Eksta kyrka

Kyrkans byggnadshistoria
Eksta kyrka är med undantag av sakristian till sina huvuddelar uppförd under medel-tiden, dock gjordes en kraftig ombyggnad av långhus och kor på 1800-talet.

Kyrkans äldsta delar är långhusets murar, vilka tillkom omkring år 1200 som komplement till ett nu försvunnet absidkor. Långhuset har huggstensfasader av det slag som ännu kan ses bl.a. i Fröjel och Follingbo kyrkor. Tornet, som inte ändrats nämnvärt sedan byggnadstiden, uppfördes några decennier senare, och omkring år 1300 revs det nämnda absidkoret och ett nytt gotiskt kor med en imponerande portal byggdes i dess ställe.

På 1640-talet drabbades kyrkan av en förödande brand som skadade byggnaden svårt, varefter den reparerades nödtorftigt och försågs med nya inventarier som ersättning för de förstörda. 1736 reparerades kyrkan ånyo då bl.a. triumfbågen stöttades med en utvändig stödmur och en invändig träpelare. Samtidigt uppfördes en sakristia på norra sidan av koret.

Ombyggnaden 1838-40
Under åren 1838-40 genomgick kyrkan en omfattande ombyggnad under kyrkoherden Pehr Wallgrens ledning. Vid sidan av Fårö och grannkyrkan Sproge har inte någon annan gotländsk kyrka varit föremål för så omfattande ingrepp. Åtgärderna motiverades till en del av kyrkans dåliga tillstånd alltsedan 1600-talsbranden, men också av en önskan att åstadkomma ett rymligt och ljust kyrkorum i tidens anda. Åtgärderna utfördes efter förslag av lektorn och sedermera prosten i Roma, Jacob Klingwall, något omarbetat av arkitekterna Fredrik Blom och Carl Gustaf Blom Carlsson vid Överintendentsämbetet i Stockholm.

Långhuset och koret gjordes jämnhöga och täcktes utvändigt med ett nytt tegeltak, invändigt med ett gemensamt tunnvalv av trä. Den gamla sakristian revs och ersattes med en ny invid den östra gaveln. Korets medeltida portal flyttades till långhusets mitt, och stora fönsteröppningar togs upp i båda långväggarna. Kalkmålningarna övermålades, och från en upplandskyrka inköptes ny predikstol och altaruppsats, men i övrigt bibehölls den gamla inredningen från 1600- och 1700-talen.
En läktare tillkom 1864, orgel 1889, och under 1900-talet har en rad arbeten utförts vid olika tidpunkter. 1913 restaurerades kyrkan genom ut- och invändig vitkalkning samt ny bänkinredning efter äldre förebild. Då lades även nya trägolv, och uppvärmning i form av vedkaminer installerades. 1927 förstärktes tornet med dragstag i murarna och cementgjutning av grundläggningen, och ut- och invändigt lagades putsen. 1932 byttes altaravsatsen trägolv mot kalksten och ett nytt altarbord murades upp, och i slutet av 1940-talet togs den romanska kyrkans båda igensatta portaler fram på utsidan och försågs med nya portblad. Elektrisk uppvärmning och belysning installerades 1955 samtidigt som altarväggens arrangemang med dubbla dörrar till sakristian (varav den ena var en blinddörr) ändrades.

De senaste restaureringarna
Den senaste utvändiga restaureringen gjordes 1971-72 då tegeltaken lades om, tornhuven reparerades och fasaderna putsades och avfärgades. Kyrkan försågs även med ett nytt system för bortförande av regnvattnet från taken.

Den senaste invändiga restaureringen gjordes 1979. Åtgärderna inskränktes till en rengöring av väggar och valv i kyrkorummet.

Väggarna och tornvalvet är invändigt i kyrkorummet och i sakristian putsade och vitkalkade. Ringkammaren och tornets översta våning täcks av ett romanskt tunnvalv vardera, och långhuset/koret täcks som framgått av ett högt, gråmålat trätunnvalv. Sakristian är försett med ett innertak av vitmålade bräder.

Av medeltida kalkmålningar finns endast ett par helgonfigurer i kyrkorummets sydöstra hörn, synliga via upptagna titthål i 1800-talsputsen.

Bjälklag och golv
Golven består invändigt i kyrkorummet och i sakristian av obehandlade bräder (skurgolv). Altaravsatsen är dock belagd med kalksten i jämna block.

Trätunnvalvet över kyrkorummet är på översidan värmeisolerat med ca 10 cm mineralullsmattor. Sakristians vindsbjälklag är värmeisolerat på motsvarande sätt.

Fast inredning
Den fasta inredningen i övrigt består av altare med altaruppsats samt altarring i koret och predikstol och bänkinredning med slutna bänkkvarter i långhuset/koret.

Som framgått av byggnadshistorien består kyrkan av torn med sammanbyggt långhus och kor samt en sakristia.

Ytterväggar och murverk
Väggarna är uppmurade av kalksten. Invändigt i kyrkorummet är väggar och tornvalv putsade med kalkbruk och vitkalkade, trätunnvalvet över långhus och kor är målat ljusgrått.
I tornet är två dragstag av stål inlagda i N-S resp. Ö-V riktning. Tornets grundmurar är i söder, väster och norr förstärkta med en cementgjutning (enligt arkivuppgift till ca 1,2 m djup).

Tornhuv och yttertak
Tornhuven är av sedvanlig gotländsk, åttkantig modell, klädd med snedkantade bräder (s.k. tornpanel, tryckimpregnerad). Panelen är tjärad utvändigt. Höjden till flöjeln är ca 43 m.
Stommen är tillverkad av bilade och sågade virken. Högbenen är försedda med plåtkappor och offerreglar. Spiran kröns av en vindflöjel.
Kyrkklockan hänger i tornets klockvåning. Vattendäcket under klockan består av ett trädäck, klätt med asfaltpapp med utlopp via en utkastare till långhustakets norra takfall. Träöverbyggnad med bräddörr och glasruta över torntrappans uppgång till klockdäcket, taket på överbyggnaden är likaledes täckt med asfaltpapp.
Yttertaket över långhus/kor är täckt med enkupigt taktegel av 1900-talsmodell på tätt undertak av spåntad panel och asfaltpapp. Taklucka på det norra takfallet. Även sakristian har tegeltak, dock är teglen på det södra takfallet enkupiga av 1700-talstyp medan det norra är belagt med tegel från Mulde tegelbruk i Fröjel. Båda taken är på norra sidan försedda med nockräcken.
Takstolarna är överallt tillverkade av bilade virken och av typen svensk takstol.
Tornhuven har fångbleck och invändiga vattenrännor av plåt ovanför tornmurarnas röstespetsar med stuprör till klockdäcket, hörntrianglarna med utvändiga plåtrännor längs kanterna och d:o utkastare i hörnen. Övriga takfall har hängrännor och stuprör av galvaniserad och målad stålplåt, vilka leder takvattnet till infiltrationsledningar på kyrkogården.

Fasader
Fasaderna på långhus/kor och sakristia är slätputsade med kalkbruk och vitkalkade med hörnkedjor av huggen kalksten. På tornet är hörnkedjorna kamformade trots att putsrits finns på hörnstenarna. Det romanska långhusets kvarvarande huggstensmurverk i söder, norr och väster är inte överputsat men vitkalkat lika övriga fasadytor. Torn och långhus/kor o har skråkantsocklar av kalksten medan sakristians utskjutande sockelskift sockel endast är putsat med cementhaltigt bruk.

Fönster och andra muröppningar
Fönstren i är i långhus/kor och sakristia snickerifönster med spröjsade ytterbågar och lösa innerbågar. I långhusets/korets långväggar är de rundbågiga, i öster ett rundfönster. Sakristians fönster har i det närmaste kvadratisk form.
Tornets ljudgluggar har omfattningar, bågar och kolonnetter av huggen kalksten. De är försedda med fågelnät av på träramar, och solbänkarna är klädda med blyplåt med fall inåt. Regnvattnet från röstegluggarna tas om hand av invändiga hängrännor och stuprör ned till klockdäcket.
Mindre ljusgluggar med fågelnät finns i tornets södra och västra fasader. I långhusets/korets östra gavelspets sitter ett spröjsat snickerifönster, i sakristians gavelspets en tjärad trälucka.

Portaler
Portalerna (4 st) är huggna av kalksten, varav två är igensatta invändigt. Utvändigt är de senare försedda med järnbeslagna dörrblad av tjärade plank. Samtliga är rundbågiga utom den SÖ långhusportalen, som är en rikt utformad, gotisk portal med avtrappade poster och växtornerade kapitäl och tympanon samt vimperg. I vimpergen är inmurade delar av ett eller flera sandstensepitafier. Tornportalen är kyrkans huvudingång, den är liksom den SÖ långhusportalen försedd med brunmålade, helfranska spegeldörrar, och därutöver ett halvmåneformat överljusfönster. Portbladen består av stående, tjärade plank. Trampstenar av sandsten framför portalerna, utanför tornportalen även en trappa av kalksten.
Sakristian har en trång, separat ingång utifrån på norra sidan med en liten sandstentrappa framför. Dörrbladet är utvändigt klätt med liggande tjärad panel.