Fartygs-/båtlämning

Status: Vraket mäter 19,5 meter i längd och 4,0 meter i bredd. Det är tämligen välbevarat med däck och luckkarmar kvar på ursprunglig plats liksom maskin och propeller. Däckshus saknas (status 1983).
Händelseförlopp: Emil låg uppankrad i Dävensö-viken, var något läck och måste pumpas då och då. Detta underlät ägaren vid ett tillfälle varvid hon sjönk i början av 1950-talet.
Historik: Byggd i Gävle under 1800-talet. Såld till Väddö 1898. Såldes till en person på Dävensön i slutet av 1940- talet. Råoljemotorn var trögstartad, röken låg som en tät dimma när fartygsmotorn startade.

"Köptes av en person på Dävensön efter 2:a världskriget. Båten var försedd med en råoljemotor. Motorn var dålig och rökte för dj-ligt, men hon tog sig ändå framåt. Fartyget var otät och måste pumpas med jämna mellanrum. Ägaren underlät att pumpa henne vid ett tillfälle, runt 1950, varvid hon sjönk. Vraket ligger mitt i Dävensö-viken mellan fastigheterna Dävensö och Simontorp." (Olof Theodor Lennström, Storvik. Dävensö 27 maj 1983)

"Fartyget var sannolikt hemmahörande i Väddö 1898-1946, lastade 13 ton. Ägdes, åtminstone 1929, av Daniel Andersson i Elmsta. Rektor Edvin Andersson, Pl. 732, 760 40 Väddö, torde veta mer om Emil enär hon ingår i någon artikel han skrivit." (Bo Viklund, Solna, 3 juni 1983)

"Emil, hemmahörande i Väddö 1898 (såld 1946), var på 13 ton. Träbyggd och med en ångmaskin på 6 hkr, vilken arbetade ungefär som en kaffebrännare och gav ca 4 knops fart. 1930 ersattes denna med, en förmodligen, likvärdig råoljemotor. I Väddö var det folkliga namnet på henne "Yttersta Domen", möjligen på grund av den sävliga gången. Det fanns även en ramsa om henne vars ordalydelse jag dock glömt.
Emil var antagligen byggd i Gävle på 1880-talet och första tiden hemmahörande där. På 1890-talet gick hon en tid som passagerare- och strömmingsbåt mellan hamnarna på norra Upplandskusten och Gävle. En stormig oktobernatt, förtöjd vid Ledskärs brygga i Öster-Lövsta blev hon, av inträffat våldsamt högvatten, vräkt långt upp på ängen intill där hon i flera år fick bli liggande i vila. Stabilt konstruerad, var hon dock oskadad efter äventyret och kunde sedan utan vidare återgå till sitt element.
Ägare i Väddö var trävarufirman Pettersson & Jansson, som samtidigt anlagt Elmsta ångsåg . Uppgifterna i dess tjänst var att släpa timmerflottar, s k "mosor", till sågen och frakta ut virke till avnämare utefter Roslagskusten. Ett försök med henne i passagerartrafik på Stockholm visade sig dock kräva för mycket tålamod av passagerarna, varom anekdoter berättats.
Besättningen utgjordes ordinärt av två man, nämligen skeppare och maskinist, av vilka den ene även var kombinerad rorgängare. Dessa två var under en lång tid Väddöborna Jan Petter Andersson och Erik Nystrtöm. Vart hon, efter sina nära 50 Väddöår, såldes vet jag inte. Skeppslistan tycks hon inte ha besvärat med sin tillvaro, men häradskrivaren har henne i sina papper, varur sakuppgifter här ovan är hämtade.
Även jag har som pojke trampat hedervärda Emils däck, då båten låg vid sågkajen i Elmsta, varför det ju var intressant att få veta om det slutliga ödet.
(Edvin Gustafsson,Väddö, 8 juni 1983 )