HÖGSÄTERS KYRKA

Kyrkorummet är ljust och rymligt och präglas liksom kyrkans exteriör av en konsekvent nygotik med det mesta av den ursprungliga inredningen bevarad, huvudsakligen brunt färgsatt som kontrast mot de ljusa vägg- och valvytorna. Koret i öster är förhöjt tre steg. I väster finns en stor orgelläktare och i södra och norra korsarmarna läktare med sekundära underbyggnader (1975-79). Södra läktarunderbyggnaden inrymmer bl a kapprum och norra läktarunderbyggnaden sakristia. Norr om koret finns den ursprungliga sakristian och på korets södra sida en motsvarande utbyggnad, ursprungligen arkiv (nu förråd). Ingångar till kyrkorummet finns från vapenhuset i väster (tornets nedervåning) och från de mindre vapenhusen i södra och norra korsarmarna.

Golvet är av laserat trä och väggarna är putsade i en ljust beige ton med en ljusbrun bröstningsmålning. Det bredvälvda taket har vita fält av pärlspontpanel som inramas av bruna nygotiska snickerier, bl a kraftiga konsoler som bär upp det breda takutsprånget. Dörrarna i kyrkorummet är par- och enkelspegeldörrar med ljusbrun pärlspontpanel i bruna ramar. Stora spetsbågiga fönster med mönsterspröjsade gjutjärnsbågar finns längs långsidorna, i korsarmarna och i koret.

Det femsidiga koret, liksom kyrkorummet i övrigt, ger ett stort och rymligt intryck, väl belyst genom sju stora, högt placerad fönster. Koret inramas mot långhuset av en spetsbågig triumfbåge med ett putsat listverk i mörk färgsättning och mönstermålade ribbor. Likadana ribbor ingår också som en del av korets ribbvälvda och spetsbågiga tak. I koret finns också spetsbågiga brunmålade omfattningar kring dörrarna till rummen på korets norra och södra sidor. Det sammansatta altaret och altaruppsatsen är placerad en bit ifrån östväggen (framflyttades 1975-79 då textilförvaring tillkom bakom altaret). Det är en träkonstruktion med uppsatsen som ett nygotiskt tornliknande listverk med bla spetsbågar och fyrpassornamentik, färgsatt med marmoreringar, ljusblå partier och förgyllningar. Altarringen är femsidig med en genombruten barriär, bl a med fyrpassornamentik. Kyrkans dopfunt är placerad i korets södra del. Den är överflyttad från den rivna medeltidskyrkan. Funten, av täljsten och daterad till 1200-talet, har ornamentik i form av bronserade stavar och växtrankor. Den har uttömningshål och är unik i Dalsland
p g a foten med fasade hörn.

Predikstolen är placerad på väggen mot koret i långhusets norra del och nås genom en trappa från den ursprungliga sakristian norr om koret. Den rikt är ornamenterad, bl a är den sjusidiga korgen klädd med mönstrade fält med grekiska kors och baldakinen är försedd med ett tornliknande listverk likt altaruppsatsens. Till kyrkans nygotiska inredning hör också nummertavlorna som är placerade på södra respektive norra läktaren. Även bänkinredningen är ursprunglig men bänkarna byggdes delvis om och glesades ut vid renoveringen 1975-79. Då togs också några bänkar bort längst bak i kyrkan. De tidstypiska öppna bänkarna är indelade i två kvarter med ursprungliga sidogångar och mittgång. Sitsarna och ryggarna har brun pärlspontpanel och de marmorerade gavlarna kröns av trepass. Skärmarna är försedda med spetsbågeornamentik. Rik nygotisk ornamentik präglar också läktarnas utformning. De bärs upp av skurna pelare och bjälkar, bl a som segmentbågeformade valv, samt konsoler. Bröstningarna har mönstrade fält formade som fyrpass, ljust färgsatta mot snickeriernas i övrigt dominerande bruna färger. Läktarna i södra och norra korsarmarna nås via trappor i underbyggnaderna. Den stora västläktaren nås genom trapphus på tornets södra och norra sidor, förbundna med vapenhuset genom sidogångar. Till vapenhusets norra sidogång finns också en ytterdörr, vars motsvarighet mot söder är igensatt. På västläktaren står en imponerande orgel, samtida med kyrkan (1902), vars fasad också är ritad av Adrian Peterson i motsvarande nygotik som övrig inredning med spetsbågiga gavlar och tornkreneleringar. Längst fram i långhusets södra del står en kororgel ritad av arkitekten bakom 1975-79 års renovering, Jerk Alton. Orgelns fasad anknyter till kyrkorummets nygotik bl a med spetsbågig avslutning upptill och utskuren trepassornamentik.

LÅNGHUS - Här beskrivs först beskrivs själva kyrkorummet. Läktarunderbyggnaderna och vindfången i södra och norra korsarmarna beskrivs för sig nedan.
GOLV - Laserat trägolv
VÄGGAR - Putsade, ljust beiga med en ca 1,70 m hög ljusbrun bröstningsmålning. Konsoler under takfoten, se tak nedan.
DÖRRAR - Till vapenhuset i väster finns tre dörrar: Huvuddörren i mitten är en ursprunglig parspegeldörr med speglar av ljusbrun pärlspontpanel i mörkbruna ramar. På sidorna om denna finns enkelspegeldörrar i samma utformning som går till sidogångar i vapenhuset med förbindelse till trapphusen upp i tornet och mot läktaren. Till sakristian i norra läktarunderbyggnaden: Parspegeldörr som till vapenhuset. Till kapprummet i södra läktarunderbyggnaden: Glasade och mörkbruna parspegeldörrar (1975-79). Till läktaren: Se tornet våning 2
FÖNSTER - Alla fönster i kyrkan har dubbla bågar med mönsterspröjsat gjutjärn i ytterbågarna och hela klarglas i innerbågarna. På långsidorna: Fyra mot norr, fyra mot söder, stora spetsbågiga med bl a rosetter överst och kryssmönster i nederdelarna. Till läktarna i södra och norra korsarmarna: Mot söder respektive norr, ett stort spetsbågigt (med samma mönster men större än de på långsidorna) flankerat av två spetsbågiga smalare och mindre fönster. Ett mot öster och ett mot väster på båda läktarna, runda fönster med fyrpassmönster. På läktaren mot väster: På båda sidor om tornet, dubbla smala spetsbågiga av den mindre typen.
TAK - Bredvälvt tak med vita fält av pärlspontpanel inramade av bruna snickerier i nygotisk stil bl a konsolerna under den ca 1 m breda takfoten.

LÄKTARUNDERBYGGNADER - Vid renoveringen 1975-79 tillkom underbyggnader under södra och norra läktaren belägna i varsin mindre korsarm. Södra läktarunderbyggnaden inrymmer kapprum, rum för materialvård, toalett och trappa till läktaren ovanpå. Norra läktarunderbyggnaden inrymmer sakristia, ett arbetsrum med bl a städutrustning, toalett och trappa till läktaren ovanpå. Båda läktarunderbyggnaderna nås från kyrkorummet och från vapenhus innanför ytterdörrar mot söder respektive norr (se särskild beskrivning nedan).
GOLV - Sakristian, laserat trägolv. Kapprummet, plastmatta
VÄGGAR - I sakristian: Ljusblå vävtapet. I kapprummet: Stänkmålad vävtapet.
DÖRRAR - Till kyrkorummet: Se långhus. Mellan vapenhusen och kapprummet i söder respektive sakristian i norr: Ursprunglig parspegeldörrar med speglar av ljusbrun pärlspontpanel i mörkbruna ramar. Övriga dörrar (I södra läktarunderbyggnaden, mellan kapprum och toalett och mellan kapprum och materialvårdsrum. I norra läktarunderbyggnaden, mellan sakristian och läktartrappan och mellan sakristian och arbetsrum): Enkelspegeldörrar i samma utformning som parspegeldörrarna. Från arbetsrummet i norra läktarunderbyggnaden till toalett under norra läktartrappan: Enkelspegeldörr.
FÖNSTER - Fyra i varje korsarm: Två mot söder respektive två mot norr samt ett mot öster och ett mot väster: Små ursprungliga spetsbågiga fönster med krysslagda gjutjärnsbågar vars överdelar satts igen så att de nu har en stående rektangulär form.
TAK - I kapprummet: beige vävtapet

KOR - Det femsidiga avsmalnade koret inramas mot långhuset av en spetsbågig triumfbåge som ett putsat listverk i mörk färgsättning och mönstermålade ribbor likt ribborna i korets ribbvälvda tak.
GOLV - Laserat trägolv liksom långhuset. Upphöjt tre steg i förhållande till detta.
VÄGG - Putsade, ljust beiga med en ca 1 m hög ljusbrun bröstningsmålning.
Brunbeiga kolonner, fortsättningar av takets ribbvälvning. Kring dörrarna till andaktsrummet (ursprungligen sakristia) norr om koret och till förrådsrummet/elcentralen söder om koret: spetsbågiga brunmålade omfattningar.
DÖRRAR - Två enkelspegeldörrar, en till andaktsrummet (ursprungligen sakristia) norr om koret och en till förrådsrummet/andaktsrummet söder om koret. Dörrblad av ljust bruna spegelfält i pärlspont i mörkt bruna ramar. Omfattningar i puts, se vägg ovan.
FÖNSTER - Sju stora fönster lika de stora spetsbågiga på långhusets norr- och sydsida.
TAK - Putsat, ribbvälvt med dekormålade kolonner i brunt som fortsätter ned längs väggarna. Partierna mellan pilastrarna är beiga.

ANDAKTSRUM NORR OM KORET - Kyrkans ursprungliga sakristia som ändrades till andaktsrum när ny sakristia inreddes i norra läktarunderbyggnaden 1975-79.
GOLV - Lackat trä
VÄGG - Ljusblå vävtapet
DÖRR - Till koret, se koret. Till predikstolen, enkelspegeldörr.
FÖNSTER - Ett relativt litet brett spetsbågigt dubblettfönster mot norr.
TAK - Vit vävtapet

ELCENTRAL, FÖRRÅD SÖDER OM KORET-
GOLV - Plastmatta
VÄGG - Ljusblå puts
DÖRR - Till koret, se koret
FÖNSTER - Ett relativt litet brett spetsbågigt dubblettfönster mot söder.
TAK - Vit puts

FAST INREDNING
ALTARE - Ursprungligt. Av trä, sammansatt med altaruppsatsen.
ALTARUPPSATS - Ursprunglig träkonstruktion. sammansatt med altaret. Tornliknande listverk i nygotik med bl a spetsbågar och fyrpassornamentik. Marmoreringar, ljusblå partier samt förgyllningar.
ALTARRING - Ursprunglig men framflyttad 1975-79 tillsammans med altaret och altaruppsatsen för att rymma textilförvaring bakom dessa. Femsidig, genombruten barriär med bl a fyrpassornamentik. Färgsättning från 1975-79 med marmoreringar, förgyllning samt ljusblå och vinröda partier. Stoppade överliggare och knäfall klädda med ljusblått tyg.
BÄNKINREDNING - Ursprungliga men delvis ombyggda och utglesade 1975-79. Två ej vägganslutna kvarter. Nygotiska öppna bänkar. Brunmålade sitsar och ryggar (de senare med pärlspontpanel). Marmorerade gavlar i grågrön ton krönta av trepass samt täckmålade partier med förgyllda utskärningar. Skärmar med spetsbågeornamentik i flera färger. Bänkinredning i ursprunglig utformning på södra läktaren samt västläktarens södra del.
PREDIKSTOL - Liksom övrig fast inredning i ursprunglig nygotik från kyrkans uppförande. Placerad på långhusets östvägg mot koret. Rikt ornamenterad, bl a är den sjusidiga korgens yttersidor klädda med mönstrade rutor med grekiska kors på ljus botten annars huvudsakligen brunmålad. Baldakinen är försedd med ett tornliknande listverk likt altaruppsatsens.
ORGEL - Stor ursprunglig läktarorgel från 1902 med fasaden ritad av kyrkans arkitekt A C Peterson. Rikt utformad i nygotik liksom övriga dekar av kyrkan. Huvudsakligen brunmålad, förgyllningar på bl a kapitäl till de kolonetter som bär upp de spetsbågiga gavlar som kröner fasaden tillsammans med tornkreneleringar. Kororgel: Från 1985 placerad i långhusets främre del i södra korsarmen vid korväggen. Ritad av arkitekt Jerk Alton, som ledde den stora restaureringen 1975-79. Fasaden anknyter till kyrkorummets nygotik bl a genom den spetsbågiga avslutningen upp till och utskuren trepassdekor, ljust laserat (ådringsmålat och ströplat) trä.
LÄKTARE - Stor orgelläktare i väster samt läktare i norra och södra korsarmen i lika utformning med rikt ornamenterade bröstningar, understycken och fasade pelare målade i bruna kulörer. Mellan pelarna finns skurna bjälkar, bl a segmentbågeformade, och mellan bjälkarna och bröstningen finns konsoler.
Bröstningarna är ljust målade och har mönstrade rutor, formade som fyrpass, mellan bruna stolpar med utskärningar samt överstycken som sadeltak. Bänkinredning i ursprunglig utformning på södra läktaren samt västläktarens södra del.

SPECIFIKA INVENTARIER
DOPFUNT - Av täljsten, daterad till 1200-talet. Förgylld med guldbrons 1975-79. Placerad i korets södra del. Funten är överflyttad från den rivna medeltidskyrkan. Ornamentik i form av stavar och växtrankor. Den har uttömningshål och är unik i Dalsland p g a foten med fasade hörn.
NUMMERTAVLA - Två ursprungliga i nygotik på södra respektive norra läktaren. Ljusbruna ramverk med utskuren träornamentik. Förgyllningar.

VAPENHUS - Kyrkans huvudentré är från väster genom vapenhuset i tornets nedervåning. Förutom detta finns också mindre vapenhus till norra och södra korsarmarna (vilka beskrivs för sig nedan).
VÄSTRA VAPENHUSET - Har sidogångar i anslutning till de femsidiga trapphusen på båda sidor tornet upp till tornets våning två och läktaren. Själva trapporna är av granit. Från tornets våning två går sedan en torntrappa vidare uppåt. Norra trapphuset har också en separat ingång från norr. Mot söder sattes motsvarande ingång igen 1975-79.
GOLV - Rutmönstrad stenimiterande plastmatta.
VÄGGAR - Ljust putsade, nedre partierna stänkmålade.
DÖRRAR - Till kyrkorummet, se långhuset.
PORT - Mot väster: Ursprunglig, renoverad 1975-79. Som parspegeldörr. Utsida, grön pärlspontpanel med smidesbeslag som bandjärn. Insidan med mörkt ramverk och ljusbruna spegelfält. Glasat vindfång från 1975-79 med höga glasade pardörrar.
YTTERDÖRR - Mot norr i anslutning till norra trapphuset: Motsvarande som porten mot väster fast som enkelspegeldörr.
FÖNSTER - Vid sidorna om porten mot väster, ett mot norr och ett mot söder. Små smala spetsbågiga med mönsterspröjsade metallbågar. I båda trapphusen finns på entréplanet liknande, något större, spetsbågiga fönster mot väster.
TAK - Vitmålad pärlspont mellan ljusbruna synliga takbjälkar.

VAPENHUSEN I SÖDRA OCH NORRA KORSARMARNA -
GOLV - Konststensplattor
VÄGGAR - Stänkmålad puts.
PORT - Ytterportar, från 1980 som parspegeldörrar. Utsidorna, grön pärlspontpanel med smidesbeslag som bandjärn. Insidorna med mörka ramverk och ljusbruna spegelfält.
DÖRRAR - Till kapprummet i söder och sakristian i norr - se läktarunderbyggnader
FÖNSTER - Små spetsbågiga mot norr och mot söder.
TAK - Ljust putsade kryssvalvstak.

SAKRISTIA - Kyrkans ursprungliga sakristia, belägen norr om koret, ändrades till andaktsrum (se andaktsrum norr om koret ovan) när ny sakristia inreddes i norra läktarunderbyggnaden 1975-79 (se långhuset, läktarunderbyggnad ovan).

TORN -
VÅNING 1 - Se vapenhus och västra vapenhuset,
VÅNING 2 - I nivå med läktaren. Till detta plan leder de två trapporna i de femsidiga trapphusen på norra och södra sidorna om tornets nedre del. Mellan trapporna finns en korridor mellan väggen mot läktaren och en sekundär vägg mot trappan vidare upp i tornet. Trappavsatserna är av ljust lackat trä.
GOLV - Plastmatta
VÄGGAR - Beiga. Putsade samt målade skivor mot läktaren och torntrappan
FÖNSTER - I båda femsidiga trapphusen mot norr och söder finns fem spetsbågiga fönster med gjutjärnsbågar i kryssmönster. Vid torntrappan mot väster: Ett trippelfönster med liknade fast större fönster.
DÖRRAR - Till läktaren: Två ursprungliga brunmålade enkelspegeldörrar. I den sekundära väggen mot torntrappan: Två släta enkeldörrar, en till trappan och en till ett förrådsutrymme.
TAK - Målad skiva, gråbeige kulör.
VÅNING 3 - Mellanvåning med oklädda tegelväggar. Segmentbågeformade dubbla fönster med krysslagda gjutjärnsbågar åt söder, väster och norr. Ståldörr till kyrkvinden.
VÅNING 4 - Klockvåning med fyra klockor. Ljudluckor åt de fyra väderstrecken, parluckor med släta träskivor på insidan, kopparplåt på utsidan. Oklädda tegelväggar.
VÅNING 5 - Mellanvåning med klockringningsmaskineri. Små segmentbågeformade fönster åt varje väderstreck.

Kyrkan, en av stiftets större, har en latinsk korsplan med ett avsmalnande femsidigt kor i öster. Tornet i väster är påtagligt höjdsträvande med en hög spetsig spira. Vapenhus finns i tornets nedervåning, med ingång från väster, samt i södra och norra korsarmarna. I anslutning till koret finns mindre utbyggnader, mot norr en sakristia och mot söder ett tidigare arkiv. Femsidiga utbyggnader med trapphus från vapenhuset till västläktaren finns på tornets södra och norra sidor. Kyrkans planform är ursprunglig sedan uppförandet 1900-1902 liksom väsentliga delar av dess exteriör och interiör.

Kyrkan har en monumental exteriör i nygotik med många komplicerade detaljer. De röda tegelmurarna har band av brunsvart, glaserat tegel och ornerade lister vid öppningar och vid takfoten. Fasaden innefattar flera spetsformiga gavlar, på korsarmarna, ovan de sju korfönstren och på avlutningarna av tornets fasader mot spiran. Runt om kyrkans fasader finns strävpelare avtäckta med kopparplåt liksom solbänkar och gavelrösten. Såväl långhuset, koret samt korsarmarna och dess vapenhus täcks av skifferklädda sadeltak. Kortaket är avvalmat mot öster. Långhusets och korets tak är mönsterlagda längs taknockarna och en bit nedåt. Tornspiran, samt småtaken på tornets trapphus, ovan västportalen, på utrymmena norr och söder om koret och på gavlarna över korfönstren är kopparklädda. Även tornets ljudluckor är kopparklädda. Tornspiran kröns av en glob med och gotikinspirerat kors. Takprydnader finns också på kortaket och över västportalen, det senare som ett plåtklätt kors. I gaveln ovan porten finns också ett mönstermurat kors. Kyrkans portar är klädda med grön pärlspontpanel och dekorativt utformade smidesbeslag. Fönstren har dubbla gjutjärnsbågar, de yttre mönsterspröjsade med kryssformationer samt rosetter i de stora fönstren på långsidorna och i koret. Fönstrens form är huvudsakligen spetsbågiga och fönsterbågarna blåmålade.

Komplettering vid inventeringen 2004:

Bakgrunden till Högsäters nya kyrka var att den medeltida kyrkan ansågs otidsenlig och otillräcklig. Kyrkan beskrevs 1894 av vice pastorn Anders Olsson som " Mörk, till utrymmet otillräcklig och kan i intet avseende sägas motsvara tidens krav". Förutom den allmänna befolkningsökningen under 1800-talet bidrog också den schartauanska väckelsen i området till trängseln i kyrkan. Redan 1857 började medel avsättas för uppförandet av en ny kyrka och 1894 ställde sig biskop Rundgren bakom önskemålen om en ny kyrka. Ett närbeläget exempel på en nybyggnation fanns ju också i grannförsamlingen Färgelanda, vars stora nyklassicistiska kyrka stod klar 1870 och medeltidskyrkan rivits. Uppdraget att rita den nya kyrkan gick till den mycket verksamme Adrian Crispin Peterson, arkitekt bakom en stor mängd kyrkor i Västsverige. I Dalsland finns ytterligare ett par kyrkor ritade av honom, Sundals-Ryrs nya kyrka (1903-06) och Edsleskogs kyrka (1905). Vid denna tid var användandet av de s k nystilarna populärt och i Högsäters fall använde sig Peterson av en konsekvent nygotisk utformning, såväl exteriört som interiört. Kyrkan uppfördes 1900-02 och byggmästare var L Forsberg, Göteborg. Invigningen19 oktober 1902 förrättades av biskop Rundgren och kyrkoherde Richard Edgren inför en överfull kyrka. Den medeltida stenkyrkan stod kvar till 1908, då den revs. Sakristian, från 1732, bevarades dock och inreddes till gravkapell 1948.

Den nya kyrkan fick en imponerande utformning men alla komplicerade byggnadsdetaljer, tegelmurarna och det utsatta läget på höjden har genom åren bidragit till att fuktproblem präglat dess byggnadshistoria. Redan 1904 omnämndes fuktskador på sydvästra gaveln. Under 1920-, 30- och 40-talen gjordes flera både exteriöra och interiöra reparationer. Tegel byttes bl a på södra och västra yttermurarna och stora delar av innerväggarna putsades om. På 1930-talet asfaltsisolerades väggarna i samband med stora interiöra putsarbeten. Fuktproblemen återkom dock med jämna mellanrum med bl a inträngning i fogarna och svampangrepp i trävirket och från 1950-talet fördes diskussioner om att riva kyrkan. Denna tanke fick stöd av en byggnadsteknisk undersökning 1957 av Chalmers provningsanstalt. Rapporten utdömde i princip kyrkan och rekommenderade att bygga en ny modern kyrka istället. Man rekommenderade också att om kyrkan trots allt skulle bevaras borde fogarnas kalkbruk ersättas med starkt cementbruk.

Diskussionerna om en eventuell rivning fortsatte på 1960-talet, fram till 70-talet, då det beslutades om en större renovering, som genomfördes 1975-79. En majoritet av församlingen var för ett bevarande. För restaureringsprogrammet svarade arkitekt Jerk Alton och byggnadsingenjör Leif Brorson, Kumla. Entreprenör var byggmästare Algot Johansson, Rölanda. Åtgärderna omfattade bland annat hel takomläggning, reparation av spirans plåttak och av skadade murpartier, målnings- och plåtarbeten. Fasaden förändrades delvis när flera ursprungliga torn- och takdetaljer togs bort, bl a fialer (småtorn) vid gavelpartier samt takkupor och takprydnader av gjutjärn. Interiört omputsades väggarna med ett kalkcementbruk och asfaltisoleringen från 1930-talet, vilken bedömdes ha förvärrat fuktproblemen, togs bort. Fönstren försåg med nya öppningsbara innerbågar, skadade delar av takbjälklaget byttes, ett nytt golv lades in, och bänkarna byggdes delvis om med behållna gavlar. Även ett nytt elvärmesystem installerades. En rad målningsarbeten genomfördes, bl a ersattes en karakteristisk ursprunglig banddekor på väggarna med den bruna bröstningsmålningen. Kyrkorummet förändras också såtillvida att underbyggnaderna under södra och norra läktaren tillkom. Under norra läktaren inrymdes bl a en ny sakristia och den gamla sakristian norr om koret blev andaktsrum. Under södra läktaren inreddes bl a kapprum och handikapptoalett. Samtidigt kompletterades vapenhuset i väster med uppvärmning, vindfång och kapphängningslister.

Större åtgärder efter renoveringen 1975-79 har varit renovering av tornet samt tillkomsten av den stora kororgeln (1985). Tornet renoverades exteriört 1992 med bl a byte av skadat tegel, lagning av putsytor och plåtarbeten. Vi samma tillfälle gjordes också en s k hydrofobering (en typ av fuktskydd) på tornets södra och västra sidor. 1994 togs puts bort på insidan i tornet i avsikt att öka väggarnas förmåga att avge fukt inåt.