tävelsås kyrka

Namnet Tävelsås är första gången nämnt i de skriftliga källorna år 1336, då som Taeflisaas. Socknens gamla kyrka av trä uppfördes troligen i början av 1500-talet, men då den reparerades år 1750 upptäcktes återanvänt virke som tyder på att en ännu äldre kyrka funnits tidigare. Nästan samtidigt som Tävelsås gamla kyrka plockades ner revs även Tofta kyrka. Virke från båda dessa användes 1784 för uppförandet av den nya kyrkan, samtidigt som inventarier från dem båda samlades i denna. Den nya kyrkan var en enkel rektangulär salkyrka i klassicistisk utformning, utan utifrån synlig korindelning.
Tolv år efter uppförandet flyttades klockstapeln till den västra sidan av kyrkan och fogades till denna som ett torn.
1883 skedde en större utbyggnad, då kyrkan fick sina korsarmar samt en utbyggd sakristia åt öster.
Interiören har restaurerats och omändrats vid ett par tillfällen under 1900-talet.

Exteriöra förändringar

Oavsett om Tävelsås kyrka byggdes av material från de två gamla kyrkorna i trakten eller om Tävelsås gamla kyrka utökades med material från Tofta kyrka, så har den exteriört förändrats mycket genom åren.
Byggnads- eller ombyggnadsåret sätts till 1784, och tolv år senare flyttades den gamla klockstapeln från kyrkogårdens östra del för att sammanfogas med långhuset.
Knappt hundra år senare, år 1883, byggdes två korsarmar till långhusets östra ände samt en utbyggd sakristia bakom koret. Med största sannolikhet byttes då alla fönster på långhuset ut till de nuvarande, eftersom de är av samma modell som de på korsarmarna.

Kyrkans tak har klätts med kopparplåt i två omgångar, först tornet 1960 och sedan långhuset 1983. Dessa ersatte tidigare plåttak.

1993 restaurerades tornet och fick då en ny brädbeklädnad.

Interiöra förändringar

Med tanke på de fysiska förändringar som kyrkobyggnaden genomgått, är det inte konstigt att även inredningen hunnit förändras en hel del. Den interiör vi ser idag präglas dels av plangestaltningen från slutet av 1800-talet, men framför allt av de restaureringar som gjorts under 1900-talet. Hela bänkinredningen byttes ut 1959 och interiören målades i de nuvarande färgerna 1988.

År 1800 skänks altartavlan, målad 1799 av Pehr Hörberg, till kyrkan av friherinnan Catharina von Otter. Den fick ersätta den äldre altaruppsatsen.

1883 utvidgades kyrkan till korsform, men det är inte känt om det föranledde någon direkt restaurering av interiören. Möjligtvis tillkom den tidigare bänkinredningen vid detta tillfälle.

Den första stora restaureringen i modern tid skedde år 1930 under ledning av arkitekt Paul Boberg. Tonvikten lades på värme och isolering. Pannrummet grävdes ut och en värmeledning installerades istället för de gamla kaminerna. Boberg ansåg också det nödvändigt att sätta igen de två korfönstren: Då den utanför de tvenne östra korfönstren befintliga allmänna landsvägen, med dess alltmera tilltagande automobiltrafik, är synlig genom de å vardera sidan om altaret befintliga fönstren och detta verkar i hög grad störande under pågående gudstjänst böra dessa fönster igensättas, och blir belysningen i koret härigenom lugnare.
Koret utökades genom att de främsta bänkraderna togs bort och övriga bänkar gjordes bekvämare. Interiören målades i ljusare färger och triumfkrucifixet och den gamla altaruppsatsen placerades på var sida om altaret, på de igensatta fönstrens plats.
Smålandsposten skrev den 22 november 1930 att Kyrkans inre har förlänats en vacker dekorering genom att det återställts i sina ursprungliga färger.

Nästa genomgripande restaurering skedde under ledning av arkitekt E G Erlandsson.
De gamla bänkarna revs ut och ersattes med nya samtidigt som golvet lades om och isolerades. Värmesystemet omändrades också. Sakristian fick ny skåpinredning och hela interiören fick ny färgsättning. Enligt Smålandsposten hade interiören målats i en ljusare och vackrare tonskala än tidigare och de nya bänkarna beskrevs som mycket bekvämare och vackrare än de gamla. Antalet sittplatser minskades med omkring 50, till cirka 300. Det gamla golvet togs upp, isolerades och syntecobehandlades efter slipningen.
Färgsättningen av interiören var enligt Kronobergaren en ljus gråskala. Växjöbladet skriver att pärlgrått och beige är grundfärgerna och stänk av blodrött och guld ger liv i de ganska stora ytorna.

Om interiörens nya färgsättning 1989 skrev Smp: Taket skimrar i lätt blått och väggarna bär en ljus, mjuk färg. Dessa färger, med stort inslag av förgyllning, har interiören fått behålla sedan dess.

Tävelsås kyrka är naturskönt belägen i norra utkanten av samhället. Den står i sluttningen mellan landsvägen och Tävelsåssjön, omgiven av kyrkogården och dess mur. Den är uppförd av liggande timmer och består av ett rektangulärt långhus med korsarmar i T-form, en femkantig korabsid åt öster och ett torn i väster. Långhuset har dessutom en utbyggd portal på den södra sidan. Formen på tornet är mycket speciell och ger kyrkan ett oregelbundet och egenartat utseende.

Tornet, som tidigare varit en separat klockstapel, har en för klassicistiska kyrkor mycket ovanlig utformning. Det har en bred kvadratisk bas och är kontinuerligt avsmalnande nerifrån och upp i fyra etapper. De två nedre delarna, upp till långhusets gavelröste, består av tre sluttande sidor. De övre delarna har vertikala fasadytor åt tre håll, medan västsidan sluttar något.
Överst kröns tornet av en plåtklädd huv med öppen lanternin och smal spetsig spira. Överst på denna sitter en förgylld kyrktupp i plåt.
Vid tornets södra sida finns en enkel dörr av gråmålad träpanel i en något utstickande portal. Denna har två trappsteg av släthuggen granit och ett sadeltak täckt med kopparplåt. Mot norr sitter ett modernare takfönster i den nedre delen av fasaden. I den översta delen av tornet sitter dubbla ljudluckor åt tre håll. Dessa är av liggande grå panel och till formen rektangulära med trekantsformad överdel. Mot väster sitter istället för ljudluckor två mindre spröjsade fönster i flack spetsbågeform. Under takfoten sitter sammanlagt åtta stycken snidade och volutformade konsoler.
Tornets sockel är av gjuten betong och har åtta ventilgluggar försedda med galler av modernt snitt. Fasaden är klädd med ohyvlad stående locklistpanel som målats i en ljus grågul färg. Fasaden indelas i höjdled av smala lister i fyra våningsplan, alla med olika lutningsgrad.

Långhuset är relativt avlångt och med sina korta korsarmar format som ett T. Det står på en kraftig sockel av huggna granitblock, som avtäckts med en smal kopparplåt.
På fasaden har långhuset tre stora fönster i stickbågeform plus ett smalare på var långsida. Varje korsarm har dessutom tre likadana stora fönster, samt åt öster en blindering i samma format. På varje korsarm finns också en entré med tre trappsteg av släthuggen granit. Den dubbla porten är rektangulär och klädd med gråmålad liggande panel. Ovanför denna finns ett fönster som motsvarar överdelen på de två smalare fönstren på långhusets sidor. Båda korsarmarnas gavelrösten är spetsiga och innefattar en rund svart urtavla med förgyllda siffror och visare. Nocken kröns av ett gulmålat kors. På den södra sidan har trappan räcken av svart smidesjärn.

Den södra entréportalen liknar korsarmarna i sitt utförande, men är smalare, kortare och lägre. Dessutom saknar den fönster, förutom det fönster av samma form som sitter över porten. Där finns också en kopparklädd armatur. Trappan har tre steg i släthuggen granit, en gjuten betongramp med sidostycken av sågade granitskivor, samt räcken i svart smidesjärn. Nocken på porten kröns också den av ett gulmålat kors.

Korabsiden har åt öster en port av liggande gråmålad panel av samma sort som de övriga. En trappa om två steg i släthuggen granit och över porten en armatur i kopparplåt. Istället för fönster över porten finns en slätputsad blindering. Koret har två fönster, åt nordost och sydost, av samma sort som långhusets smalare variant. Mot absidens norra sida finns en nedgång till källaren, vars luckor är klädda med gråmålad plåt.

Taken på torn, lanternin, långhus, portal och absid är alla täckta med kopparplåt med fotrännor. Även stuprör samt avtäckningen av långhusets sockel är av kopparplåt. På långhusets västra gavel sitter en plåtinklädd skorsten på nocken. En omålad metallstege leder på den norra sidans takfall upp till denna, med en liten burliknande plattform placerad på taknocken.

Fasaden på långhuset, med dess korsarmar och absid, är genomgående spritputsad. Den profilerade gesimsen längs takfoten är slätputsad, liksom blinderingar och smala omfattningar kring fönster och portar. En smalare gesims löper längre ner längs fasaden och inramar dörr- och fönsteröppningarnas övre del. På den norra sidan av långhuset finns ungefär på mitten en utskjutande del i putsen som döljer en tidigare mellanväggs utstickande knutar.

De småspröjsade fönstren består av tunna ytterbågar av gjutjärn. Mot söder är de målade i samma ljust blågrå nyans som portarna, medan de på norrsidan har en mörkare grå färg. Samtliga solbänkar är också av gjutjärn.

En trappa av gjuten betong med steg av släthuggen granit, på korabsidens norra sida, leder ner till källaren. Denna har samma yta som absiden och rymmer panna och oljetank.