Lärbro kyrka

Kyrkans väggar och valv är putsade med kalkbruk och avfärgade vita. Muralmålningar finns på korets väggar och valv, samt på väggarna i långhuset. I valven liljor och flätade band, ovan Ö fönstren flätade band, på väggarna namngivna apostlar och helgon med konsekrationskors, en kalvariegrupp samt en drake i upphöjd relief.

Sakristian täcks av ett kupolartat kryssvalv samt ett tunnvalv över det f.d. pannrummet. Koret täcks av två kupolartade kryssvalv och långhuset av sex d:o. Mellan kryssvalven finns fint huggna gördel- och sköldbågar och konsoler. Långhusets valv bärs upp av två kolonner. Tornrummet täcks av ett stjärnformat valv med åtta kappor, tornets översta vindsvåning täcks av ett likadant valv. Under det senare valvet står en byggnadsställning till valvet kvar sedan byggnadstiden.

Bjälklag och golv
Golven i kyrkorummet är belagda med kalkstensplattor samt gravhällar, under bänkarna lackade trägolv. Altarrunden är upphöjd med två steg och tornrummets golv med ett steg. Lackat trägolv i sakristian.

Trappor och stegar etc.
Vindarna nås via en spiraltrappa i tornets södra mur, trappan har förstärkts med trappkonsoler som fästs med bult i sättstegen, de spruckna stegen är förstärkta med metallplattor på baksidan.
Tornhuven har stegar och vilplan av trä, vindarna över långhus och kor har inspektionsbryggor av trä.

Fast inredning
Den fasta inredningen utgörs i koret av altare med altarskåp av trä, d:o altarskrank, korbänk samt två väggskåp. I långhuset står predikstolen i det sydöstra hörnet, längs med långväggarna är kyrkbänkarna placerade i slutna bänkkvarter.

Som framgått av byggnadshistorien består kyrkan av kor, sakristia, långhus samt ett åttasidigt torn.

Ytterväggar och murverk
Väggarna är uppmurade av kalksten. Hela kyrkan omges av skråkantade socklar krönta med rundstav.

Tornhuv och yttertak
Den åttkantiga tornhuven är klädd med snedkantade bräder, s.k. tornpanel. Höjden till flöjeln är ca 56 m. Invändiga fångbläck leder vattnet till långhusets norra takfall. Konstruktionen består av sågade virken med kryss och ramar i panelens plan. Knutpunkterna är låsta med kraftiga bultplåtar, och högbenen är försedda med spikplåtar och offerreglar.

Taken över kor, sakristia, långhus och gallerier är belagda med tjärsmorda falar på tät bördning. Tätningar mot omgivande murverk av blyplåt. Hängrännor och stuprör finns på korets södra, sakristians norra samt långhusets båda takfall. Vindskivor av trä. Sakristians takkonstruktion, ett pulpettak i flykt med korets norra takfall, är inte åtkomligt för besiktning.

Långhusets och korets takstolar består av bilade virken, delvis återanvända. Knutpunkterna är dels dymlade och dels spikade. Konstruktionen består av högben, stödben, tre respektive fyra omgångar hanbjälkar, saxsparrar samt bindbjälke till ett i mitten placerat längsgående bärverk. Dessutom finns diagonala bjälkar på koret, samt bindbjälkar på både korets och långhusets takstolar.

Gallerierna täcks av sju mot tornmurarna tvärställda sadeltak, takluckor förekommer på flera av takfallen. Avvattning genom fialernas vattenkastare. Takstolarna är bilade och har dymlats samman. Konstruktion med högben, en omgång hanbjälkar, en bindbjälke samt stödben.

Fasader
Samtliga fasader är putsade med kalkbruk och avfärgade vita.

Fönster och andra muröppningar
Omfattningarna till kyrkans samtliga fönster är av kalksten, de två fönstren i tornet samt ett av långhusets fönster är dessutom försedda med masverk av kalksten. Droppbleck under fönsterbänkarna alternativt att bänkarna är helt klädda med blyplåt. Blyinfattade glas insatta direkt i stenkarmarna, korets östra fönster har dubbla glas. Även i sakristians östra fasad finns ett fönster med blyinfattade glas som är monterade direkt i stenkarmen. Masverk och solbänk av kalksten, den senare med droppnäsa av blyplåt. Vidare en halvcirkelformad öppning i den västra fasaden med omfattning av kalksten.

De enkla, rakslutna resterna av ljudgluggarna i tornet, en åt vart vädersträck, har solbänkar av kalksten. Tjärsmorda luckor täcker gluggarna, vilka i söder och nordost har små, glasade ljusöppningar infällda.

Tornet kringgärdas som nämnts av gallerier, två kopplade på var fasaddel (förutom de som skyms av långhustaket), totalt 10 st. Spetsbågiga öppningar med omfattningar, masverk, kolonetter samt solbänkar av fint huggen kalksten. Tjärsmorda träluckor täcker även dessa öppningar.

I tornets västra fasad finns en hissport med kalkstensomfattning. Tjärsmord träport av stående bräder samt droppbleck av blyplåt.

Kyrkan har tio övriga muröppningar, varav sju i tornet och en vardera i kor-, långhus- och sakristigavlarna mot öster. Tre av tornets gluggar är fyrpassformiga, alla de övriga är enkla, rakslutna öppningar. Samtliga är försedda med fågelskyddsnät.

Portaler
Portalerna (4 st.) är huggna av kalksten, den södra långhusportalen är delvis tillverkad av rödaktig kalksten, i övrigt består de av grå kalksten.
De två sydportalerna och västportalen är de mest utsmyckade, den senare utgör huvudentré till kyrkan. Korportalen är tvåsprångig och den södra långhusportalen samt tornportalen är tresprångiga, i sprången står kolonnetter som i arkitvolten motsvaras av rundstavar. De har konturerad tympanon, delvis täckt med mantel. De båda förra har växtornamenterad tympanonsten och kapitälband, den senare figurprydda yttre poster och kapitälband.

Den norra långhusportalen är en enkel rundbågig portal med konturerade imposter på vilka tympanonstenen vilar.

Dörrbladen består utvändigt av stående tjärsmorda bräder och invändigt av panel. Gångjärnsbeslag samt espanjoletter, tornportalen är invändigt försedd med ett vindfång av trä.

Det f.d. pannrummet i sakristians västra del nås från utsidan via en tjärad dörr av stående bräder med smidda gångjärnsbeslag.

Lärbro kyrka uppfördes i sin helhet under medeltiden. Kyrkans äldsta delar är koret med sakristian samt långhuset, de byggdes under 1200-talets senare del. Tornet, som med sin åttkantiga planform är unikt på den gotländska landsbygden, byggdes på 1340-talet. Omedelbart väster om kyrkan står, delvis på kyrkogården, en kastal från 1100-talet, vilken sedan 1660-talet används som klocktorn.

Två gånger under senare århundraden, 1522 och 1679, har kyrkans tornhuv blåst ned. Vid båda tillfällena raserades även delar av tornets murverk. Ursprungligen hade tornet sannolikt spetsiga gavelrösten på alla åtta sidorna, och uppskattningsvis bör sammanlagt ca 10 à 12 meter har raserats i samband med stormskadorna.

Tornets nedre delar har även skadats av ett jordskalv, fyra stycken stödmurar av kalksten stöttade under en lång period dessa delar av kyrkan, de togs bort först vid en utvändig restaurering 1953-55. Skadorna uppkom enligt en uppgift i ett inventarium från 1830, författat av kyrkoherden G. A. Hägg, på följande sätt: - - -Invid kyrko-tornet finnas fyra i sednade tider tillbyggda stöd, för att, förmodeligen, förekomma några i Tornmuren bemärkta remnors vidare öppning, hvilka sådana å en del kyrkor här i stiftet genom en för circa tvänne seccel tillbaka bemärkt häftig jordstöt.- - - Möjligen kan denna uppgift knytas till det jordskalv som enligt Strelows gotländska krönika inträffade på Gotland 1540.
Några andra förändringar av kyrkans yttre har inte gjorts sedan byggnadstiden.

De senaste restaureringarna
En ut- och invändig restaureringen utfördes 1953-55, då bl.a. som nämnts stödmurarna vid tornet avlägsnades och västportalen öppnades. Muralmålningarna i koret togs fram, och elektrisk värme och belysning installerades.

Tornhuven, som under en längre tid varit i så dåligt skick att församlingen fått Riksantikvarieämbetets tillstånd att riva den och ersätta den med en provisorisk avtäckning något man dock inte utnyttjade revs och en ny uppfördes 1982-83.

1996-97 genomfördes en utvändig restaurering efter förslag av arkitekt Jan Utas, Visby, då bl.a. skadad panel och falar på tornhuven samt galleritaken byttes, faltaken lades om i sin helhet på sakristian och koret samt på långhusets södra takfall. Skadade eller försvagade takstolar reparerades, sammanbindningar förstärktes och vattenavledningen sågs över. Fasaderna putslagades, naturstensytorna i socklarna m.m. gjordes rena och foglagades, masverk och vattenkastare konserverades. Fönster och dörrar reparerades och vindarna försågs med inspektionsbryggor. Belysningen på vindar, gallerier och tornhuv kompletterades. Även kastalens fasader putslagades och avfärgades.

I tornets övre del står byggnadsställningen till valvet kvar sedan 1340-talet, en byggnads- och teknikhistorisk sevärdhet av i det närmaste internationellt intresse. I samma våning finns även delar av ett vattendäck av trä från samma tid bevarade. På långhus- och sakristivindarna finns kalkputsade och kalkavfärgade fasadytor från kyrkans byggnadstid kvar, vilka även dessa kan tjäna som forskningsunderlag vid studiet av medeltida byggnadstekniker.