyttades 1934 tillbaka in i kyrkan de ligger idag i koret. År 1938 renoveras en
solvisare som fanns på kyrkogården på kyrkogården. När den införskaffats är inte känt.

Fram till 1940-talet slog kyrkovaktmästare Fridolf Jansson gräset på kyrkogården 1 gång om
året med lie. Höet som blev fick han ta hem till djuren.

Ivar Hylander genomförde 1949 en inventering av kyrkogårdarna i Växjö stift. Det gjordes
genom en frågelista som skickades ut till församlingarna. Svaren från Högsrum ger flera
intressanta upplysningar. Kyrkogården var vid den här tiden fyrkantig, ca 100X100 meter.
Den omgavs av en kyrkogårdsmur som var 1,4 meter hög och 0,9 meter bred. Att välja sin
gravplats på norra sida om kyrkan på det område som tillkom vid utvidgningen 1869 var
fortfarande inte särskilt populärt. Innan för kyrkogårdsmuren var askar och lönnar planterade.

Här och var på kyrkogården var pyramidalmar planterade. Många gravplatser omgärdades av
buxbomshäckar. Varken linjegravsområden eller bysamfällighetsområden fanns på
kyrkogården. Hälften av gravplatserna hade gravkullar överväxta med murgröna medan den
andra hälften var utslätade och belagda med grus, sjösand eller småsten. Sju gravplatser
omgärdades av järnstaket. Granitvårdar förekom men vid tiden för inventeringen hade
kalksten blivit allt vanligare. Man angav fortfarande persondata på gravvårdarna och även
bibelcitat förekom.

På 1960-talet försvann grusgångarna och omgärdningar i form av järnstaket togs bort. Även
andra omgärdningar kom så småningom att tas bort och de grusade ytorna såddes in med gräs.
År 1976 kommer en förfrågan om utvidgning av kyrkogården men ingenting gjordes. Två år
senare, 1978, tas ett förslag till ändring av kyrkogården fram av Ingenjörsfirma Orrje & Co
AB, Malmö. Detta resulterade i att området på den norra delen iordningställdes genom att
kalkstensberget sprängdes bort och grus från Rälla fördes på. Området var på ett 800
kvadratmeter stort och kostade för 200 000 kronor att iordningställa.

Vid en arkeologisk förundersökning som utfördes på kyrkogården i samband med VA-arbeten
1987, påträffades tre skelett intill sakristian. I samband med schaktarbetena flyttades en
medeltida gravhäll som använts som trappsteg vid södra ingången väster om densamma.

År 1990 anläggs en meditationsplats med springbrunn och sittplatser på norra delen av
kyrkogården.

Träden i trädkransen behövde föryngras och 1996 fick församlingen tillstånd till detta. Bytet
av träd skall göras etappvis, 1/3 per tillfälle. Främst ask ska användas eftersom det är det
trädslag som finns. Trädkransen har tidigare planterats för nära muren vilket gjort att den
buktar.

År 2004 gavs ytterligare ett tillstånd att återplantera träd som enligt trädplanen hade tagits
bort. Oxel rekommenderades nu istället för ask eftersom oxel har mindre aggressivt
rotsystem.

ARKIV OCH LITTERATUR
Antikvariskt Topografiska arkivet, Riksantikvarieämbetet
Kalmar läns museums topografiska arkiv
Lantmäteriet
Bucht, Eivor (red), Kyrkogårdens gröna kulturarv, Klippan 1992
Hammarskiöld, Hans mfl, Minnets stigar en resa bland svenska kyrkogårdar. Stockholm 2001
Hammarskjöld, Britt-Marie, Ett läns utveckling-Kulturminnesvårdsprogram för Kalmar län.
Etapp 1, Översikt. Kalmar 1985
Högsrum, en sockenbeskrivning. Utgiven av Högsrums hembygdsförening. Karlshamn 1979
Larsson, Lars-Olof, Växjö stift under 800 år, Karlskrona 1972
Rahmqvist, Sigurd (red), Det medeltida Sverige, Bd 4, Småland 4, Stockholm 1999
Ullén, Marian, Medeltida träkyrkor, 1 Småland samt Ydre och Kinda härader i Östergötland.Stockholm 1983
Vår hembygd. Öland/borghol. Borgholms kommun. 2003
Åberg, Göran, Sankt Sigfrids stift i historia och nutid, Växjö 1996

Svenska kyrkans hemsida: www.svenskakyrkan.se

Muntliga uppgifter kyrkovaktmästare Sven-Göran Svensson

HISTORIK FRÅN BYGGNADSREGISTRET - Högsrums kyrka, i vars närhet skeppssättningen "Noaks ark" ligger, består av ett rektangulärt kyrkorum med kor och utbyggd sakristia i öster samt torn i väster. Ingångar i väst och mitt på sydsidan leder in i kyrkorummet. Det medeltida försvarstornet från åren omkring 1200, med många välvda rum och murtrappor, och västgaveln kvarstår från den gamla kyrkan. De på artonhundratalet tillkomna byggnadskropparna och lanterninen följer i stora drag Blom Carlssons ritningar. De vitputsade murarna, täckta av sadeltak, genombryts av rundbågiga fönster. Interiören, täckt av ett trätunnvalv, delvis förändrad genom senare renoveringar, domineras av den stora altaruppställningen. Utrymmet under läktaren har kommit att avskiljas med skärmanordningar. Inslag av nygotik finns i predikstol och orgelfasad.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995

HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - Efter långvariga diskussioner, alltsedan 1772, uppfördes Högsrums nya kyrka år 1822 av byggmästaren Leonard Lindman från Wij i Källa socken efter ritningar av Carl Gustaf Blom Carlsson, 1821. Det medeltida tornet och långhusets västgavel kvarstår från den gamla kyrkan. 1840 byggdes tornets översta del om och försågs med för Öland sedvanlig lanternin av byggmästaren Peter Isberg.

PLAN OCH MATERIAL - Rektangulärt kyrkorum med kor och utbyggd sakristia i öster samt torn i väster. Ingång genom tornet, troligen upptagen 1840, och mittportal på sydsidan. Separat, 1917 upptagen ingång till sakristian från söder. Murarna, bestående av kalksten, dels från den gamla kyrkan och dels nyare material, är slammade och vitkalkade. Galvaniserat plåttak. Före 1891 var kyrkan och sakristian försedda med tegeltak.

EXTERIÖR - Själva kyrkobyggnaden följer Blom Carlssons ritning förutom att sakristian blev lägre och att gördelgesimsen under fönstren med rusticeringspartier därunder aldrig utfördes. Sydportalen är även mer markerad i och med att omgivande pilastrar och överliggare placerats utanpå murlivet. Tornet förändrades 1840, då nuvarande torntak och lanternin tillkom, utförda fritt efter blom Carlssons ritning från 1839.

INTERIÖR - Interiören har delvis förändrats genom senare renoveringar. Rummet domineras av den stora altaruppställningen från 1853 med "Korsnedtagningen", kopia efter altartavlan i Kalmar domkyrka, målad av Sven Gustaf Lindblom. Omramningen är utförd av Olof Peterson, slottssnickare från Kalmar, men född i Högsrum, som även utfört ett par nummertavlor i kyrkorummet. Före 1965 omgavs altaruppställningen av en mörk, direkt på väggen målad arkitektonisk omramning, troligen utförd av Nils Johan Jonsson, Glömminge. Tre gipsfigurer, omtalade 1891, är överflyttade från altaruppställningen till korfönstrena. Predikstolen i nygotik tillkom 1886. I de fem fälten på den åttkantiga korgen ingår målningar, utförda av N J Jonsson. Ursprungligen övertogs såväl altaruppsats som predikstol och dopfunt från den äldre kyrkan. Altaruppsatsen med altartavla, "Christus i örtagården", var utförd av Anders G och Paul Wadsten 1762. Predikstolen, ursprungligen uppsatt i den äldre kyrkan samma år, men troligen tillverkad ca 1700, var "enkel arbetad med speglar". Bänkinredningen med korbänkskvarteren och de ursprungliga, konkava avslutningarna av de främsta bänkkvarteren är samtida med kyrkan, men något moderniserad. Läktaren är likaså från kyrkans byggnadstid. Orgeln, som erhölls först 1897, är byggd av E A Setterquist & Son med fasad ritad av Gustaf Pettersson. Flera medeltida och yngre gravstenar är inlagda i golvet.

Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2, Småland och Öland. 1993

Beskrivning av kyrkogården

Allmän karaktär
Högsrums kyrkogård är i det närmste kvadratisk till formen och kyrkan ligger mitt på
kyrkogården. Längs den södra långsidan finns en allé av pyramidalmar. Norr om kyrkan,
mellan vapenhuset och ingången i norr, är en gång av kalkstensplattor också den kantad av en
allé av oxel. Tidigare fanns det en motsvarande gång, med allé, som gick från ingången fast
österut, mot kyrkans kor. Den togs dock bort när man på 1990-talet anlade en meditationsplats
norr om kyrkan. Det finns inte längre någon kvartersindelning av kyrkogården. Gravplatser
finns runt om kyrkan men fortfarande är det få gravsatta på den norra sidan. På södra sidan är
det dock fullt med gravplatser och här blandas både gammalt och nytt då många fortfarande
använder gamla familjegravar.

Omgärdning
Kyrkogården omgärdas av en kallmurad kalkstensmur lagd på 1860-talet och lagad omkring
sekelskiftet.

Ingångar
Kyrkogården har tre ingångar. I öster är huvudingången. Där är gjutjärnsgrindar mellan
portstolpar av kalkstenshällar. Årtalet 1869 finns på grindarna.
I norr finns en likadan grind som i som den i öster mellan stolpar av kalkstenshällar.
I nordväst finns en mindre öppning med en modern järngrind som leder ut till kompost mm.

Vegetation
Trädkrans: En trädkrans av ask är planterad på insidan av kyrkogårdsmuren. Församlingen har
fått tillstånd, och har också påbörjat, med att byta ut trädkransen med ett par träd per år.
Askarna skall då ersättas av oxel.

Övrigt
Gången i söder kantas av pyramidalmar. På den norra sidan finns fortfarande en allé
av oxel längs gången mellan ingången i norr och vapenhuset. I övrigt finns en del formklippta
häckar av buxbom på kyrkans södra sida.
Se vidare i de enskilda kvartersbeskrivningarna.

Gångsystem
Längs kyrkans södra långsida finns en kalkstensbelagd gång, som belades med ny kalksten
1982. Norr om kyrkan ligger kalkstensplattor i gräset längs kyrkans långsida men också från
grinden i norr mot vapenhusets ingång ligger kalksten. Utifrån meditationsplasten på norra
sidan av kyrkan går det gångar i alla fyra väderstrecken. De är belagda med grus. I övrigt
finns inget markerat gångsystem.

Gravvårdstyper
De äldsta gravvårdarna på Högsrums kyrkogård är från 1700- och 1800-talen. Flera äldre
hällar ligger idag som golv i kyrkans kor. I slutet av 1800-talet blev de höga svarta
gravvårdarna moderna tillsammans med mindre vårdar i samma material och utförande. Vid
den här tiden fanns fler konstriktningar som inspirerade till vårdarnas utformning. En av dessa var nationalromantiken. Karaktäristiskt för gravvårdar som är nationalromantiskt inspirerade
är oslipade ytor och asymmetriska krön. Tanken är att gravvården ska efterlikna förhistoriska
gravmonument och runstenar. En annan viktig influens som blir allt vanligare under början av
1900-talet är antiken. Denna konststil kallas klassicismen. Typiska drag hos gravvårdar är
symmetriska krön, slipade ytor och dekorelement som urnor, draperingar och kransar och
girlanger av löv. När det gäller dekoren på gravvårdarna var också den kristna symboliken
naturligtvis också viktig. Vanliga kristna dekorelement var t.ex. kors, facklor, oljelampan och
duvan. Vid tiden kring sekelskiftet 1900 förefaller det ha varit vanligt att man införskaffade
en stor familjevård. Varje grav inom familjegravplatsen markerades med en gravkulle
överväxt med murgröna. Den klassicistiska stilen blir alltmer dominerande. Viktiga drag hos
gravvårdar från 1930-50-talen är den symmetriska uppbyggnaden med parställda pelare samt
de raka eller flackt trekantiga krönen. På de flesta kyrkogårdar infördes regler för hur höga
gravvårdarna fick vara. Från slutet av 1950-talet och framåt blev gravvårdarna enklare och
mer enhetligt utformade. Vårdarna är rektangulära med ett enkelt kors eller blomsterslinga
som dekor. På 1970-talet började man att dekorera gravvårdarna med talldungar och
uppgående solar. Under 1990-talet kan man se en uppluckring av bestämmelserna kring
gravvårdarnas utformning. Idag är formerna mer varierande och ofta mjukare. Under 1900-
talets första hälft var det vanligt att man omgärdade gravplatserna och belade dem med grus.
På Högsrums kyrkogård har funnits omgärdningar i form av häckar, stenramar och
gjutjärnsstaket. Idag finns endast enstaka rester kvar av detta. Under 1900-talets första hälft
var det också vanligt att ange den dödes yrkestitel på gravvården men titlarna försvann i det
närmste i mitten av århundradet. Under senare år har en ny form dykt upp. Gravvården får en
dekor som knyter an till den dödes intresse eller yrke till exempel en hjullastare.
På landsortskyrkogårdar har det under hela 1900-talet varit vanligt att ange från vilken by eller
gård den döde kommer. På Högsrums kyrkogård finns det angivet på majoriteten av vårdarna.

Minneslund
Det finns ingen minneslund på kyrkogården i Högsrum. Istället finns det en minneslund i
Rälla Tall som tillhör församlingen så de församlingsbor som önskar gravsättas i en
minneslund hänvisas dit. Minneslunden iordningställdes på 1990-talet.

Byggnader
Inne på kyrkogården väster om tornet finns ett pannrum uppfört år 1965. Det är vitmålat med
tegeltak och gråmålad trädörr.

Övrigt
Längs den södra kyrkogårdsmuren står delar av kyrkans tidigare pelare, i kalksten.
Äldre gravvårdar tagna ur bruk står uppställda längs den norra kyrkogårdsmuren. Några av
dem var tidigare nedgrävda norr om kyrkogårdsmuren, men påträffades vid
schaktningsarbete. De togs då till vara och ställdes upp vid muren.
År 1990 iordningställde man en meditations/andaktsplats norr om kyrkan. Runt om och som
avgränsning är det planterat häckar av liguster och prydnadsäpplen. I mitten av området är det
en springbrunn av kalksten och runt om den är det växter planterade. Utifrån cirkeln går det i
alla väderstreck grusade gångar. Förslaget gjordes av landskapsarkitekt Peter Bergholm.
Flera av kalkstensvårdarna på kyrkogården är troligen huggna av lokala stenhuggare.

Beskrivning av enskilda kvarter/områden

Kvarter söder och väster om kyrkan

Allmän karaktär
Den södra delen av kyrkogården avgränsas av kyrkogårdsmuren i söder, väster och delvis i
norr och öster. Kyrkan utgör gräns åt norr för det södra området och den oxelallé som finns
norr om kyrkan utgör delvis områdets östra gräns. Gravvårdaran är placerade i rader och
vända mot öster, väster och i några fall mot norr. Flest gravplatser finns det på det södra
området och många gravplatser rymmer familjegravar som brukats av samma familj under en
lång tid. I området nordväst om kyrkan finns ett urngravsområde. Hela området är gräsbesått.

Gravvårdstyper
De södra och västra delarna av kyrkogården utmärks olika typer av gravvårdar som varit
vanliga under slutet av 18800-talet och hela 1900-talet. De flesta vårdar är stående men några
enstaka liggande vårdar finns. Materialet är företrädelsevis grå granit eller kalksten men även
vårdar av svart eller röd granit förekommer i ett större antal. Två vårdar väster om kyrkan är
av gjutjärn/smide och på den södra sidan finns det ett träkors utan inskription. Gravvårdarnas
utformning varierar. Några är utformade som kors och ett antal vårdar har klassicerande drag.
Två gravplatser har stenramar och de har också kvar sin jordbeläggning. Den äldsta vården är
från 1878 och står söder om kyrkan. Det finns ytterligare sex vårdar från 1800-talet i området.
De yngsta vårdarna är från 2005. I övrigt dominerar vårdar från 1940 fram till 1990 vilket ger
stor variation bland gravvårdarna.

På flertalet av vårdarna är den dödes hemort angiven. Hemmansägare och lantbrukare är de
vanligaste angivna titlarna men även flera nämndemän är begravda på Högsrums kyrkogård.
Här finns också titlarna förskolläraren och kantorn, civilingenjör, stenhuggaren, grundläggare,
nämndemannen och spelmannen, byråchefen i kungliga generalpoststyrelsen, RNO, RVO,
akademirådet, brunnsborraren, sjökaptenen, målarmästaren, köpmannen, byggnadssnickare,
kyrkvärd, lägenhetsägare, sparbanksdirektör, sjömannen, postmästare, byggmästare,
körsnären och donator av Jonssonska fonden

Övrigt
Söder om kyrkan finns en gravvård efter stenhuggare DA Anderssons fru och barn. Historien,
som vaktmästaren berättar, är den att när Andersson kom hem efter att han hade varit och
begravt sin fru så var även sonen död. Båda dog i spanska sjukan år 1918. Stenhuggare
Andersson ligger inte begravd tillsammans med familjen utan då han begravt hustru och son
for han till Amerika där han avled år 1947.

Kvarter norr och öster om kyrkan

Allmän karaktär
Området norr och öster om kyrkan rymmer tillsammans ungefär 253 gravplatser. Norr om
kyrkan är det dock fortfarande få gravsättningar gjorda. Det gamla synsättet att inte vilja bli
begravd på kyrkans norra sida lever kvar i församlingen och det är mest folk som flyttat in till
socknen som väljer sin gravplats här. Öster om kyrkan finns ett mindre område. I norr och
öster avgränsas området av kyrkogårdsmuren och i söder av kyrkan och kalkstensgången. I
väster utgör allén av oxel gräns. Det finns en gång av kalkstensplattor längs kyrkans norra
långsida. I övrigt finns inga markerade gångar. Gravvårdarna är vända mot öster, väster,
söder och norr och är placerade i gräsmatta.

Gravvårdstyper
Endast ett fåtal gravplatser, på den norra sidan av kyrkan, har tagits i bruk och vårdarna är
övervägande från 1980- och 90-talen. Öster om kyrkan finns vårdar från alla 1900-talets
årtionden från 1920- talet fram till 1980-talet. Sammanlagt är det ungefär 30 gravplatser som
tagits i bruk. I en rad närmast öster om kyrkan finns ett antal äldre vårdar. Den äldsta har bara
årtalet 1709 inristat och det är således kyrkogårdens äldsta gravvård. Det är en liten
korsformad kalkstensvård. Tre vårdar är från 1800-talet. Den ena är handlanden Rådbergs
sandstensvård med marmorkors från 1870, Comministern i Räpplinge och Högsrums vård
från 1851 och en kalkstensvård från 1847. Frågan är om någon av dessa vårdar står på
ursprunglig plats. På hälften av vårdarna nämns den dödes hemort. Endast på tre vårdar har den dödes yrkestitelnuppgivits, förutom de redan tidigare angivna är det också en styrman.