GAMMELGÅRDEN

Gammelgården i Myckelgensjö har ett vackert höjdläge ovanför Myckelgensjösjön i söder. Gården består av 27 knuttimrade byggnader från 1700- och 1800-talen, samt en storhässja. Byn Myckelgensjö omnämns första gången i Gustaf Vasas skattelängd "Gärder och hjälper" från 1535. I samband med laga skifte 1866-1870 splittrades bebyggelsen, framför allt i västra byn. Strax före laga skifte flyttades mangårdsbyggnaden på Gammelgården och den kringbyggda gårdsanläggningen öppnades. Huvudbyggnaden från 1700-talets slut fick då en nytimrad undervåning. 1861 övergick gården till bröderna Olofsson och ett födorådskontrakt för fadern inrättades. 1899 övertogs gården av brödernas syskonbarn. Gården arrenderades därefter av Johan Genberg gift med Olofssons syskonbarn. Deras barn sålde gården 1940 till Föreningen för norrländsk hembygdsforskning, numera Stiftelsen länsmuseet-Västernorrland.

På gårdstunet finns, förutom mangårdsbyggnad och förmånsstuga, stall, fähus, fårhus, tröskloge, salpeterlada, lador, m.fl. byggnader. Alla byggnader har sin speciella funktion och speglar i sin mångfald den ekonomi baserad på jordbruk och självhushåll, som var vanlig på en nordsvensk gård fram till 1800-talets slut. Generellt för samtliga 28 byggnader gäller att de står på en naturstensgrund, vanligen endast i form av knutstöd, är timrade och utan fasadpanel och bemålning, samt har sadeltak belagda med ved, d.v.s. slanor av rundvirke. Gammelgården är klassad som en kulturmiljö av riksintresse och gården ligger dessutom inom ett riksintresse för naturvården.

KÄLLA: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Västernorrlands län, 1997-11-28, Dnr 221-1862-96

Gammelgården i Myckelgensjö har ett vackert höjdläge ovanför Myckelgensjösjön i söder. Gården består av 27 knuttimrade byggnader från 1700- och 1800-talen, samt en storhässja. Byn Myckelgensjö omnämns första gången i Gustaf Vasas skattelängd "Gärder och hjälper" från 1535. I samband med laga skifte 1866-1870 splittrades bebyggelsen, framför allt i västra byn. Strax före laga skifte flyttades mangårdsbyggnaden på Gammelgården och den kringbyggda gårdsanläggningen öppnades. Huvudbyggnaden från 1700-talets slut fick då en nytimrad undervåning. 1861 övergick gården till bröderna Olofsson och ett födorådskontrakt för fadern inrättades. 1899 övertogs gården av brödernas syskonbarn. Gården arrenderades därefter av Johan Genberg gift med Olofssons syskonbarn. Deras barn sålde gården 1940 till Föreningen för norrländsk hembygdsforskning, numera Stiftelsen länsmuseet-Västernorrland.

På gårdstunet finns, förutom mangårdsbyggnad och förmånsstuga, stall, fähus, fårhus, tröskloge, salpeterlada, lador, m.fl. byggnader. Alla byggnader har sin speciella funktion och speglar i sin mångfald den ekonomi baserad på jordbruk och självhushåll, som var vanlig på en nordsvensk gård fram till 1800-talets slut. Generellt för samtliga 28 byggnader gäller att de står på en naturstensgrund, vanligen endast i form av knutstöd, är timrade och utan fasadpanel och bemålning, samt har sadeltak belagda med ved, d.v.s. slanor av rundvirke. Gammelgården är klassad som en kulturmiljö av riksintresse och gården ligger dessutom inom ett riksintresse för naturvården.

KÄLLA: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Västernorrlands län, 1997-11-28, Dnr 221-1862-96