VÄSTRA HARGS KYRKA

Exteriör beskrivning
Västra Hargs kyrka består av ett rektangulärt långhus, som utan markering i exteriören, övergår i koret. Koret har en absidformad avslutning. Mitt på kyrkans norra vägg finns en sakristia och i väster står det låga tornet med en enkel, kvadratisk lanternin. Kyrkan är byggd av gråsten och tegel De vita fasaderna är spritputsade med slätputsade omfattningar och pilastrar vid hörnen och intill portalerna i söder och väster samt slätputsat sockelband och taklist. Den låga sockeln består av fogad gråsten och två delar av gravhällar ingår i trösklarna i söder och väster. Kyrkans relativt flacka sadeltak, absidtaket och sakristians tak är täckta med falsad plåt. De flacka taken på tornet och lanterninen är täckta med kopparplåt. Torntaket bärs upp av en konsollist. Lanterninens fyra öppningar är igensatta på insidan med svartmålade luckor och nedanför luckorna finns det ett diagonalt gallerverk. Kyrkans fönsteröppningar är rundbågiga och fönstren har bågar och spröjsverk av gjutjärn. Över sydportalen, i tornet och över sakristian finns det lunettfönster. Tornluckorna av stående bräder är svartmålade. Det finns två ingångar - en genom tornet i väster och en på södra långsidan. Portalerna är stickbågiga och dubbeldörrarna har räfflad överdel och rombisk spegel i nederdelen. Över sydportalen finns en kalkstensplatta med förgylld text: BYGGD ÅR 1815. Väster om sakristian finns en nedgång till källaren under sakristian och i norr finns ett källarfönster.

Historiken kompletterad vid inventeringen 2004:
KYRKOBYGGNADEN
Det är inte mycket känt om den medeltida kyrkan eller om diskussionerna inför ett nytt kyrkbygge. Detta beror bl a på att prästgården, där alla handlingar förvarades, brann ned 1797. Vid en arkeologisk schaktkontroll år 2004 fann man delar av den medeltida kyrkans murar strax norr om nuvarande kyrkan. Några inventarier från gamla kyrkan finns bevarade, bl a dopfunten av vätternsandsten. Den är från första halvan av 1200-talet, en period då många kyrkor i Östergötland skaffade dopfunt. 1689 byggde man till kyrkan åt norr med en "lillkyrka" eller "nykyrka" i trä. Åtminstone ett 20-tal kyrkor i Östergötland byggdes till på detta sätt för att bereda plats för en ökande befolkning och Västra Harg hör till de tidiga exemplen. På 1700-talet dekormålades taket i kyrkans långhus och i "lillkyrkan". Delar av det målade brädtaket finns bevarade dels på Boo, som ligger i närheten av kyrkan, och dels i kyrkans torn och i det nuvarande församlingshemmet. Det är inte känt vem som utfört målningarna, men de påminner om målningar i Gammalkils kyrka, som utfördes av Sven Gustavsson Stoltz på 1750-talet. Bland de bevarade inventarierna från den gamla kyrkan kan de två brudbänkarna från första halvan av 1700-talet nämnas. De är dekorerade med landskapsmotiv målade i framför allt bruna och svarta toner. De står nu i koret i 1800-talskyrkan.

År 1795 lades grunden till en ny kyrka men exakt hur denna kyrka var tänkt att se ut vet man inte, eftersom ritningarna förstördes i prästgårdsbranden. Byggmästare Casper Seurling lämnade sedan ett nytt ritningsförslag, men avled innan kyrkbygget fortsatte. Först 1815 stod den nya kyrkan färdig och då efter ritningar av länsbyggmästare Johan Holmberg, även slottsbyggmästare i Vadstena. Han utgick från tidigare ritningar men gjorde kyrkan större och med fler fönster. Ritningarna bearbetades troligen av arkitekt Jacob Wilhelm Gerss vid Överintendentsämbetet i Stockholm. I öster fanns en altarpredikstol, d v s predikstolen placerades över altaret. Altarpredikstol uppfördes i flera nyklassicistiska kyrkor och var ett sätt att förena mässan och predikan av Guds ord. 1839 anskaffades en orgel av Nils Ahlstrands tillverkning. (Enligt inventarielistan från 1829 saknades då orgelverk.) Ahlstrand bodde i Norra Solberga i Småland och var självlärd orgelbyggare. Han var verksam 1823-1856.

Det är osäkert vilket takmaterial kyrkan ursprungligen hade. Det finns oklara uppgifter om att man bytt från spåntak till tegeltak under andra delen av 1800-talet. Andra uppgifter talar för att kyrkan täcktes med taktegel från början. I sockenhandlingar från 1812 finns anteckningar från ett möte med byggmästare Holmberg. Där redovisar han ett kostnadsförslag för kyrkbygget med angivande av olika byggmaterial. Man beslutar att man ska ha spåntak på tornet och tegeltak på kyrka och sakristia "väl späckat eller smetat med kalkbruk".

1895 gjordes en restaurering av kyrkans interiör. Det kan vara nu som altartavlan med två änglar placerades som fond till altarpredikstolen. Predikstolen omramades tidigare av flera kolonner målade som ett skenperspektiv. De ersattes nu av två kolonner på vardera sidan, målade i grisaille, olika grå toner. Inredningen målades om i vitt och guld och bänkinredningen målades i ljus ekimitation. På väggens nedre del målades en mörk bröstning. I slutet av 1800-talet, kanske i samband med restaureringen sattes en kamin in vid norra långhusväggen och en kamin i sakristian. På fotografier kan man se det höga kaminröret sticka upp genom taket.

I kyrkan har det funnits återkommande problem, som kan ha att göra med kyrkans läge i en sluttning, där vatten rinner från berget i öster och under kyrkan till bäcken i väster. Problemen har i första hand gällt tornet och sprickor i kyrkorummets välvda tak. År 1905 förankrades tornet med starka järn vid kyrkan och 1922 göts sex grundpelare vid västra tornväggen och en sjunde pelare vid södra väggen. Den senare grundförstärkningen ingick i en större både exteriör och interiör restaurering av kyrkan som genomfördes under några år. Arkitekt Arre Essén stod för restaureringsprogrammet. Restaureringen omfattade i övrigt bl a ommålning av interiören, förstoring av koret och ett invändigt vindfång vid södra porten. Man satte in innanföster och lade in ett nytt golv på det befintliga golvet. Predikstolen flyttades från sin plats över altaret till norra långhusväggen och predikstolens fondmålning med två änglar flyttades med. Korgens enkla dekoration med lagens tavlor ersattes med ett kors med strålgloria. Predikstolen fick även ett nytt underrede och ett nytt ljudtak (baldakintak). Redan 1921 hade den österrikiske konstnären R H Jäckel målat en ny altartavla med motivet "Kristi förklaring". Flera församlingsbor satt modell för tavlans gestalter. Arre Essén gjorde en omfattning till altartavlan. Altarringen öppnades upp mot östväggen och korfönstren fick enkla glasmålningar efter skisser av Yngve Lundström, som var verksam i fler kyrkor i landet. Bänkinredningen ändrades något, men bibehölls i stort. Kaminerna ersattes av uppvärmning med lågtrycksånga och ångpannerummet förlades under sakristian.

År 1954 gjordes en ny större renovering eller ombyggnad, nu under ledning av arkitekt Erik Lundberg. Han var antikvarie vid Riksantikvarieämbetet och professor i arkitekturhistoria vid Kungliga Tekniska Högskolan och en av förgrundsgestalterna inom kyrkorestaureringskonsten under några decennier runt 1950-talet. Förändringarna i koret innebar ett nytt altarbord och förändring av omfattningen till altartavlan. Även altarringen ändrades. Eventuellt tillverkades en ny altarring med profiler och utsmyckning enligt den gamla altarringen. Vissa inslag från renoveringen trettio år tidigare ändrades nu. Altartavlans omfattning har redan nämnts, predikstolen fick ett nytt murat underrede som putsades och vindfånget innanför södra porten ändrades. Bänkar togs bort både i väster och i öster. I väster, under orgelläktaren, kläddes väggarna in med laserad panel och ett sidokapell inrättades under läktaren, S:t Olofskapellet. Det finns idag på kyrkans södra sida. Läktartrapporna var inbyggda sedan tidigare och nu revs den södra trappan. Fönstren längst i väster ändrades under orgelläktaren. Kyrkan fick i stort sin nuvarande invändiga färgsättning, även av inredningen. I samband med renoveringen återköpte man en del av den gamla kyrkans inventarier, som sålts på auktion 1816. Redan 1917 hade den medeltida dopfunten återlämnats till kyrkan. Den hade använts som fågelbad i en trädgård, troligen på Bosgård.

År 1979 fick långhustaket ny taktäckning, takteglet byttes ut mot falsad plåt.