JONSBERGS KYRKA

Historiken kompletterad vid inventeringen 2004:
KYRKOBYGGNADEN
Den äldsta kända kyrkan vid Jonsbergs säteri lär ha varit ett träkapell av okänd ålder, men var sannolikt uppfört under slutet av 1500-talet. Det ska ha varit beläget på platsen för dagens herrgårdsbebyggelse och revs i samband med att ett nytt träkapell uppfördes 1609. Kapellet uppfördes av timmer på initiativ av ägaren till Jonsbergs säteri och var beläget på samma plats som den nuvarande kyrkan. Först 1692 fick Jonsberg ett eget komministerboställe och diskussionerna påbörjades om att uppföra en ny kyrka. Det dröjde till 1725 innan man började bygga en ny kyrka. Vid den här tiden uppfördes nästan samtliga nya kyrkor av sten. I Jonsberg valde man dock att fortsätta bygga i trä. Kyrkan uppfördes av timmer under ledning av den tyskfödde byggmästaren Christoffer Andersson från Norrköping. Den invigdes 1726 och har en tidstypisk senbarock korsformig centralplan med rakslutet korparti i öster och vapenhus i väster. Sakristian är belägen i vinkeln mellan norra korsarmen och koret. Taken är valmade och var ursprungligen spåntäckta. Huvudingången är via vapenhuset i väster, men ingångar finns även på södra och norra korsarmen samt till sakristian.

Kyrkorummets inredning tillkom successivt under 1700-talet. Bänkarna och altarrundeln härstammar från 1726. På 1740-talet dekorerade målaren L Hagander läktarbarriären, taket försågs med en plafondmålning och väggarna med draperimålningar. Predikstolen är tillverkad 1756 av bildhuggaren Niclas Österbom i Norrköping och var en gåva av de dåvarande ägarna till Jonsbergs säteri. Samma år tillverkade Jonas Wistenius i Linköping en orgel, som Österbom utförde fasaddekorationer till.

År 1904 fick arkitekten Carl Bergsten i uppdrag att genomföra en restaurering av kyrkan. Carl Bergsten (1879-1935) var en originell och radikal arkitekt, som var starkt influerad av samtidens strömningar från Wien. Han kom från Norrköping, där han bl a medverkade i Norrköpingsutställningen 1906. Han har även ritat vissa betydelsefulla milstolpar inom svensk arkitekturhistoria, som t ex Hjorthagens kyrka 1904-09 och Liljevalchs konsthall 1913-17, båda i Stockholm. I Jonsbergs kyrka omgestaltade han kyrkorummet i en stram s k wienerjugend. I samband med renoveringen fick även kyrkan en ny dopfunt av kolmårdsmarmor.

Stadsarkitekten i Norrköping Kurt von Schmalensee uppgjorde ett förslag till restaurering av kyrkorummet 1943 och vid den tidpunkten uppskattades inte Bergstens tillägg. "De anordningar, som utfördes vid "restaureringen" år 1904 torde i allt väsentligt böra undanröjas". En första etapp påbörjades och den strama blad- och blomsterornamentiken på vägg- och takfälten målades över i vitt. Riksantikvarieämbetet ansåg att en mer omfattande restaurering borde komma till stånd och det dröjde till i slutet av 1950-talet innan ombyggnadsarbetena återupptogs. Det spåntäckta taket ersattes av ett koppartak. Mitt under renoveringsarbetena, i september 1958, utbröt en brand i kyrkans västra del. Wisteniusorgeln och Haganders takmålning totalförstördes och läktaren, altartavla m m rök- och vattenskadades. Takets nya kopparplåt räddade sannolikt kyrkan från att brinna ner helt och hållet.

Efter branden tog restaureringen ny fart. Kyrkan präglas idag totalt, såväl exteriört som interiört, av den ombyggnad som då skedde under ledning av von Schmalensee. Fasaderna, som någon gång under årens lopp försetts med en vit spritputs, kläddes in med panel och knutlådor och rödfärgades samt försågs med nya fönster och portar. Fönstren är kopplade med antikglas i blyspröjs i ytterbågen, korfönstren är försedda med glasmålningar med evangelistsymbolerna. Kyrkorummet, som har tredingstak, försågs med nytt golv, ny väggpanel med kopior av Haganders draperimålningar och en ny läktare byggdes upp i väster. Orgeln levererades från firman Gebrüder Jehmlich i Dresden. Schmalensee ritade en ny orgelfasad med användning av några av Österboms 1700-talsdekorationer, som klarat sig undan branden. Predikstolen, som är placerad i nordöstra korsarmshörnet, skadades vid branden, men kunde återställas. Även altarringen och den slutna bänkinredningen från kyrkans byggnadstid kunde räddas. Den senare är dock ombyggd och förändrad vid ett flertal tillfällen. Schmalensee ritade ett nytt altarbord av tegel med kalkstensskiva. Den nuvarande altarprydnaden är delar av en altaruppsats av gotländsk sandsten från 1647, som skänktes av den dåvarande landshövdingen på Gotland och tillika ägare till Jonsbergs säteri. Altarprydnaden är ett gotländskt stenarbete och har flera motsvarigheter i gotländska kyrkor.