STORA TEATERN

Teatern, ritad av hovarkitekten B C Malmberg, stod färdig 1859. Den är det tidigaste exemplet på den kontinentala teaterbyggnadstyp, som skapades vid mitten av 1800-talet med G Sempers hovteater i Dresden som förebild. Normen var att byggnadens inre skulle bestämma dess yttre form. Liksom Dresden-teatern sammanfattades Stora Teaterns scenhus och salong under ett gemensamt takfall. Den för denna teatertyp karaktäristiska runda salongen är bevarad i ursprungligt skick med förgylld stuckdekor av ornamentbildhuggaren Carl Ahlborn och dekorativa målningar i den cirkelrunda plafonden.

KÄLLA: Byggnadsminnen 1961-1978 - Förteckning över byggnadsminnen enligt lagen den 9 december 1960 (nr 690). Riksantikvarieämbetet och Liber Förlag, Stockholm, 1981. ISBN: 91-38-06360-3

Konstruktören för Stora Teaterns scenmaskineri hette Malmberg och var teaterledare för Mindre Teatern i Stockholm. Inget av maskineriet återstår idag från denna epok.

Planmässigt kan byggnaden delas in i två huvuddelar. Den ena delen är den publika delen med salongen. Den andra är scenen med sina omgivande lokaler. Kommunikationen mellan dess sker via scenen. I fronten låg de representativa delarna och publika delarna med vestibul och kristallfoajé samt ursprungligen även bostäder.

Salongens dekor är såväl till komposition som till utförande gjord av ornamentbildhuggare Carl Ahlbom. De vitmålade radbarriärerna och avantsalongerna är dekorerade med förgylld ornamentik vars rikedom avtar varefter raderna stiger i höjden. Textila inslag går i rött. På första radens plan finns foajén som idag kallas kristallsalongen. Rummet har höga fönster, kristallkronor och stora speglar. I anslutning till kristallsalongen ligger "moriska kaféet" med dekorerat trätak. Salongens korridor har lägre takhöjd än salongen.

KÄLLA: Stora Teatern - Byggnadshistorik, maj 2003. Kvarnströms arkitektkontor