SVARTNÄS KYRKA

Kyrkobyggnaden omfattar ett långhus under plåttäckt sadeltak, med femsidigt kor i öster, västtorn och sakristia. Västtornet kröns av en konisk spira, klädd med horisontellt lagda plåtar. Grunden är av sprängd gråsten, fogad och försedd med gjutjärnsventiler. De timrade ytterväggarna har fasader av liggande, vitmålad panel, samt hörnlisener av stående bräder. Panelbrädernas ålder varierar - på långhusets och tornets södra sidor sitter äldre bräder fästa med smidd spik. I de rundbågiga fönsteröppningarna sitter fönsterbågar med spröjsverk i gotisk form, som vitmålats. Till ingången i väster leder en trappa med uppgång från norr och söder, överst täckt av en stor järnhäll. Ingångsdörren är en pardörr klädd med profilerad panel, som målats med grå linoljefärg.

Vapenhuset har ett plant tak klätt med en gammal, handhyvlad panel, uppsatt med smidd spik. I golvet ligger breda, kilsågade bräder som lackats. Norrväggen är klädd med stående, hyvlad och blålaserad panel. På södra sidan finns nygjorda inbyggnader för städskrubb och WC, inklädda med liggande, maskinhyvlad panel som laserats i grå nyans.

Svartnäs järnbruk anlades 1735 i den då svårtillgängliga, nordöstra delen av Svärdsjö socken, tidigare bara koloniserad av inflyttade finnar. Mot århundradets slut hade områdets befolkning ökat så mycket att brukets ägare, Stora Kopparbergs Bergslag, i en resolution till domkapitlet 1793 anhöll om att få uppföra ett bönehus. Den 3-4 mil långa, obanade skogsvägen till sockenkyrkan i Svärdsjö ville man slippa. Tillstånd utfärdades och hösten samma år lades timmer upp på Hillersbacken norr om Svartnäs bruk. Den 29 maj 1794 lades första grundstenen. Arbetena fortgick så raskt att invigning kunde ske knappt fem månader senare, den 27 oktober.

Det ursprungliga kapellet omfattade bara ett långhus, vars timrade väggar var rödfärgade på utsidan och obehandlade invändigt. Överhuvudtaget tycks interiören i början ha varit den enklast tänkbara. Väster om kapellet restes en klockstapel.

Vid förnyelse 1837-38, ledd av bruksförvaltare Hoffstedt, revs klockstapeln och tornet blev tillbyggt, fast det var lägre då. Kyrkorummet fick en mer tidsenlig stildräkt, genom att väggarna putsades och pilasterindelades. Nuvarande predikstol insattes, från början vitmålad och förgylld. Läktaren i väster byggdes till 1846 och två år senare installerade Jonas Wengström från Ovanåker orgeln, vars fasad vitmålades och förgylldes som predikstolen.

Nuvarande omfång fick kyrkan 1875, då koret och sakristian byggdes ut och tornet höjdes. Vidare uppsattes den hyvlade, liggande fasadpanelen, målad med vit oljefärg. Fönstren fick sina bågar av gjutjärn, med gotiska spröjsverk. I kyrkorummet byggdes öppna bänkrader som ådrades. Det utbyggda koret inreddes med alltjämt befintlig altaruppsats i nyklassicistisk stil.

En omgestaltning genomfördes 1954 efter program av arkitekt Erik Lundgren. Han ogillade uttryckligen den dåvarande 1800-talsfärgsättningen, dominerad av vit färg, förgyllda detaljer och bänkarnas ådring. Istället marmorerades/målades inredningssnickerier i blå och grågröna nyanser, samt orgelfasaden i en lindblomsgrön. Dessutom försågs bänkarna med rektangulära gavlar. I sakristian tillkom nya förvaringsskåp och ett bönealtare. Till den tekniska förnyelsen hörde att elektrisk värme infördes och golven togs upp för bjälklagsisolering. Vid återläggningen borttogs alla tidigare nivåskillnader.

Utseendemässiga förändringar sedan dess berör i första hand vapenhuset, vars södra del 1985 avdelades för att få in pentry, städcentral och WC.

Källor och litteratur

Otryckta källor
Svärdsjö församlingsarkiv (SF)
Årsredovisningar 1988-90

Västerås stifts arkiv (VS):
Västerås domkapitel E IV: 83b; resolution den 10/2 1793, angående byggande av kapell i Svartnäs
Västerås domkapitel E V a; 36, ämbetsberättelse 30/6-2/7 1925

Litteratur
Ahlberg, Hakon och Björklund, Staffan: Dalarnas kyrkor i ord och bild, s 284-286
Förlag: Staffan Björklund 1996
Inventarium över svenska orglar, 1990: 1, Västerås och Karlstads stift, redigerad av Tore Johansson Förlag Svenska orglar, Tostared 1990
Tysk, Elisabet: Från Svartnäs/Julbok för Västerås stift 1913, Falun 1913, s 91-97/

Övriga tryckta källor
Artikel om 1954 års omgestaltning, införd i Dala-Demokraten 1954-11-05

Kyrkorummet är täckt med ett tunnvalv, putsat och vitkalkat, samt en kupol över koret. Tre tvärgående dragjärn genomkorsar. Väggarna är slätputsade och vitkalkade, indelade med pilastrar i kompositordning. Nedtill, under fönsterbänkshöjd, sitter en bröstpanel av släta blågröna bräder, vilka även täcker pilastrarnas baser. Genomgående ligger golv av kilsågade ljust laserade bräder, utan nivåskillnader mot bänkkvarter och kor. Bräderna har hål efter tidigare smidd spik.

Bänkinredningen är öppen, har rektangulära, blåmarmorerade gavlar och röda lister. Längst fram sitter spegelindelade bänkskärmar. Läktarbarriären i väster är också spegelindelad och marmorerad, fast i en mer grågrön nyans för att harmoniera med den lindblomsgröna orgelfasaden. Orgelfasaden har genombrutna sidostycken, för att dagsljus från fönster i väster skall strömma in. Läktaren vilar på blåmålade kolonner. Under läktarens norra del är ett öppet kyrktorg och den södra är inredd med lösa bord och stolar. Predikstolen på norrväggens främre del har sexsidig korg och ljudtak, målad turkosblå med förgyllda sniderier.

Altaruppsatsen i korets fond har utformats som en tempelgavel, turkosblå, vilken innesluter ett krucifix. Altaret är av trä, gråmålat med en brun skiva, i sen tid påbyggt med obehandlat virke och spånskiva (alltid täckt med textilier). Framförvarande altarring är av trä, uppbyggd av marmorerade kolonner och en turkosblå överliggare.