ASPEBODA KYRKA

Kyrkorummet täcks av en kassettdekorerad takpanel från 1600-talet, tillvaratagen från den tidigare kyrkan. Runt den dekorerade panelen inramar en två meter bred panel av handhyvlade, omålade bräder. Väggarna är slätputsade och vitkalkade. Södra och östra sidans fönster pryds av djupbrända glasmålningar med evangelistsymboler och en korssymbol. Mesta dagsljuset strömmar in från fönsterbandet längre upp.

Gångarna och korets golv är belagda med kvadratiska plattor röd Älvdalssandsten. Bänkinredningen står på brädgolv, har öppna bänkar med rektangulära gavlar, betsade i en mörkgrön nyans. Bakom bänkkvarteren står orgeln, uppställd på ett podium, med fasad av kopparpipor och plana, rödbruna paneler. Runt sydvästra hörnpelaren finns en liten läktare, vars barriär är klädd med en grön bonad med en psaltarpsalm.

Koret ligger på samma nivå som kyrkorummet. I blickfånget står altaret och på södra sidan dopfunten, båda murade av röd älvdalssandsten. Framför altaret finns knäfall av laserad ek uppställda. Altartavlan som snidats i trä framställer den uppståndne Kristus, omgiven av Maria, Josef och barnet samt två moderna människor inför pingstundret. Predikstolen står i anslutning till en av kyrkans hörnpelare. Den är beklädd med bonader som symboliserar stormen och tystnaden.

Utbyggnaden norr om kyrkorummet har bönerum inredda i bottenvåningen och en läktare för kören/gapskulle i övervåningen. Den har en relativt låg öppning mot kyrkorummet.

Platsens första kyrka, Helga andas kapell, uppfördes 1609. Utseendet är inte känt. 1667 revs kapellet och istället timrades en större kyrka. Den stod färdig 1681. Anläggningen fullbordades 1688, med resandet av alltjämt befintlig klockstapel.

En brand utbröt natten den 7-8/8 1959 och förstörde kyrkan, frånsett sakristian. Därpå följde två års uppslitande diskussioner om hur kyrkans återuppbyggnad skulle ske. En del ville rekonstruera 1600-talets timrade kyrka, men majoriteten förordade en modern byggnad, med hög brandsäkerhet. Arkitekten Rolf Bergh anlitades, känd för sina modernistiska skapelser.
Kyrkan som uppfördes anknyter till sin föregångare genom att grundplanen är densamma och yttertaket kröns av hörnspiror och takryttare. Grundmurar och skivpelare göts av betong, på ett dränerat markskikt. På grunden ställdes fyra hörnpelare, också av betong. Väggarna uppfördes av dubbla murar hårdbränt tegel, tillverkat i Insjön. För att få en livligare mönsterverkan valde arkitekten att vända teglens skrovligare baksida utåt. Murfogarna gjordes avsiktligt breda och lite ojämna. Taket täcktes med koppar i långa band, med tvärfalsarna tydligt markerade och placerade så att ett rytmiskt mönster bildades.

Kyrkorummet inreddes med gedigna, rejält dimensionerade material: hörnpelare av betong, golv av åtta centimeter tjocka plattor älvdalssandsten och i taket breda, handhyvlade bräder. Altaret och dopfunten av sandsten hör också till de mer robusta inslagen. Enligt medeltida förebild inrättades en läktare för kören, så kallad gapskulle, på norra sidan och i flera fönster sattes färgrika målningar. Invigning förrättades av biskop Sven Silén den 22/6 1963.

Första större renoveringen genomfördes 1990, då golven slipades och bänkinredningen ommålades. Norra sidans gapskulle gjordes mindre sluten, genom att tidigare panel ersattes med ett skyddsräcke i metall.

Källor och litteratur
Otryckta källor
Riksantikvarieämbetets antikvarisk-topografiska arkiv (ATA):
Handlingar om förnyelse 1987 och 1990

Västerås stifts arkiv (VS):
Västerås domkapitel F III A: 52; ämbetsberättelse 1981

Litteratur
Ahlberg, Hakon och Björklund, Staffan: Dalarnas kyrkor i ord och bild, Västerås 1996
Olsson, Knuts Anders: Aspeboda nya kyrka/Julbok för Västerås stift, 1964/

Övriga tryckta källor
Artikel om inre förnyelse 1990, införd i Dala Demokraten 1990-09-14

Kyrkobyggnaden är till sin grundplan nästan kvadratisk, med östra sidan något snedställd, uppförd 1962-63 där förut varit en timrad 1600-talskyrka. Den något skeva planen sägs symbolisera Kristi kropp i dödsögonblicket. På grunden av armerad betong står fyra hörnpelare av betong, vilka bär upp takstolarna till ett koppartäckt, valmat tak, med hörnspiror och en större takryttare i mitten. Väggarna består av dubbla murar hårdbränt tegel, mönstermurat i fasaderna. Nederst sitter en sockel av röd Älvdalssandsten. De kvadratiska fönstren är förhållandevis små, spröjsade och delvis försedda med glasmålningar. För dagsljuset svarar snarare bandet av fönster längre upp, invid takfoten.

I en västlig utbyggnad finns sakristian och det västra av vapenhusen inrymda. Mot norr finns en utbyggnad med gapskulle för kyrkokören. Södra sidans vapenhus avviker, byggt av rödfärgat timmer från den tidigare kyrkans sakristia.
Inträde sker vanligen genom något av vapenhusen. Södra sidans timrade vapenhus har sin timmerstomme synlig på insidan, vitlimmad.