GÄLLARYDS KYRKA

Gällaryds kyrka är uppförd i traditionell öst-västlig riktning med kor
i öster och torn med huvudingång i väster. Kyrkan är kort endast
tre fönster axlar på långhuset, samt ett avrundat kor. Kyrkan är försedd
med ett högrest sadeltak täckt med skiffer, liksom tornhuven
med en gustavianskt svängd profil. Överst avslutas tornet med en
öppen lanternin och ett förgyllt kors. Fasaderna är slätputsade med
följsamhet mot underlaget av gråsten, inga spritputsade partier förekommer.
Den enda artikuleringen inskränker sig till slätmurade
kvaderimiterande omfattningar kring portalerna på västra tornsidan
och södra långhussidan. En brädklädd takfotsgesims markerar
mötet mellan fasad och tak. Sockeln är liksom fasaden slätputsad
med följsamhet mot underlaget, och gråmålad.
Fönstren av korsposttyp har segmentbågsvalv och är träspröjsade.
Fönstren är troligen ursprungliga, med nya innerfönster från
1908 års renovering. Portarna är klädda med vinkellagd panel och
gråmålade.

Den nuvarande kyrkan från 1782 föregicks av en äldre kyrka,
troligen medeltida men av okänd ålder. Kyrkan var av trä och
spånklädd, den hade enligt Rogbergs Historisk beskrifning över
Småland måtten 40x12 alnar (ca 24x7 meter). Denna ska ha legat
ca 50 meter söder om den nuvarande kyrkan. Kyrkan utvidgades
åt öster 1664 ca 8,4 meter, en nya sakristia uppfördes 1685 och ett
nytt vapenhus 1707. Den äldre kyrkan hade en separat klockstapel,
som byggdes om 1694. Denna var försedd med en stor spira och
fl era små. De två klockorna i klockstapeln fördes över till den nya
kyrkan och är fortfarande i bruk, den stora från 1500-talets början
och den mindre omgjuten 1811.
Träkyrkan från medeltid var både för liten och i för dåligt skick
och man uppmärksammade behovet av en ny kyrka. Drivande var
bland annat major Daniel Georg Silfversparre på Ohs bruk samt
kyrkoherden Molin. Silfversparre gjorde själv ett förslag till ny kyrka
och sände det 1780 till Överintendentsämbetet för godkännande.
Ritningen fi nns ej kvar, men de bearbetades av arkitekten Th ure
Wennberg under ledning av Adelcrantz. Den färdiga ritningen från
1781 har således tre upphovsmän, och har troligen kyrkan i Alseda
som förebild. Ritningen följdes dock inte helt och hållet, bland annat
frångick man tornets tvärgående band med gavelmotiv och man
lät vid något tillfälle dessutom bygga ett gravkor på södra sidan åt
släkten Silfversparre. Detta gravkor togs bort först 1844.
Första kända restaurering äger rum 1908 och var rätt omfattande.
Predikstolen fl yttades närmre koret, taket fi ck sitt nuvarande karakteristiska
inramning och listverk, bänkarna byttes ut mot öppna och
de gamla bänkdörrarna sattes upp på långsidorna som bröstpanel.
Renoveringen var tidstypisk för det tidiga 1900-talet och tog föga
hänsyn till den nyklassiska karaktären i kyrkan, istället målades t
ex stora draperimålning runt korfönstret vilket också försågs med
färgat glas.
Att sudda ut spåren från denna renovering blev huvudmålet för
den följande renoveringen som ägde rum 1944-45. Dekorationsmålningarna
målades över, bänkkvarteren återfi ck sina bänkdörrar,
glasmålningen togs bort och fönstret sattes till och med igen och
istället tillkom en nya altaruppsättning med modern altartavla av
Erik Abrahamsson. Färgsättningen justerades och dominerades dels
av grått och blått och dels av rött och brunt.
Vid renoveringen därnäst som ägde rum 1983 under ledning av
Sten Dunér, ändrades färgskalan ytterligare mot en svalare nyklassisk
färgskala. All marmorering övermålades med täckfärg, utom
spegelfälten på bänkdörrarna. Efter denna renovering, som främst
omfattade en genomgripande ommålning, domineras kyrkan
färgmässigt av blå och grå nyanser, kompletterat med de brunröda
marmoreringarna från 1940-talet på bänkdörrarna. Efter denna
ommålning har kyrkan huvudsakligen endast varit föremål för
underhållsåtgärder.