Naturföremål/-bildning med bruk, tradition eller namn

Grottliknande bildning med tradition, 5 m br, 5 m dj och 1-3 m h, bestående av flera stora, intilliggande flyttblock, 5 - 10 m st och 2 - 7 m h. Berget kallas Snoppsberg efter jätten Snopp som skall ha bott i "grottan" som kallas "Snopps grotta" eller "Snopps stue". Viss sprängning av blocken ska ha förekommit när järnvägen byggdes. Några av traditionerna är fortfarande levande i bygden.
Äldre beskrivning:
Moränhöjd, med uppskjutande, rundade bergknallar samt på flera håll sprickbildningar med lösa block och grottliknande hålor. Odling har förekommit i ett flertal svackor. Beväxt med lövträd.

"Beboddes av en trollgubbe, som hette Snopp. När Rödeby kyrka byggdes och kyrkklockorna började besvära honom, flyttade han, men inte ensam. Han skänkte bort en guldkedja till en flicka, som han ville ha med sig och så fort hon lagt den om halsen, blev hon tvungen att följa trollgubben, beroende på kraften i guldkedjan." (Ortnamnsarkivet 1931)
"Berget kallas Snopps berg, och där bodde en gång jätten Snopp och hans gumma. Det var på den tiden, när de hade byggt Rödeby kyrka. När jätten fick höra kyrkklockorna ringa blev han så förtretad att han slet upp en stor sten och slängde den mot kyrkan. Men stenen nådde inte fram. Den föll ner i en åker, där den blev stående. Även jättegumman slängde en sten. Den var lite mindre och den slog ned strax intill jättens sten. Och där står de än idag (se Rödeby 15:1 och 15:3)". (Förstagångsinventeringen 1969)
I grottan bodde jätten Snopp som trivdes bra här tills den första kyrkan i Rödeby byggdes. Klockklangen gjorde honom illamående och han beslöt sig för att förstöra den. Han kastade ett stort stenblock mot kyrkan men siktade fel så den hamnade i Skärvaboda istället. Nästa söndag försökte han igen men även den stenen hamnade i Skärvaboda. Jätten gav upp och flyttade. Stenblocken i Skärvaboda ligger där än och kallas "Stutarna" (se Rödeby 212). (Rödeby hembygdsförening)
En båtsman vid namn Peter Röd i Rödeby led skeppsbrott och kom iland på en ö ute i havet. Där träffade han på jätten Snopp som bad honom, att när han kom hem släppa lös en stor hund som jätten hade glömt vid sin hastiga flytt. Snopp gav dessutom Röd ett brett skärp som han skulle knäppa om nämndemannens hustru "Mor Olas" . Henne hade jätten alltid tyckt om men hon hade förstått att skydda sig mot Snopps finter genom att bära vitlök och vådastål i kläderna. Som belöning skulle Röd få hundens halsband och den kedja han varit bunden med. Röd lovade att göra som Snopp begärt och så skildes de med ett gott handslag. När Peter Röd kom hem gick han till Snoppsberg och där träffade han på en hund som var hemsk att skåda. Anblicken av guldkedjan gjorde honom emellertid modig. Han lossade hunden som blev tokig av glädje och sprang sin väg med kedjan. Rosenrasande över förlusten spände han skärpet, som nämndemansmoran skulle ha, runt en stor ek. Knappt hade han gjort det förrän eken rycktes upp med rötterna och försvann upp i luften. Därigenom fick Snopp tillbaka både hund, halsband, koppel och skärp men nämndemansmoran fick stanna kvar i Rödeby och Röd var lika fattig som förut. (Rödeby Hembygdsförening)