Heliga trefaldighets kyrka

Innanför huvudentrén i väster finns ett vindfång som mot vapenhuset avgränsas av ett rundbågigt ekparti med rakt avslutade fyllnadsdörrar samt överstycke med figursågat gallerverk och skuren dekor. Sedan 2017 är dörröppningen försedd med ett automatiska skjutdörrar av glas. Via vindfånget nås vapenhuset som har golvbeläggning av kvadratiskt rött mönstertegel. Över rummet spänner ett stjärnvalv som liksom de slätputsade väggarna är vitkalkat. Mot norr och söder finns dörrar till wc, teknikutrymme, elcentral och torntrappa, där två har dörrblad av ek i ramverkskonstruktion och två har ålderdomliga plåtskodda och nitade dörrblad. Dörrarna har rusticerade omfattningar avfärgade i gulgrå kulör. Utmed väggarna står äldre gravhällar. Vapenhuset avgränsas mot kyrkorummet av ett inre vindfång, med snarlik utformning som det yttre men med överstycke utfört i sirligt smide. Dörrarna är precis som i det yttre vindfånget rikt profilerade och med glasade överdelar som indelas av svarvade balusterdockor.

Kyrkorummet kan beskrivas som en åtta travéer lång treskeppig hallkyrka. De två korta korsarmarna som skjuter ut åt norr och söder medför att läktarna inte inkräktar på huvudrummets volym. De vitmenade ribbvalven med spetsbågiga sköld- och gördelbågar bärs upp av tolv granitpelare och vilar i murverken på konsoler prydda av änglaansikten. Pelarna, som har oktagonalt tvärsnitt och enkla baser och kapitäl, var tänkta att utföras som monoliter. Brist på granitstycken av tillräcklig storlek gjorde emellertid att endast de två pelarna närmast koret är huggna i ett stycke. Den sydöstligaste pelaren bär Kristian IV:s monogram i relief och räknas därför som kyrkans grundsten. Utöver den rymd pelarna och valven tillsammans med de högresta fönstren skänker präglas kyrkorummet främst av den slutna bänkinredningen i mörkbonad ek som är indelad i 14 kvarter. Golvet är belagt med samma mönstertegel som i vapenhuset, vilket del- vis utgörs av nytillverkat tegel från Horns tegelbruk som tillkom vid restaureringen 201617. Väggarna är vitkalkade och fönstrens innerbågar som tillkom på 1910-talet är gråmålade. Innerdörrarna i mörk ek är utförda i ramverkskonstruktion med rikt profilerade fyllningar. Merparten av dörrarna har krönpartier i form av frontoner som genombryts av spiror.

Kyrkorummets sydvästra hörn avskärmas av ett skrank av skuren, svarvad och skulpterad ek som tillverkade på 1630-talet av bildhuggaren Caspar Höffer. Här inrymdes det ursprungliga dopkapellet eller baptisteriet. Nedre delen utgörs av ett slutet panelverk indelat i rikt dekorerade spegelfält med serafer och rullverksdekor omgivna av pilastrar. Övre delen av skranket består av ett gallerverk av svarvade tunna balustrar mellan pilastrar som bär upp en gesims med konsoler och skurna dekorslingor. Ett skrank i samma utförande återfinns under orgelläktaren vid entrén i väster. Även orgelläktaren är ett verk av Höffer. Läktarbarriären indelas av engagerade kolonnetter i tio fält där skulpturer står på små konsoler framför rundbågemotiv flankerade av volutformade pilastrar. Över och understycken är förkroppade. Nedtill avslutas läktaren med skurna kartuscher med skulpterade änglaansikte. Läktarens undersida har kassettak. Färgsättningen samspelar med orgelfasaden (se Inredning och inventarier) i svart, vitt/ ljusgrått samt förgyllning.

Långhuset öppnar upp sig mot korsarmarna genom två rundbågiga muröppningar som centralt vilar på granitkolonner. Ovanpå valvbågarna vilar läktarbarriärer i ek som sannolikt är verk av bildhuggaren Hans Kock som ansvarade för den praktfulla bänkinredningen. Dessa är utförda i ramverkskonstruktion där speglarna pryds av skuren dekor där två rundbågemotiv omväxlande framställs mellan pilastrar med hermer/ karyatider. Centralt finns sköldar med Kristian IV:s monogram och det danska huvudvapnet i söder samt i norr av en krona och spira samt årtalet 1626.

På markplan i södra korsarmen återfinns sedan tidigt 2000-tal ett dopkapell inrett med altare och dopfunt i svart vångagranit. I norra korsarmen omvandlades vid restaureringen 201617 delar av två bänkkvarter till plats för kyrkkaffe.

Genom en rundbågig högrest triumfbåge och två trappsteg av grå kalksten nås koret som har golvbeläggning av svarta och vita kvadratiska marmorplattor i diagonalt schackmönster. Väggarna och de två ribbvalven är liksom i övriga kyrkan vitkalkade. Valvens konsoler är här utformade som profilerade listverk med undertill hängande kottar. Norra och södra väggarnas nedre delar täcks av korstolarnas paneler. Bakom den imposanta altaruppsatsen återfinns ett skrank som tillkom i slutet av 1800-talet med utformning som ansluter till skranket under orgelläktaren. Skranket skärmar av utrymmen för sakristia och förråd.

Tornets övre våningar nås via en spiraltrappa i gjutjärn i söder om vapenhuset. Det valvslagna körrummet bakom orgelläktaren bevarar den ljusröda väggkulör som tillkom i hela kyrkan vid slutet av 1800-talet. I tornvåningen ovanför körrummet förvaras ett stort antal äldre byggnadsdetaljer, bland annat praktgavlarnas tidigare skulpturer. Härifrån nås kyrkvinden med takstol i furu från 1800-talet. Klockvåningen upptas av en klockbock i furu med tre klockor i brons.

Kyrkan har en korsformad plan som utgår från långhuset med västöstlig riktning, vilket förlängs med fullbrett kor i öster och fullbrett torn i väster. Interiört flankeras långhuset av två sidoskepp samt korsarmar som upptas av läktare. Exteriört är emellertid sidoskeppen, precis som korsarmarna, gestaltade med praktgavlar åt norr och söder och sadeltak med nordsydlig riktning, vilket gör att de här snarare utgör tvärskepp. Vid sido-/tvärskeppens nordfasader finns mindre tillbyggnader från 1894 respektive 2010.

Murverken av rött hårdbränt tegel är utförda i kryssförband och skalmursteknik och vilar på en sockel av grå och röda granitkvadrar. Fasaderna indelas av hörnkedjor, band och listverk som liksom arkitektonisk och skulptural utsmyckning är utförd i omålad gotlandssandsten. Gavlarna på koret och de tre tvärskeppen avslutas med praktfulla renässansgavlar som pryds av dekorativa ankarslutar och sandstensdetaljer. Korsarmarnas gavlar har nedtill nedåtböjda cirkelvoluter sammanbundna med sandstensband. Centralt finns rektangulära sandstenstavlor med årtalet 1622 samt Kristian IV:s monogram C4 flankerade av runda vindsgluggar. Ovan dessa finns rundbågiga vindsluckor och gavlarna avslutas av brutna segmentbågar och kröns av statyer, samtliga nyhuggna på 1920-talet, på upphöjda postament. På södra gaveln återfinns överst Justitia (rättvisan) som längre ner flankeras av Temperatia (självbehärskningen) och Fortitudo (ståndaktigheten). På motsvarande positioner i norr framställs Fides (tron), Spes (Hoppet) samt Sapientia (visheten) eller möjligen Caritas (Kärleken). Tvärskeppens smalare gavlar har en något enklare gestaltning med rundbågiga blinderingar över dubbla rundbågiga öppningar som indelas av sandstensposter i lansettbågiga öppningar försedda med luckor.

Korgaveln mot torget har mest påkostad arkitektur, med en smalare och mer högrest och trapperad utformning. I dess nedre fält återfinns en stor urtavla, huggen i sandsten med förgyllda detaljer. Över urtavlan finns en kvaderrusticerad omfattning kring ljudluckan där storklockan hängde fram till tornspirans uppförande 186566. I det översta fältet finns ytterligare en rusticerad kvaderomfattning kring en öppning där en mindre klocka hänger. Korgaveln kröns med en Kristusstaty och på piedestaler i höjd med den större ljudluckan står Petrus med nycklarna i söder och i norr Paulus med sitt svärd.

Fasaderna bryts upp av 26 höga rundbågiga fönster, varav ett är placerat i tornets västfasad. Fönstren har omfattning och poster i sandsten som upptill sammanflätas i dekorativa masverk av sengotisk typ. De blyinfattade smårutiga glasen, totalt ca 11 200 st, stöds av stormjärn och tycks ursprungligen ha varit fästa med järn i sandstensposterna men sitter idag i fönsterbågar av betsad ek. Syd- och nordportalerna i den centrala korsarmen har snarlik utformning med pilastrar prydda av kotteliknande reliefer som bär upp ett rundbågevalv med slutsten i form av ett serafansikte. Över bågen återfinns en fronton buren av höga triglyfer flankerade av bladornament. I båda portalernas tympanonfält syns årtalet 1626, de nuvarande portalerna är dock repliker huggna på 1900-talet. På frontonen vilar statyer av i söder Lukas och Markus och i norr Matteus och Johannes, vilka blickar upp mot sköldar burna av vildar med Kristian IV:s namnschiffer omgivet av danska riksvapnet och de tolv provinsvapnen under en kungakrona. Kyrkportarna är utförda i ek med kraftig skuren dekor som ansluter till portalerna, också dessa repliker av äldre förlagor. Den ursprungliga västportalens utseende är okänt, men troligen hade även den ett skulpturerat krön av någon form. Nuvarande portal höggs 1863 och har snarlik utformning som syd- och nordportalerna men saknar skulptural utsmyckning och är större för att rymma en kraftig pardörr i ek med skuren dekor. Västportalen har fungerat som huvudentré sedan 1870-talet då centralstationen anlades direkt väster om kyrkan.

Tornets övre del har i varje fasad utom den östra vardera en rundbågig muröppning med rusticerad sandstensomfattning i höjd med de anslutande byggnadsdelarnas takfot. Högst upp under den avslutande takfotsfrisen i sandsten har varje fasad dubbla muröppningar i samma utförande men något mindre. Den nuvarande kopparavklädda tornhuven tillkom när tornet höjdes 18651866 och är utformad med ett karnisformat nedre fall som bär en oktagonal lanternin, krönt av ett kupolformat tak med en rikt utformad spira. Långhus, kor och tvärskepp har branta sadeltak avtäckta med blyplåt i skivtäckning.

Tillbyggnaden från 1860-talet har pulpettak avtäckt med kopparplåt men är i övrigt gestaltad för att ansluta till kyrkan, med murverk i rött tegel, rundat gavelparti och fasaddetaljer i sandsten. I norra och västra fasaderna sitter brunmålade korspostfönster och i norra fasadens östra del finns en ekdörr med skuren dekor. Tillbyggnaden från 2010-talet har fasader klädda med grå granitplattor och neddraget pulpettak klätt med blyplåt. Tillbyggnaden ansluter genom ett glasparti till östra trapphuset. Den ytterport i ek som tidigare satt här har fungerar istället som ytterdörr till tillbyggnaden.

Under 1600-talets första decennier inföll en guldålder i den danska historieskrivningen. Kung Kristian IV lät uppföra vad som skulle komma att bli det danska rikets förnämsta monument i form av slott och kyrkobyggnader. Bland slotten räknas Frederiksborg på Nordsjälland och Christiansborg i Köpenhamn som de främsta. Av kyrkorna skulle det verkliga praktverket komma att uppföras i rikets periferi Heliga Trefaldighetskyrkan i den nyligen anlagda befästningsstaden Kristianstad.

Då ritningarna sedan länge är förlorade råder viss osäkerhet kring vem som ritade Trefaldighetskyrkan, men sannolikt var det Kristian IV:s hovarkitekter, bröderna Lorenz och Hans van Steenwinckel (d.y.), båda utbildade i Amsterdam. Troligen inleddes arbetet av Lorenz och avslutades av Hans, efter broders frånfälle 1619. Även den arkitekturintresserade kungen var med och påverkade kyrkans utformning i både stort och smått. Byggmästare var David Nyborg som när kyrkan började uppföras 1618 redan arbetat några år med befästningen i Kristianstad.

Kyrkan anlades med en utvecklad korsformig plan som medförde att kyrkans yttre kunde gestaltas med sammanlagt sju dekorativa renässansgavlar. Tre åt norr och tre åt söder samt en mer påkostad gavel på koret i blickfånget från torget. Korgaveln och de centrala korsarmarnas gavlar kröntes av statyer, på korgaveln Kristus flankerad av Petrus och Paulus och på korsarmarna tre dygder vardera. Murverken uppfördes i tegel medan hörnkedjor, listverk, omfattningar och masverk mm utfördes i gotländsk sandsten. Kyrkorummet utformades som en treskeppig hallkyrka med läktare i korsarmarna. Bildhuggaren Hans Kock stod bakom stora delar av inredningen i trä, liksom de dekorativt skurna kyrkportarna. 1626 hölls den första gudstjänsten men invigningen av kyrkan dröjde till Heliga Trefaldighets dag den 8 juni 1628. Vid invigningen pågick ännu tornbygget och inredningen färdigställdes under de påföljande tre åren. Tornet kom däremot aldrig att fullbordas enligt entreprenadkontraktet. Tanken var av allt att döma att det skulle göras väsentligt högre än långhuset och därtill krönas med en spira lik den på Helligåndskirken i Köpenhamn ritad av Hans van Steenwinckel den äldre. Höga kostnader i kombination med en begränsad ekonomi till följd av 30-åriga kriget gjorde att tornet lämnades lägre än tänkt och försågs slutligen på 1690-talet med ett tillfälligt torntak av enklare karaktär avtäckt med ekspån.

Redan under 1600-talets andra hälft vittnar kyrkans räkenskaper om återkommande problem med fönstren, dels de blyinfattade fönsterglasen som vållade omfattande krav på underhåll, dels vittring på fönsterposterna av gotlandssandsten. Problemen ledde till att kyrkan under såväl 1600- som 1700-talet hade årliga kontrakt med glasmästare samt att fönsterposterna under samma tid löpande byttes ut mot replikor i ek. Utöver detta är den största förändringen under 1700-talet att korgavelns urverk i sandsten, som hämtats från kyrkan i Vä, 1759 ersätts av ett nytt av brädor klädda med järnplåt.

Omkring år 1800 får tornet ny avtäckning i form av ett flackt tälttak. Runt samma tid börjar de sekundära ekpostfönstren bytas ut mot nya i gotlandssandsten lika de ursprungliga, ett arbete som pågår fram till cirka 1815 och finansieras genom donationer från stadens borgare. 1813 ersätts västingångens och korsarmarnas portar med kopior av de ursprungliga renässansportarna.

Krimkrigets utbrott 1853 leder till en kraftig prisökning på bly. För att finansiera kyrkans restaurering och underhåll säljer församlingen det stora blytaket som ersätts av skiffer. Ännu på 1840-talet hade flera fönsterposter fått ersättas med provisorium av ek och trots att många fönster hade nytillverkats i början av århundradet var de nu i så pass dåligt skick att man i samband med takbytet 185661 ersätter kyrkans samtliga fönster med nya, nu liksom vid uppförandet med sandsten från Burgsvik på Gotland. Även övriga arkitektoniska sandstenspartier liksom gavelskulpturerna kompletterades delvis med nya delar. 1863 nyhuggs västentréns portal, möjligen i ett förenklat utförande.

Ett färdigställande av tornet hade diskuterats genom åren och redan vid mitten av 1700-talet hade arkitekt Carl Hårleman presenterat ett förslag för tornhuv som aldrig kom att utföras. I väntan på att tornet skulle bli färdigt hade kyrkklockorna vid uppförandet tillfälligt hängts på korvinden, och man hade sedan dess oroat sig för de påfrestningar detta utsatte korgaveln för. På 1840-talet konstateras att förbanden mellan långhus och korgavel börjat släppa och murverket säkras därför upp av ett 91 alnar långt järnankare efter förslag från restaureringsarkitekten och professorn i grekiska i Lund, Carl Georg Brunius. Brunius lämnar även förslag till tornets fullbordande i form av en kopparklädd spira i renässansstil, vilket 1856 kom att omarbetas av arkitekt J.A. Hawermaan vid Överintendetsämbetet. 1865 genomförs äntligen tornbygget under ledning av byggmästare S.P. Löfgren i Åhus. Tornet höjs med en våning för ljudluckor, klockorna överförs till tornet och 15 november står den kopparklädda tornhuven färdig för avsyn.

I mitten av 1870-talet flyttas kyrkans huvudingång från sidoskeppen till västportalen och nytt vapenhus i tornets bottenvåning inrättas efter förslag av domkyrkoarkitekt Helgo Zettervall. Ett valv med samma utförande som i den övriga kyrkan ersätter det tidigare plana trätaket och vindfång i mörkbetsad ek i renässansstil som ansluter till inredningen från 1620-talet installeras vid porten och ingången till kyrkorummet. På 1870-talet muras också den norra korsarmen igen för att skärma av kyrkans första värmeanläggning som utgjordes av ett kalorifersystem. 1890 flyttas predikstolen från sin plats framför koret till sin nuvarande placering norr om mittgången. I samband med detta tillkommer dagens väggfasta korbänkar, väggpaneler samt den nuvarande altarringen. Väggen från 1870-talet i norra korsarmen rivs när
byte till lågtrycksångsystem framkallar behovet av ett separat pannrum som uppförs 189394 på norra korsarmens västra sida. För ritningarna stod enligt motsägande uppgifter stadsarkitekt L. Hammar eller arkitekt John Smedberg. I samband med detta placeras de många gravhällar som legat i gångarna istället utmed kyrkans ytter- och innerväggar och kyrkorummets golv beläggs med kvadratiskt golvtegel som tillverkats vid Börringe tegelbruk med det ursprungliga golvteglet som förlaga.

Inför kyrkans 300-årsjubileum inleds 1926 en omfattande restaurering under ledning av arkitekten Gustaf Clason (son till Isak Gustav Clason). Gavlarnas tegelmurverk och sandstenspartier restaurerad grundligt medan fönstrens sandstensposter behandlas med så kallad Porfyrit, en cementkonststen i Skånskas sortiment. Valet av denna metod var av kostnadsskäl framdriven av församlingen och Clason hade i förhand dömt ut metoden på såväl tekniska som estetiska grunder, vilket även domkyrkoarkitekt Theodor Wåhlin och professor Sigurd Curman gjort när frågan diskuterats tidigare under 1900-talet. Sju av de nio gavelskulpturerna rekonstrueras.

1955 byts samtliga fönsters sandstensposter ut mot nya, återigen i gotlandssandsten från Burgsvik. I samband med detta rekonstrueras sydportalen. På 1980-talet inleds en omfattade restaurering av tak, fasader och inte minst fönstrens masverk, varav samtliga ersätts med nya av gotlandssandsten. Det sista masverket kommer på plats 2007, och 2015 ersätts sandstensposterna i västfönstret med rorschachersandsten.

Efter ritningar av arkitekt Märta Wachtmeister omgestaltas 2001 södra korsarmens östra bänkkvarter till dopkapell. Wachtmeister står även bakom den tillbyggnad som 2010 uppförs i mötet mellan norra korsarmen och långhuset för att lösa lokalisering av tillgänglighetsanpassad wc, vaktmästeri och samtalsrum. 201617 genomförs en omfattande interiör ombyggnad och restaurering. Arbetena omfattar bland annat restaurering och förändring av bänkinredning, plats för kyrkkaffe i norra korsarmen och barnverksamhet i den södra korsarmen. Fönsternischer fördes med nytt tegelgolv tillverkat utifrån kyrkans originalgolv och nytt ljudsystem installeras. Vapenhuset restaureras och automatiska skjutdörrar av glas installeras så att ekportarna kan ställas upp dagtid. 2018 flyttas de äldre gravhällarna som sedan sent 1800-tal stått uppställda mot kyrkans sockel till Gamla begravningsplatsen.