HAGAKYRKAN

Kyrkan och församlingshemmet är integrerade delar i en samordnad byggnadsanläggning med enhetliga stildrag. Församlingshuset och kommunens förvaltningshus förenas genom en gemensam sammanbindande portalbyggnad som utgör entrén mot anläggningens gård. Den östra flygeln med kyrkliga funktioner balanseras av en västra flygel, med samma karaktär och volym. Båda flyglarna inrymmer samlingssalar, administrativa utrymmen och bostäder.

Den kyrkliga delen är uppförd i vinkel med två våningar. Kyrkans och församlingshusets huvudentré är infälld i en risalit som dessutom markeras genom avvikande material och färgsättning samt genom listverk och fält. Porten har stenomfattningar med skulpterat stenfält i överdel, en praktfull relief huggen i kalksten av Carl Elmberg; (med tema: Gudslängtan, ordet, bönen, arbetet och musiken). Ursprungligen inramades portalen av smäckra och tidstypiska belysningsarmaturer. En stentrappa leder till kyrkans offentliga ingång och trapphus. Bakom trapphuset ligger kyrksalens vapenhus. Trapphuset bildar samtidigt kyrkans torn, och är därför krönt med ett öppet klocktorn som bär två klockor. Ytterligare en ingång till församlingsdelen är förlagd till husets gavel, under mittportalen.

Byggnadernas stomme är uppförd av lättegel på sockel av betong. Den klassicistiska exteriören är putsad och avfärgad i lejongult. Yttertaken består av sadeltak med flacka vinklar täckta med kopparplåt. Fönsteröppningarna är höga och rundbågiga. Anläggningen präglas främst av nyklassicism och inspirationen har hämtats från monumental arkitektur med Italien som förebild. Stilvalet framhävs särskilt i byggnadernas ingångar genom inramade och betonade dörrar, trappsteg, torn samt i den öppna portalen med ingången mot den gemensamma gården. Karaktären upprepas i såväl den främre som den inre trädgården.

Kyrkorummet är förlagt till norra flygelbyggnadens bottenvåning, men motsvarar två våningar i sin höjd. Kyrksalen är enskeppig och rektangulär, 22 x 11 meter, uppförd som salkyrka med halvrund koravslutning i absidform mot öster. Innerväggarna är vitputsade, men kyrkorummet understryks av starka färger. Det platta innertakets takbjälkar är målade i orange och den fasta bänkinredningen var målad i djupblått, en kulör som återanvänts i de ersättande stolarnas klädsel. Kyrksalen har fem fönsteraxlar med höga smala, rundbågiga fönster motsvarande två våningar på höjden. Kyrkorummet har en förlängning i form av en större hall ansluten till entrén i trapphuset. Tornet, som kröns med klockstapel, inrymmer byggnadens trapphus.

I bottenvåningen och i vinkel med kyrkorummet inrymdes ursprungligen sakristia, pastorsex-pedition, filmrum, arkivrum och en vaktmästarbostad om två rum och kök. Till den övre planen förlades tre samlingssalar med gemensam hall samt en läktare även avsedd som konfirmandsal. Till församlingshemmets källarvåning förlades en värmecentral avsedd för hela anläggningen.

Inredning och inventarier
Anläggningens ursprungliga fasta och lösa inredningar präglas såsom exteriörerna av klassicismens formspråk. Detaljer, inslag och inspiration har hämtats från monumental arkitektur.

Kyrkorummet inreddes ursprungligen med 36 öppna bänkar, 18 dubbla rader med 8 platser på varje bänk eller sammanlagt 288 sittplatser. Korabsiden är till större del inredd med rödbrun marmor från Brunflo. Såväl altaret, altarringen, predikstolen, dopfunten och golvet är utförda i detta material. Inredningens marmor har dekorerats med bibliska scener i reliefer utförda efter skisser av Simon Gate. Altarringen är prydd med klassiska kristna symboler. Till den fasta inredningen hör även en specialtillverkad orgel om 13 stämmor.

Bakom högaltaret har Simon Gate även utfört en stor, över två meter hög, mosaik föreställande Kristus stående. De modernistiska ljuskronorna av kristall från Orrefors glasbruk har sin motsvarighet i Göteborgs konserthus. Även dessa är utformade av Simon Gate liksom armaturerna i kommunhusets samlingssal. Det ursprungliga dekormåleriet utfördes av Eric Jerkhe.

Till utsmyckningen hör även ett krucifix av Arvid Backlund, en gobeläng av Sofia Widén samt ett porträtt över en av kyrkans främsta donatorer, Helena Andersson, och en tavla föreställande Tunabygden utförd av Morakonstnären Anders Loman.

Det ursprungliga lösa möblemanget ritades och levererades av arkitekt David Blomberg. Mattor levererades av Axel Helldens möbleringsaffär, Borlänge. Gardiner härstammade från firman Robert Ditzinger och altartextilier från Libraria, båda i Stockholm.

I samband med byggstarten inmurades i byggnaden ett kopparskrin med diverse dokument.

Övriga upplysningar
Under året 1974 genomgick Hagakyrkan en omfattande restaurering under ledning av arki-tekt Åke Temnerud och med Lennart Högosta som byggmästare. Åtgärderna innebar främst ändringar i rumsfördelningen inom den administrativa delen.

Ytterligare förändringar genomfördes 1994 inom framför allt den administrativa delen med nya ändringar i rumsfördelningen, samtidigt borttogs ett antal bänkrader i kyrkan. Samtliga fasta bänkar avlägsnades år 2000 och ersattes med lösa stolar, en åtgärd som har inverkat påtagligt på kyrkorummets karaktär.

Stora Tuna församling tillsatte 1902 en prästbefattning vars ansvarsområde avsåg Borlänge-Domnarvet, en industristadsdel med stark tillväxt. För gudstjänsterna i området lånades inledningsvis stora salen i Bergslagets föreningslokal. Under följande år diskuterades och övervägdes ständigt frågan om uppförandet av en distriktkyrka, alternativt av ett församlingshem och slutligen av bådadera. Under året 1920 beslöt kyrkorådet att inköpa ett markområde från bruket. Det skulle dock dröja ytterligare många år innan kyrkan kom till. Den slutliga lösningen kom att innebära en ovanlig samarbetsform och en annorlunda kyrkomiljö.

Sedan 1926 hade man utrett projektet som initierats av Stora Tuna församling. Efter många turer och utredningar beslöt till slut 1934 kyrkofullmäktige att uppföra kyrka och församlingshem. Parallellt beslöt Domnarvets kommunfullmäktige att uppföra ett förvaltningshus. Avsikten var att verksamheterna skulle integreras i samma byggnadskomplex men uppföras som självständiga enheter.

Den annorlunda lösningen kom på sätt och vis att integrera och placera kyrkan mitt i samhället. Benämningen på den sakrala delen blev Hagakyrkan medan förvaltningsdelen kom att kallas för Domnarvets kommunalhus. Senare efter sammanslagning, 1944, av Domnarvets kommun och Borlänge köping omvandlades kommunhuset till stadshus.

Kyrkolokalen var inordnad i en funktionell byggnad där utrymmen för församlingsverksamhet och expeditionsarbete sammanfördes ändamålsenligt. Samtidigt förenades den kyrkliga verksamheten med närheten till kommunal service, i ett framsynt och sällsynt koncept.

Källor och litteratur
Ahlberg, H. 1996. Dalarnas kyrkor i ord och bild
Domnarvets kommunalhus och Domnarvets-Borlänge församlingshem Minneskrift 1936
Illerstad, L. 1990. Nya svenska kyrkor
Kulturmiljöprogram, Borlänge kommun. Rapport 12, 2001.