Öja kyrka

Väggar och valv i kyrkorummet är putsade med kalkbruk och kalkavfärgade vita medan bågar, pelare, kolonner samt delvis portalernas och fönstrens omfattningar är oputsade. Muralmålningar förekommer i kor, långhus och tornrum.

Koret och tornrummet täcks av vardera ett kryssvalv och långhuset av nio d:o som bärs upp av två kolonner och två fyrkantspelare samt valvkonsoler. Korets kryssvalv är romanskt medan de övriga är av typen kupolartade kryssvalv. Valven över kor och långhus är isolerade med mineralull, tornets valv är överbyggt med trä som belagts med asfaltpapp. Pelare och kolonner av fint huggen, delvis rödaktig kalksten. Triumfbågen har kolonnetter i de båda sprången, allt av sandsten.

Väggarna i sakristian är putsade och vitkalkade.
De båda absidrummen har väggar med brett utstrukna fogar. Det norra rummet täcks av ett tunnvalv med puts och delvis kvarsittande, medeltida valvbräder, på den östra väggen en putsad fönstergesims som möjligen delvis är bemålad. Det södra rummet täcks delvis av ett tunnvalv.

Pannrummets väggar och valv består av obehandlad betong, valvet har delvis värmeisolerats underifrån med mineralullsskivor.

Bjälklag och golv
Golven i kor och långhus består av sandsten samt gravhällar av sand- och kalksten. Koret är upphöjt med ett steg som utjämnats mot långhuset av en brant träramp, altarrundens golv är upphöjt med tre steg. I bänkkvarteren lackade trägolv. Golvet i tornrummet utgörs av betong på vilket orgelpodiet, som är upphöjt fyra steg, är monterat.

Sakristians golv och golvet i dess förstuga utgörs av lackade bräder. På toaletten och i förrådet utgörs golvet av klinker. Sakristian har ett plant innertak.

De båda absidrummens golv består av obehandlade bräder, s.k. skurgolv, det norra rummets bräder är betydligt tjockare och bredare än det södra rummets och kan vara ursprungliga från byggnadstiden.
Pannrummets golv består av gjuten betong.

Trappor och stegar etc.
I tornets södra mur leder en spiraltrappa upp till dess första vindsvåning, vidare till tornhuven och upp genom densamma leder trappor och stegar med vilplan av trä. På långhus- och korvindarna finns inspektionsbryggor av trä.
Sakristivinden nås från utsidan genom en lös stege.

I långhusets västra mur, nära det nordvästra hörnet, finns en öppning till en påbörjad torntrappa.

Fast inredning
I koret finns högaltare, altaruppsats, altarskrank samt ett väggskåp. I långhusets sydöstra hörn är predikstolen med baldakin uppställd, längs med väggarna står kyrkbänkarna och i tornet är ett orgelpodium uppbyggt.

Öja kyrka är med undantag för sakristian uppförd under medeltiden. Den nuvarande kyrkobyggnaden har föregåtts av en absidkyrka från 1100-talet av vilken man vid utgrävningar återfunnit grundmurarna. Från detta århundrade är även en dopfunt av anonymmästaren Byzantios bevarad.

Under 1200-talets första hälft började 1100-talskyrkan förnyas genom att det nuvarande koret med sin invändiga absid med två flankerande absidrum byggdes, och i slutet av samma århundrade tillfogades långhuset. Tornet tillkom på 1300-talet som ett verk av den anonyme stenmästaren Egypticus och hans verkstad. Sakristian är den enda byggnadsdel som inte härstammar från medeltiden, den uppfördes på 1850-talet.

Av utvändiga förändringar sedan byggnadstiden kan nämnas att man på 1600-talet uppförde stödmurar mot långhusets södra och norra sidor, samt att yttertaken delvis belades med tegel under 1600- och 1700-talen. 1830 anges t.ex. att långhusets södra takfall var belagt med tegel och den norra med bräder. Vid slutet av 1800-talet lades falsad slätplåt på hela långhustaket.

1938-39 genomfördes en omfattande yttre och inre restaurering efter förslag av arkitekt Erik Fant, Stockholm. I kyrkorummet togs de medeltida muralmålningarna fram. Nytt golv lades i koret som också sänktes ett steg. Ny bänkinredning och ny altarrundel tillkom. Epitafierna, altaruppsatsen och predikstolen restaurerades, och det praktfulla triumfkrucifixet återupphängdes i triumfbågen.

1946 gjordes en omfattande reparation av tornhuven nybyggdes efter förslag av länsarkitekt Olle Karth, Visby. I princip nybyggdes huven då endast delar av bottenstyckena bibehölls.

De senaste restaureringarna
Den senaste utvändiga restaureringen genomfördes 1984-85 efter förslag av arkitekt Börje Blomé, Stockholm. Yttertaken lades om varvid långhusets plåttak ersattes med falar. Långhusets stödmurar revs och murverket förstärktes istället med ankarjärn. Fasaderna rengjordes, en del av fasadstenen byttes ut och tornportalens omfattning konserverades. Sakristian byggdes om, elsystemet kompletterades, och en ny värmepanna installerades.

Den senaste invändiga restaureringen gjordes 1988-89 efter förslag av arkitekt Ulf Dahlberg, Stockholm. Arbetena omfattade rengöring av väggar och valv i kyrkorummet och konservering av inredning och muralmålningar. I långhusets nordöstra hörn utförde konservatorn Marianne Korsman-Ullman-Ullman en ny kalkmålning, en madonnabild. Korgolvet lades om och en ny värmeanläggning installerades.

Som framgått av byggnadshistorien består kyrkan av kor med inbyggd absid, i absidens svicklar finns två rum som använts som sakristia/-or och förråd. På korets norra sida är en sakristia tillbyggd, med ett pannrum i en källarvåning. Dessutom långhus samt ett högt torn.

Ytterväggar och murverk
Ytterväggarna på kor, långhus och torn består sandsten. Hela kyrkan omges av skråkantade socklar som på långhusets södra sida dekoreras av en rundbågsfris, krönande rundstav, sakristan saknar rundstaven. Långhusets östra gavelröstespets, de synliga delarna av det västra gavelröstet samt torngallerierna gavlar är klädda med stående, tjärade bräder. Tornets södra och norra gavelröstespetsar har korsformade tegelblinderingar, de östra och västra d:o skulpturförsedda nischer.

Kalksten förekommer i portaler, omfattningar till fönster och gluggar, bågar, masverk och kolonnetter. I några av tornets ljudöppningar är bågarna av rödtegel, ett material som även sakristians väggar är uppmurade av.
I långhusets murverk är fyra dragstag inlagda i N-S riktning.

Tornhuv och yttertak
Tornhuv är av sedvanlig gotländsk modell, åttkantig och klädd med tjärad, snedkantad panel.

Till vindflöjeln är det ca 61 m (Gotlands högsta kyrktorn).
Kyrkklockan hänger i tornets klockvåning.

Klockdäcket och vattendäcket där ovanför är båda av trä och klädda med asfaltpapp. Uppgångshålen är försedda med träluckor klädda med samma material. Det övre däcket avvattnas via ett stuprör till klockdäcket, som i sin tur sluttar något mot de västra ljudgluggarna, varigenom däcket avvattnas.
Korets och långhusets tak (med täta undertak) samt de båda galleritaken täcks av falar.

Långhusets och korets tak är försedda med hängrännor och stuprör på båda takfallen. Nockräcken på de norra takfallen, vindskivor av trä. Tätningar mot omgivande murverk av plåt. Korets och långhusets takstolar består av bilade virken samt rundvirke. Konstruktionen sammanfogas med dymlingar och bult.
Sakristias pulpettak är belagt med svartmålad pannplåt. Svartmålad hängränna med fritt utlopp. Takkonstruktionen har inte besiktigats.

Fasader
Fasaderna på kor, långhus och torn är i huvudsak oputsade med brett utstrukna fogar av kalkbruk. På korets östra och särskilt norra fasader finns stora partier av ett äldre, möjligen medeltida putsskikt bevarat. Korets östra gavelröstespets är klädd med stående, tjärad panel och försedd med ett stort, rundbågigt snickerifönster. Sakristians fasader är putsade och avfärgade grå.

Fönster och andra muröppningar
Långhuset och koret har två resp. tre rundbågiga fönster som i de södra fasaderna är osymmetriskt placerade. Tornet är i västra fasaden försett med ett spetsbågigt masverksfönster med omfattningar, bågar och masverk av kalksten. Blyspröjsade glas i samtliga fönster.

Sakristian har i östra fasaden ett målat snickerifönster, invändigt försett med järngaller, och i norra fasaden ett d:o som invändigt är igensatt.

Absidrummen har vardera en öppning åt öster, det södra med korsformig öppning, det norra med fyrpassformig öppning. De är som invändigt försedda med glasade i träbågar.

Ljudgluggarna, fem stycken i varje vädersträck i tre våningar, har omfattningar och masverk av kalksten. Kolonnetter, som ursprungligen funnits i gluggarna, saknas i samtliga fall. Solbänkarna är belagda med falar med kraftig lutning utåt, en av de nedre gluggarna i västra fasaden är dock belagd med blyplåt och fungerar i kombination med en kort utkastare som avvattning från klockdäcket. Öppningarna är försedda med fågelskyddsnät på träramar.

Gallerier åt söder och norr med tre kopplade spetsbågiga öppningar med omfattningar, bågar, masverk och kolonnetter av kalksten. Solbänkarna är belagda med falar. Öppningarna är försedda med fågelskyddsnät.
Långhusets gavelröste har ett stort snickerifönster.

Tornet har sju ljusöppningar, tre trifolieformade (söder, norr och väster), en rundbågig i väster samt två rakslutna och en rundbågig öppning i söder försedda med tjärade luckor alt. fågelskyddsnät. Droppnäsor och skyddsplåtar av blyplåt.

Portaler
Kyrkans portaler (4 st.) är uppbyggda av sand- och kalksten. Portalerna på kor, långhus och torn är perspektivportaler, varav korportalen och långhusets norra portal är rundbågiga samt ensprångiga. Kolonnetter i sprången som i arkivolten motsvaras av rundstav. Den södra långhusportalen (huvudentré) samt tornportalen är spetsbågiga, de har vardera två språng med kolonnetter i sprången som motsvaras av rundstavar. De har konturerade tympanonstenar med växtornamentik samt täcks av vimperg. Kapitälbanden på den förra har växtornamentik samt ett krönt huvud, på den senare på östra sidan fyra huvuden och på den västra sidan en liggande figur, dessutom figurer på de båda yttre posterna och i vimpergen.

Dörrbladen består av stående bräder som utvändigt tjärats, beslagen är helt eller delvis medeltida.

Sakristian har en enkel dörr av stående bräder som utvändigt klätts med målad panel.