Lugnarohögen, Hög

Hög, 15 m diam och 2.2 m h. Efter undersökningen 1926 restaurerades högen. Över det frilagda stenskeppet och centralgraven, som försågs med kopior av gravinventariet, uppfördes en kupol av betong, markerande ytterskalet av centralröset. Över kupolen upplades högen åter. Från en kammare i den närbelägna stugan leder en underjordisk gång fram till en öppning i kupolen strax intill Ö stäven i stenskeppet genom vilken besökande kan betrakta detsamma.
Lugnarohögen med omgivande markområde och den intilliggande stugan har av några fornvårdsintresserade personer med ing. L. Nobel som initiativtagare överlämnats som gåva till K. Vitt. Hist och Ant. Ak. Betongbyggnaden har utförts efter ritningar av prof. M. Waermstedt.
Undersökningar och fynd: Undersökt av fil dr F. Hansen 1926 och Kyrkoherde V. Ewald 1927. Nära högens yta anträffades en sekundärgrav från yngre bronsåldern (ca 900 f Kr) bestånde av brända ben och en lerurna. I högens S kant ytterligare en sekundärgrav i en liten stenkista, innehållande brända ben, en liten bronskniv, en syl med fragment av träskaftet bevarat och en dubbelknapp av brons. Båda sekundärgravarna undersöktes 1927 av V. Ewald, St H M inv.nr 18348. Under ett centralröse, vars diam var 8 m och höjd 1.8 m, anträffades en skeppsformig stensättning, 8 m l och 2 m br. I båda stävarna resta stenar, 0.8 m h. Utanför skeppets S långsida påträffades en liten stenkista, som omslöt den egentliga centralgraven, 0.4 m i kvadrat och 0.5 m dj. Den innehöll en lerurna kringsatt med mindre stenflisor. I urnan låg brända ben, en miniatyrdolk, en pincett, en syl och överst ett stycke grovt ylletyg. St. H M inv.nr 18323.