Åsele kyrka

Vapenhuset nås dels genom huvudentrén i väster, dels genom sidoingångar mot norr och söder, som via passager leder från en brudkammare i norr och en vestibul med toaletter i söder. Från vestibulen går en trappa upp till en avsats som leder in till läktaren. Till de bärande karaktärsdragen i vapenhuset hör taket med synliga grova bjälkar och de spegelindelade dörrbladen.

Det öppna och höga kyrkorummet erinrar om en kolonnhall med allvarstyngd enkelhet, stenmaterial och med undantag av taket en dämpad stram färgsättning. Kyrko-rummet har fernissat trägolv och i koret ligger ett grått kalkstensgolv. Innerväggarna är putsade och kalkavfärgade i sandstenskulör 1962. Den ursprungliga kulören gick mer mot gråvitt. Mittskeppets tak var ursprungligen reveterat och målat i blågrågrön kulör, sidoskeppens tak i grågrönt. Innertaken kläddes med träpanel 1962 och mittskeppet laserades i brunt, sidoskeppens tak i rostrött. Längst fram i norra sidoskeppet finns en grund nisch med konstnären Yngve Lundströms väggmålning Den heliga staden. Bakom norra sidoskeppet och predikstolen ligger sakristian, med ingång från koret. Som pendang på andra sidan, längst fram i det södra sidoskeppet, ligger ett dopkapell. Det är bland annat inrett med kalkstensdopfunten från kyrkans byggnadstid, men även med kyrkliga inventarier från Åseles tidigare kyrkor. Som dopaltare tjänstgör ett gustavianskt förgyllt spegelbord som ursprungligen utgjorde altare i kyrkan från 1852. En mindre vitmålad trädopfunt med förgyllda detaljer kommer troligtvis också från 1800-talskyrkan, medan nummertavlan har mer av bondebarockkaraktär och därför torde härröra från 1700-talskyrkan. Glasmålningarna i dopkapellet är utförda efter Yngve Lundströms förslag. Han stod även för kyrkans ursprungliga målning, med fina marmoreringar.

Kyrkans altarring och predikstol med ljudtak är utförda i svartbrun polerad kalksten från Gusta stenförädlingsverk i Brunflo. På predikstolen som är mörk, tung och till formen kantig utgör de förgyllda skulpturerna av Carl Fagerberg ett konstrasterande blickfång. Altarringen är nästan cirkelrund, med en tät barriär som i mitten är dekorerad med ett förgyllt änglahuvud. Knäfall och överliggare är klädda med vinrött tyg. Altartavlan Fottvagningen är utförd som en triptyk av Gunnar Torhamn. Den kröns av guds-symbolen triangeln med det allseende ögat med moln och strålkrans, samt flankeras av två förgyllda putti. Kyrkans fasta bänkinredningen är indelad i två bänkkvarter med mittgång och sidobänkar utmed ytterväggarna. De två främsta bänkraderna togs bort 1962 och den gulmarmorerade bänkfronten kapades vid pelarna. Bänkarna är marmorerade i grönblått och gavlarna i blågrått med gult räfflat mittparti och symboler. Bänkarnas översta list är rödmarmorerad (ursprungligt utförande) eller täckmålad i rött. Kyrkans spegeldörrar är brunmarmorerade och försedda med posthornstrycken i mässing.

Fönstren har gråmålade karmar och poster samt blyinfattade glas med svaga kulör-variationer. Fönsterbänkarna består av grå kalksten. Läktarbarriären är klädd med träfiberskivor marmorerade i gulbrunt och mot sidorna av olikfärgade träskivor satta i förband till ett geometriskt mönster. I mitten finns en halvrund oljemålning föreställande en hjort vid en vattenkälla. Barriären är förhöjd genom ett sentida räcke. Läktaren är förändrad på så sätt att de ursprungliga bänkarna har tagits bort i mittpartiet då orgeln byttes och flyttades fram 1972. Den gamla orgelfasaden (Otto Isberg, Bygdeå) finns kvar i utrymmet bakom orgeln. I det nordvästra hörnet, bakom läktaren, finns ett körrum. Taket under läktaren består av kassettindelade gråbeigemålade träfiberskivor med infälld takarmatur. En dörröppning i bakre väggen under läktaren sattes igen när en rwc byggdes i vestibulen 1988/89. Dörren in till sakristian är klädd med kopparplåt. Sakristian tillbyggdes mot norr 1962. Innerväggarna är putsade och målade i beige kulör, listverk i ljusgrått, dörrar enkelt ådrade i grågrönt/rödbrunt samt tak i brunbetsad fasspontpanel. Ovanför sakristian finns ett textilförvaringsrum.

Kyrkan är till det yttre väldigt lite förändrad. Utbyggnaden av sakristian är väl anpassad till kyrkan. I samband med renovering av takplåten 1999 gjordes mindre justeringar av takets utformning, några taksäkerhetsanordningar och stuprör har bland annat tillkommit. Den tidigare svarta sockeln är numera gråmålad och under senare tid har en olämpligt utformad handikappramp av galvaniserat järn tillkommit vid huvudentrén.

De tydligaste invändiga förändringarna utgör mittskeppets och sidoskeppens takpanel och färgsättning från 1962. Takkulörerna harmonierar visserligen med kyrkointeriören i övrigt, men är inte karaktäristiska för 1930-talet. Även några andra invändiga förändringar bör nämnas. År 1959 inreddes toaletter i vapenhusets sydvästra hörn. 1972 förändrades inredningen på läktaren, bänkar togs bort och orgel/orgelfasaden flyttades fram och byttes ut. 1988 togs de två främsta bänkraderna bort för att ge ökad plats för kören. Bänkskärmarna flyttades samtidigt bakåt och anpassades till kolonnerna. Ett nytt lillaltare i furu placerades till vänster om predikstolen. Vid okänd tidpunkt har de obelisker som stod på de främsta bänkarnas inre postament tagits ned och ställts vid lillaltaret. Obeliskerna från kyrkans byggnadstid är dekorativt snidade med förgyllda vinrankor och kröns av eldflammor. Kyrkans uppvärmning har ändrats flera gånger. Ursprungligen var uppvärmningen vattenburen, men så sent som 1985 ersattes de vattenburna radiatorerna med direktverkande elradiatorier, placerade bakom de längsgående bänkarna vid ytterväggen samt som bänkvärmare. 2007 byttes väggradiatorerna samt en del av bänkvärmarna tillbaka till vattenburna radiatorer, anslutna till kommunens fjärrvärmenät.