Asmundtorps kyrka

Kyrkobyggnaden
Asmundtorps kyrka byggdes år 1895-1897, då den ersatte en romansk kyrka på samma plats. Tack vare domkyrkoarkitekten Carl Georg Brunius noggranna inventering 1828, som redovisas i hans Skånes konsthistoria för medeltiden, vet vi mycket om den gamla kyrkans utseende. Den uppfördes av grovhuggen sandsten i början av 1100-talet, med ett kvadratiskt torn i väster, långhus, kor och absid. Den öppna takstolen utsirades
och kyrkorummets väggar pryddes med kalkmålningar av Finjagruppen. Valven och vapenhusen tillkom senare under medeltiden. Kyrkan behöll därefter sitt uttryck fram till 1843, då byggnaden restaurerades efter Brunius anvisningar. Den försågs med hans typiska drag; symmetriska korsarmar, tegelomfattade fönster och ny inredning, allt i arkitektens medeltidsinspirerade stil.

De rika dekorerna, liksom innehavet av den ännu använda dopfunten i brons, tyder på att Asmundtorps socken varit mycket resursstark redan under medeltiden, trots att inget patronatskap kunnat bekräftas. Dessa medel förvaltades väl och var betydelse när den nuvarande kyrkan skulle uppföras. Det finns väl belagt, att kyrkans goda ekonomi var orsaken till, varför stiftets biskop Vilhelm Flensburg ville placera en ny helgedom i Asmundtorp. Han förordade att nedgångna medeltida kyrkor skulle rivas och ersättas med tempel, som skulle väcka det religiösa sinnet och motverka sekularisering och socialism. De nya, nygotiska idealen formulerades bl.a. i boken Allmänna anvisningar rörande kyrkobyggnader, skriven 1887 av Överintendentsämbetet genom Helgo Zetter-vall, som samarbetat med Flensburg under sin tid som domkyrkoarkitekt i Lund. Frågan om en ny kyrka splittrade församlingen, som trots sina resurser tvingades ta lån och driva in fordringar för att genomföra projektet. De två män som ivrigast talade för resp. mot bygget var kyrkobyggnadskommitténs vice ordförande P P Wallin och riksdagsmannen Christen Assarsson, som båda är begravda på kyrkogården.

Ritningarna till den nya kyrkan utarbetades av Gustaf Hermansson. Han var arkitekt från Stockholm och Sundsvall, en stark förespråkare av den nygotiska stilen och tjänstgjorde från 1897 vid Överintendentsämbetet. Förutom Asmundtorps kyrka gestaltade han bl.a. Gustaf Adolfs kyrka i Helsingborg och Oscarskyrkan i Stockholm i samma stil. Asmundtorps kyrka uppfördes med tre rikt dekorerade skepp, byggda i tegel från byns eget bruk. Strävpelarna täcktes av glaserat tegel och taken med röd och grön skiffer från AB Grythytte Skifferverk, förutom tornet som belades med koppar. För bygget på plats svarade arbetsledaren P J Ahlström och arkitekten Henrik Sjöström.

1958 ersätts takskiffret med dagens kopparbeläggning. De översta strävpelarnas av-täckning av glaserat tegel byts mot koppar. 1960 repareras tornet.

1972 repareras tornets tak och murverk, som skadats av klockornas vibrationer, på nytt. Även de nedre strävpelarnas avtäckning ersätts av koppar.

1987 genomförs en större in- och utvändig renovering efter ritningar från K Konsult AB. Väggar, valv och fönster rengörs och lagas, terrazzogolvet ses över och kompletteras, belysningen justeras och flera fasta inventarier repareras. Trappan till koret breddas och ett par bänkrader tas bort för att ge plats åt bl.a. dopfunt och instrument.

1992 repareras torntaket efter en storm, och 1995 sakristians koppartak.

2005 byts korets skyddsglasfönster ut mot nya. De senaste åtgärderna omfattar nya anläggningar för ljus-, ljud- och fuktstyrning (2009), en värmeanläggning och en ombyggnad av yttertrappan till tornet (2013).

Exteriör
Kyrkobyggnaden består av ett treskeppigt långhus med korsarmar åt norr och söder, ett kor med tresidig avslutning och bakomliggande sakristia, och ett 66 m högt torn i väster. Därtill finns fyra små trapptorn, som leder till torn, orgel- och publikläktarna. Långhuset är indelat i ett högt mittskepp och två lägre, smala sidoskepp, så att det formas ett klerestorium som släpper in ovanljus i kyrkorummet. Långhuset och sidoskeppen avlastas, liksom korsarmarnas och tornens ytterhörn, av kraftiga strävpelare, vars avsatser är avtäckta med koppar.

Kyrkan är troligtvis grundlagd på en kallmur av natursten. Runt byggnaden finns en sockel av fint huggen granit med skråkant mot dagermurarna. De är genomgående uppförda av maskinslaget, rött tegel i kryssförband med rikliga inslag av formtegel.
I källarväggarna vid panncentralen under långhusets östra del märks återanvänt stenmaterial från medeltidskyrkan. Kring flera fönster, i höjd med och på solbänkarna finns band av brunsvart, glaserat tegel.

Kyrkan har totalt nio ingångar. De fem publika entréerna, som finns i tornets västra fasad, sidoskepp och de båda korsarmarnas gavlar, är något utskjutna från fasaderna. Granittrappor leder till alla dörrarna, och till huvudentrén i väster även en relativt brant ramp. Ovan entréerna mot norr och söder finns prydnadsgavlar, s.k. vimperger, flankerade av strävpelare krönta av små fialer med torntak. I de triangulära gavel-röstena finns cirkulära- eller trepassformade blinderingar. Dörrarna sitter i spetsbågiga portaler med flersprångiga omfattningar, där valven murats i omväxlande rött och svart tegel. Över ekdörrarna, som har kvar sin originalbeslagning med smidda, svartmålade bockhornsgångjärn, finns tympanonfält dekorerade med bl.a. kors. Huvudentrén genom tornet har en likartad utformning med dörrpartiet omgivet av en spetsbågig, flersprångig omfattning. Valvbågarna bärs upp av gjutna, korintiska halvkolonner. Ovanför den korgbågiga dörren finns ett spetsbågigt överljus, där en cirkelformad spröjs skrivits in. Glasen i cirkeln bildar ett fyrpass. Vimpergen kröns av en minnesplatta, som förkunnar att kyrkan är byggd under Oscar II.

Fönstren sitter i spetsbågiga nischer i ett eller flera språng, som murats i omväxlande rött och svart tegel. Sidoskeppen har parvis kopplade fönster placerade mellan strävpelarna. I klerestoriet och koret finns höga nischer med dubbla spetsbågiga fönster och putsade rundbländen ovanför, där trepassformade fönster skrivits in. På korsarmarna finns varsitt stort rundfönster med sju mindre cirkulära rutor inskrivna i en putsad nisch. Putsen är, liksom all övrig exteriör puts som förekommer, avfärgad med en gul cementfärg. Ovan tornportalen finns ett rosettfönster omgivet av blinderade fyrpass i en cirkelformad nisch. Därutöver finns en mängd mindre, både spets- och rundbågigt täckta, fönster och blindnischer till vindar, torn, sakristia och trapphus. Fönstren är försedda med utvändiga, enkla skyddsglas. I tornet finns ljudöppningar i alla väder-streck, utformade som tregrupper med spetsbågiga nischer. I de högsta nischerna sitter kopparklädda ljudluckor av trä, medan sidonischerna är blinderade och dekorerade med fyrpass. På gavelspetsarna sitter tornur som bevarats från den gamla kyrkan.

Samtliga takytor, portalöverbyggnader och strävpelare är täckta med kopparplåt, lagd i skivor med halvförskjutna tvärfalsar. Övergången mellan vägg och tak markeras med en murad gesims, utformad som en spetsbågig arkad med putsade öppningar. I mötet mellan långhusets- och korsarmarnas tak, som pryds av triangulära ljuskupor, finns en sexsidig takryttare med en spira, vars listverk bärs upp av kolonner. Mellan dessa finns ljus- och ventilationsöppningar. Vattnet avleds genom stuprör och fotrännor i koppar. På tornet finns fyra drakformade, bronserade vattenkastare i gjuten zink.