Bjursås kyrka

Den första kyrkan i Bjursås var av trä, möjligen medeltida. Den ersattes 1599 av en större timrad byggnad, kallad Mellankyrkan. Trots utvidgning på 1730-talet blev den under seklets senare del för trång för den växande befolkningen. Tanken att bygga en större kyrka i sten väcktes 1783 och tre år senare lades en byggnadsfond upp.

Sedan delar av Leksands församling genom kunglig resolution överförts till Bjursås kunde bygget inledas 1792, efter överintendent C F Adelcrantz ritningar. Byggmästaren Johan Christopher Loell drev igenom att den nya kyrkan skulle placeras på höjden ovanför den gamla, där klockstapeln tidigare stått. Murarna uppfördes av gråsten, samt tegel och förmodligen kalksten i muröppningar. Yttertaket täcktes ursprungligen med spån.

I början av sommaren 1797 hade bygget avancerat så långt att den gamla kyrkan revs och den nya började användas. Senare samma år flyttades klockorna från klockstapeln till tornet. Sista byggetappen var sakristian bakom kyrkans kor, vilken blev avsevärt större än vad Adelcrantz ritningar utvisat. Syftet var att kunna använda detta rum även vid husförhör och skriftermål.
Då hela kyrkan färdigställts till sitt yttre, sannolikt 1803, återstod kyrkorummets inredning. I memorial skrivet den 19 juli 1803 redovisade den nytillträdde prosten Anders Hammarström att golv lagts in både i kyrkorum och i sakristia. Den gamla kyrkans altare och altarring, båda i trä, hade återanvänts, liksom altartavlan av Bernt Svedin. Bänkinredning var byggd, men bänkdörrar och läktare återstod dem församlingen i år ej äger förmåga att förfärdiga. Att inredningsarbetena drog ut på tiden berodde främst på församlingsbornas skuldsättning. Ett annat skäl som angavs i Hammarströms memorial var att man kostat på yttertaket dyrbara rännor och tillhörande ledare av järnbleck för att hindra att regn må falla murarna för nära och undanhålla fuktigheten.

Tidiga svampangrepp uppstod därför att grunden saknade ventilation. Bristerna var avhjälpta 1814, då grundmurarna försetts med dragrör. Det svampangripna altaret av trä hade ersatts med ett murat. 1816 var bänkinredningen nästan färdig. Predikstol i stil med kyrkorummet anskaffades 1822, men målning och förgyllning måste anstå till 1829. Sedan en läktare i väster färdigställts blev den första orgeln installerad 1856-57, ett verk från 1720-talet som förut tillhört Kristine kyrka i Falun.

Vid förnyelse 1917 kompletterades fönstren med inre bågar. 1920-21 omlades alla golv, bekvämare bänkkvarter insattes och sakristian bakom koret omvandlades i sin helhet till kyrksal, den så kallade Lillkyrkan. Vid omläggning 1925 ersattes yttertakets spåntäckning med skiffer. Den tidigare församlingskyrkans altarskåp och predikstol, båda från 1600-talet, restaurerades 1934 och är sedan dess placerade i Lillkyrkan. 1959-61 installerades nuvarande orgeln med modernistisk fasad. I en tillkommande läktarunderbyggnad inreddes sakristia.

Den senaste omgestaltningen skedde 1992-93, efter handlingar av arkitekt Erling Sjöberg. Då lades mörkbrun Höganäs - klinker i vapenhus, kapprum och tornhall. Kyrkorummets väggar stänkputsades och avfärgades svagt rosa, medan tunnvalvet målades himmelsblått. Bänkdörrar och läktarbarriär målades i två blå nyanser, bänkryggar och sitsar målades rödbruna. Kyrkorummets golv slipades och behandlades med lut/såpa för att efterlikna ett skurgolv.

Källor och litteratur

Otryckta källor
Riksantikvarieämbetets antikvarisk-topografiska arkiv (ATA):
Handlingar om 1993 års inre renovering (Korrespondens, Byggnadsbeskrivning av arkitekt Erling Sjöberg 1992-10-01)

Västerås stifts arkiv (VS):
E IV A: 6 b; Protokoll från inventering den 2 juli 1799
E IV A: 6 b; Protokoll från inventering den 16 augusti 1801
E IV A: 6 b; Memorial uppläst för domkapitlet den 27 juli 1803
E IV A: 6 b; Protokoll från inventering den 30-31 juli 1814
Handlingar angående 2003 års omläggning av kyrkans skiffertak, dnr 04-382-2001

Litteratur
Bengtsson, Ludvig: En Dalasocken berättar, Falun 1950
Boëthius, Gerda: Bjursås kyrkor/Sveriges kyrkor, Dalarna, band 1, häfte 1 Stockholm, P A Norstedts & Söners förlag 1916, s 87-105/
Forsslund, Karl-Erik: Med Dalälven från källorna till havet första delen Österdalälven, Stockholm: Åhlén & Åkerlunds förlag 1923

Kyrkorummet täcks av ett putsat, himmelsblått tunnvalv, med trästomme, indelat i fem tunna gördelbågar och valmat mot kortsidorna. En kraftigt profilerad gesims löper i övergången mellan valvet och de stänkputsade, svagt rosafärgade väggarna. Golvet är belagt med oljade bräder. Den slutna bänkinredningens fasader har blå ramverk, röda lister och rektangulära, ljusblå fyllningar. I bänkskärmarna mot koret är fyllningarna större. Predikstolen framme på norra sidan har femsidig korg och tak, gråvit med förgyllningar.

Läktaren som upptar kyrkorummets västra ände bärs av fyrkantiga pelare. Läktarbarriären är spegelindelad och likadant målad som bänkfasaderna. Orgelfasaden går i modernistisk stil. Läktarunderbyggnaden som tillkom 1959-61 rymmer en sakristia.

I koret dominerar en stor altartavla med omfångsrik infattning av dubbla murade pilastrar, träskulpturer och entablement. Altartavlan av Bernt Svedin 1742 överfördes från den tidigare sockenkyrkan. Altaret är murat, framförvarande lösa knäfall är i laserat trä.

Bakom koret finns den så kallade lillkyrkan, använd vid mindre förrättningar. Taket är platt, klätt med en handhyvlad panel. Väggarna är traditionellt slätputsade och vitkalkade. Innanför fönstren sitter järnluckor, som vittnar om att rummet tidigare även tjänat som sakristia. Mitt på västra långsidan finns en öppen eldstad, numera ur bruk. I koret på norra kortsidan står ett altarskåp från 1643, som tillhörde den tidigare sockenkyrkan. Därifrån kommer även predikstolen, byggd 1673 med rika träsniderier och mörkblå marmorering

Kyrkobyggnaden som uppfördes 1793-1803 har ett brett långhus med flackt valmat och skiffertäckt tak, torn utbyggt mitt på norra långsidan. Murarna består av gråsten, samt tegel och kalksten i muröppningar och avjämnande skikt. Fasaderna i nyklassicistisk stil är slätputsade, gulvitt kalkade och avdelade med en gördelgesims. Gavelspetsarna har utformats som frontoner. Mitt på södra långsidan pryder en gavelkrönt mittrisalit. Norrsidans torn har en markant konsolfris, murad lanternin med hörnpilastrar och koppartak. Fönstren är rundbågiga, med svartmålade bågar av trä och blyinfattade rutor av delvis grönfärgat antikglas. I söder, väster och i norr genom tornet finns stickbågiga portaler, stängda med dubbeldörrar av svartmålade plank. Över södra och västra ingångarna kröner entablement på konsoler, samt överljusfönster.

Inträdet sker vanligen genom vapenhuset, som har ett trätak klätt med handhyvlad panel och golv belagt med Höganäsklinker. Väggarna är slätputsade och vitrappade. På södra sidan finns en låg dörr med brett överstycke uppställd, vilken ursprungligen sägs ha varit den tidigare kyrkans sakristidörr.