Njutångers kyrka

Kyrkans vitputsade murar och spånklädda tak har fortfarande kvar sin medeltida resning. Vapenhusets tak kröns av en dekorativt skuren kam av trä, enligt inskription utförd 1683. De befintliga fönsteröppningarna i söder och på västra gaveln, väsentligt större än medeltidens smala öppningar, togs enligt bevarade handlingar upp vid 1700-talets början. De två fönsteröppningarna i norr kan vara upptagna senare. Eventuellt härrör även fasadens klassiserande hörnlisener och takfot från 1700-talets början.
Från 1700-talets mitt till nutid har exteriören genomgått måttliga förändringar och främst underhållits avseende puts och kalkavfärgning, ommålning av trädetaljer, samt byte och tjärning av takspån. Hängrännor, stuprör och plåtavtäckningar tillkom 1928-29. År 1976 utfördes den senaste större fasadrestaureringen med putslagningar, ny ytputs och kalkavfärgning i vit kulör.

Kyrkan är huvudsakligen murad av gråsten och består av ett rektangulärt långhus med vidbyggd sakristia i nordost och vapenhus i sydväst. Av den äldsta stenkyrkan, uppförd under 1100- eller 1200-talet, är huvuddelen av långhuset bevarad. Från denna tid finns även de ursprungliga takstolarna och taktron kvar i västra delen av långhuset. Vid en ombyggnad under 1400-talet utvidgades koret till samma bredd som långhuset och sannolikt tillfogades även sakristia och vapenhus. Även från denna tid finns takstolar och taktro bevarade. Kyrkans vitputsade murar och spånklädda tak har fortfarande kvar sin medeltida resning. Vapenhusets tak kröns av en dekorativt skuren kam av trä, enligt inskription utförd 1683. De befintliga fönsteröppningarna i söder och på västra gaveln, väsentligt större än medeltidens smala öppningar, togs enligt bevarade handlingar upp vid 1700-talets början. De två fönsteröppningarna i norr kan vara upptagna senare. Eventuellt härrör även fasadens klassiserande hörnlisener och takfot från 1700-talets början.
Från 1700-talets mitt till nutid har exteriören genomgått måttliga förändringar och främst underhållits avseende puts och kalkavfärgning, ommålning av trädetaljer, samt byte och tjärning av takspån. Hängrännor, stuprör och plåtavtäckningar tillkom 1928-29. År 1976 utfördes den senaste större fasadrestaureringen med putslagningar, ny ytputs och kalkavfärgning i vit kulör.

Kyrkorummets fyra valvtravéer bildar en långsmal rektangel med långhus och kor av samma bredd. Interiören domineras av de målningsbeprydda senmedeltida ribbvalven, det medeltida altarskåpet, samt de utpräglade barockformerna i predikstolen och korväggen.
Valven, sannolikt utförda under 1400-talets senare hälft, är murade i stjärnform med kraftiga valvribbor. Kalkmålningarna, präglade av senmedeltidens form och bildspråk, bör ha tillkommit under 1500-talets första hälft.
Under den restaurering som utfördes i början av 1700-talet genomgick kyrkorummet ansenliga förändringar. Målningarna på väggar och valv kalkades över och nya fönster togs upp. En ny predikstol, ett stockholmsarbete av hög kvalitet, införskaffades. Bruksläktaren i koret, från 1600-talets slut, avlägsnades och en ny läktare sattes in ovanför den befintliga i väster. Altarskåpet, troligtvis ett verk av Haaken Gulleson från 1500-talets förra hälft, ställdes undan. Omkring det nya korfönstret utfördes en arkitektonisk komposition med bland annat två korintiska pilastrar uppbärande ett genombrutet bjälklag och därpå två förgyllda änglar, hållande i en textprydd banderoll.

Under en restaurering 1928-29 togs åter kalkmålningarna fram och altarskåpet återinfördes. Bänkinredningen har förnyats ett antal gånger. Under 1950-talet utfördes en stor restaurering av kyrkorummet där 1880-talets bänkar ersattes med de nuvarande. Vid samma tillfälle revs den övre västläktaren medan den nedre förkortades och fick en ny bröstning. År 2001 skedde den senaste förändringen i kyrkorummet, då den nedersta bänken i södra bänkkvarteret fick ge plats till en ljusbärare.
Förutom ovannämnda inventarier finns i kyrkorummet en rik uppsättning medeltida träskulptur samt en gotländsk dopfunt i kalksten från 1200-talet.