VALLENTUNA KYRKA

Omgivningen
Vallentuna kyrka ligger drygt två mil norr om Stockholm. Med hållplats vid Roslagsbanan ingår Vallentuna i Storstockholms pendlingsområde. I kyrkans närmaste omgivning ligger flera äldre byggnader. Prästgården, uppförd 1795 på platsen för en äldre prästgård, används sedan 2003 som förskola. Klockargården uppfördes 1864 som kombinerat skolhus och organistbostad. Stefansgården, uppförd 1899, har innehållit småskola, lärarbostäder, barnmorskebostad och kommunalhus. Mathiasgården uppfördes 1986 som samfällighetens församlingshus med kyrkoförvaltning. Bredvid Mathiasgården ligger en gammal arrendatorsbostad uppförd på 1920-talet med ladugård återuppförd 1984 efter en brand. Dessutom finns parkeringsplats. I sydväst ligger gamla ladugården ombyggd till kyrkogårdsförvaltning. Området söder och öster om bogårdsmuren är rikt på äldre lämningar och i sydslänten går en äldre väg ner mot Vallentunasjön.

Anläggningen
Vallentuna kyrka ligger på höjden vid Vallentunasjöns norra sida, väl synlig på håll.
Kyrkogårdens äldsta del är inhägnad av en kallmurad gråstensmur som sammanfaller med den under tidigt 1800-tal innanför muren planterade trädkransen. Grusgångarna utmed kyrkogårdens fyra sidor och runt kyrkan är förbundna med ingångar i murens norra, västra och södra sidor. Kyrkogårdens tre stigluckor har i norr ersatts med murade och putsade grindstolpar och grindar av smidesjärn, en ingång i väster på platsen för en riven likbod samt en smalare öppning i söder med järngrind. Kyrkogården har utvidgats åt väster vid flera tillfällen sedan 1951. (Lx2005-0992) Från 1969 har utvidgningen fortsatt i etapper, 1975 efter planer av arkitekt Jörgen Auby. Till minneslunden, anlagd i sydväst, leder en stentrappa och vid sidan av den en anlagd vattentrappa. Här är kyrkogårdens gräns mot söder och Vallentunasjön svår att uppfatta.

Kapellet, väster om kyrkan, är ritat av arkitekten Evert Milles och uppfört 1951 som begravningskapell. Det är byggt av betong och cementhålsten som utvändigt putsats. Det valmade sadeltaket täcks med skiffer. Kapellet används i dag för mindre samlingar av olika slag.

Söder om kyrkan stod från 1600-talet och in på 1800-talet en klockstapel. Den uppges i källor från 1832 som bristfällig och samma år flyttas kyrkans två klockor till tornet. Vid branden 1856 smälte klockorna och malmen togs tillvara och användes vid omgjutningen av storklocka och lillklocka i samma stil av Frantz Mauritz Bergholtz. Lillklockan finns kvar men storklockan spräcktes vid mobiliseringsringningen 1914 och göts om hos samma firma 1921.

Kyrkobyggnaden
Vallentuna kyrka är orienterad i sydost-nordväst. För enkelhets skull används i framställningen väderstrecken öst, väst, norr och söder med koret orienterat mot öster. Till sin äldsta form är den en romansk kyrka med västtorn, tillbyggd med korsarmar och ett tresidigt kor samt mellan koret och södra korsarmen ett gravkor som i övre delen är inrett till sakristia. Kyrkan har murverk av tuktad gråsten med tegel i senare omfattningar och taklist samt i det tillbyggda gravkoret. Tornet, långhusets båda västliga hörn och norra korsarmen har kvaderhuggna hörnkedjor av sandsten. Murverket i dessa byggnadsdelar är regelbundet, ibland med jämna rader av nästan kvadratiska, valda eller kluvna gråstensblock. Södra korsarmen och koret har murverk med oregelbunden skiftläggning av vald eller sprängd gråsten.

HISTORIK FRÅN STOCKHOLMS LÄNS MUSEUMS KYRKOKARAKTÄRISERINGSPROJEKT
Vallentuna kyrka kan dateras till 1100-talets slut. Enligt kyrkans eget kalendarium från 1198 var Vallentuna kyrkas invigningsdag (dedicatio ecclesie) den 1 oktober, medan året är okänt. Kyrkan byggdes med västtorn, långhus och smalare kor och hade för tiden imponerande mått, den största i Vallentuna härad och den enda med torn. Under 1200-talet byggdes en kvadratisk sakristia på korets norra sida. Vid 1400-talets mitt utvidgades kyrkan genom att koret förlängdes och ett vapenhus byggdes framför ingångsportalen i söder. Tornet försågs med en hög spira. Kyrkan fick murade valv som pryddes med målningar. 1680 byggdes ätten Klingspors sexkantiga gravkor på korets sydsida. På 1760-talet förstorades fönstren. Vid en brand 1856 förstördes yttertak, valv och träinredning.
Återuppbyggnaden genomfördes 1857-58 med Abraham Rafael Ulric Pettersson (1824- 1866) vid Överintendentsämbetet som arkitekt. Kor och vapenhus revs och huvudentrén flyttades till tornets västingång. Sakristian i norr formades till en öppen korsarm och en ny korsarm byggdes mitt emot. Gravkorets minnesrum fick funktion som sakristia. Det nya koret fick samma bredd som långhuset vilket försågs med tunnvalv. Inredningen ritades av samme arkitekt. Exteriören fick profilerad taklist och nya fönster. 1898 gjordes en invändig renovering efter arkitekten Bror Almqvists (1864-1940) ritningar som på 1930-talet följdes av en ut- och invändig renovering under ledning av arkitekten Evert Milles (1885-1960). Under 1970- och 1990-talet har vissa tillägg och förändringar skett i kyrkorummet.
Vallentuna kyrka är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen.
Vallentuna som namn förekommer i dokument från tidigt 1200-tal. Både härad och socken har samma namn, i sin tur namngivna efter den gamla centralbyn. Kännetecknande för bygden kring Vallentunasjön är rikedomen på fornminnen och historiska miljöer. Runstenar, vikingatida och äldre gravfält tillsammans med gårds- och bynamn vittnar om att bygden redan var gammal då den kristnades. Vikingatida vägstråk, tingsplatser, en av Jarlabankestenarna med äldsta belägget för "hundare" nu placerad utanför kyrkan samt runstenen med den äldsta kända slutrimmade versen, funnen i kyrkan på 1930-talet, tillhör områdets historia. Märkligt är det från Vallentuna kyrka bevarade kalendariet, en pergamenthandskrift från kyrkans första tid.
Vallentuna var under medeltiden den största socknen i häradet. I denna centralbygd uppfördes Vallentuna kyrka som den största kyrkan och den enda med torn. En ursprungligen högt placerad ingång antyder tornets försvarsfunktion. Landsvägen gick förbi kyrkan som länge utgjorde socknens centrum tillsammans med marknadsplatsen vilken ända in på 1900-talet låg norr om kyrkan. 1885 fick Vallentuna hållplats vid järnvägslinjen Stockholm-Rimbo. Kring stationen växte Vallentuna stationssamhälle fram och tyngdpunkten flyttades så småningom från kyrkmiljön. I början av 1950-talet startade en mera ordnad planering för ett tätbebyggt samhälle och så småningom utvecklades ett nytt kommersiellt och kulturellt centrum.
KÄLLFÖRTECKNING
ATA Antikvarisk-topografiska arkivet
SLM Stockholms läns museums arkiv
Muntlig källa från församlingens organist Leif Johansson, 2007
Bonnier, A C, Kyrkorna berättar. Upplands Kyrkor 1250-1350, Uppsala 1987
Calissendorff, K, Ortnamn i Uppland, Stockholm 1986
Ferm, O, Kyrka och socken i medeltidens Sverige. Studier till det medeltida Sverige 5, Stockholm 1991
Norberg, R, och Wilcke-Lindqvist, I, Karls kyrkoruin i Uppland. Sveriges kyrkor, Uppland bd V: 7, Rättelser och tillägg till Uppland band V, Stockholm 1967
Rahmkvist, E, Sockenkyrkorna i Vallentuna. Stencil 1984
Sockenbeskrivningar från 1850-talet. Vallentuna socken. Vallentuna hembygdsförening 1979
Sundström, L, Vallentuna kyrkogård, Stockholms läns museum, Rapport 2006:30
Tuulse, A, Kyrkor i Vallentuna härad, Sveriges Kyrkor, Uppland bd V:2, Stockholm 1954
Tuulse, A, Vallentuna kyrka, beskrivning utg. av Ärkestiftets stiftsråd, red B. I. Kilström, u.å.
Vallentuna Anno Domini 1198, Vallentunakalendariet och dess tid, redaktör Staffan Helmfrid, Vallentuna kulturnämnd, Västervik 1998
Wallström, E, Vallentuna kyrka. Stockholms läns museum, Rapport 2002:11.
Vängby, S Minnesskrift till Vallentuna kyrkas återinvigning 23.12.1937. Stockholm 1937

Uppgifterna är sammanställda av Stockholms läns museum 2007.

Vallentuna kyrka, belägen vid norra ändan av Vallentunasjön, har latinsk korsplan med tresidigt avslutat kor och västtorn. Sakristian, ursprungligen uppförd som gravkor, är belägen i hörnet mellan koret och södra korsarmen. Kyrkans blottade murverk består av natursten med tegel i omfattningar och taklist. Sakristian är dock murad av tegel med putsade fasader. På tornet, långhusets båda västra hörn och norra korsarmen finns hörnkedjor av huggen sandsten. Långhuset täcks av ett sadeltak, som är valmat över koret. Även korsarmar och torn täcks av sadeltak. Sakristian kröns av en huv med lanternin och spira. Fönstren är rundbågiga. Kyrkans två ingångar är belägna i tornet och i norra korsarmen. Av den äldsta romanska kyrkan från omkring 1200 återstår det ursprungliga försvarsbetonade tornet samt långhuset. Enligt runinskrifter i tornets nordvästra hörn byggdes kyrkan av stenmästarna Andor och David. Norra korsarmen (ursprungligen sakristian) är troligen från 1200-talet. I mitten av 1400-talet förlängdes koret åt öster, och i söder uppfördes ett vapenhus. 1680 byggdes ett gravkor på korets södra sida. Kyrkans latinska korsplan tillkom vid en ombyggnad 1856-59 efter en brand. Vid ombyggnaden - efter ritningar av A. R. Pettersson - öppnades den gamla sakristian mot kyrkan som korsarm och en ny korsarm byggdes i söder. Det gamla koret revs och ersattes med det nuvarande polygonala koret. Tornmurarna sänktes och försågs med sadeltak. Gravkorets minnesrum inreddes till sakristia. 1400- talsvalven revs, och långhuset fick i stället ett trätunnvalv, korsarmarna tegeltunnvalv. Kyrkan präglas främst av ombyggnaden på 1850-talet samt av arkitekten Ewert Milles restaurering 1937, då bl.a. 1850-talets skorstensliknande hörnpartier på korsarmar och torn togs bort och fönsteromfattningarna gjordes enklare. Vidare rekonstruerades sakristians huv med lanternin. Invändigt kalkströks väggarna, och dekorationer från 1856-59 och 1899 togs bort. Alla viktiga inventarier konserverades, och i södra korsarnen inrättades ett dopkapell.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1996

Kyrkomiljön
Vallentuna kyrka ligger på höjden vid Vallentunasjöns norra sida, väl synlig på håll.
Kyrkogårdens äldsta del är inhägnad av en kallmurad gråstensmur som sammanfaller med den under tidigt 1800-tal innanför muren planterade trädkransen. Grusgångarna utmed kyrkogårdens fyra sidor och runt kyrkan är förbundna med ingångar i murens norra, västra och södra sidor. Kyrkogårdens tre stigluckor har i norr ersatts med murade och putsade grindstolpar och grindar av smidesjärn, en ingång i väster på platsen för en riven likbod samt en smalare öppning i söder med järngrind. Kyrkogården har utvidgats åt väster vid flera tillfällen sedan 1951. (Lx2005-0992) Från 1969 har utvidgningen fortsatt i etapper, 1975 efter planer av arkitekt Jörgen Auby. Till minneslunden, anlagd i sydväst, leder en stentrappa och vid sidan av den en anlagd vattentrappa. Här är kyrkogårdens gräns mot söder och Vallentunasjön svår att uppfatta.

Kapellet, väster om kyrkan, är ritat av arkitekten Evert Milles och uppfört 1951 som begravningskapell. Det är byggt av betong och cementhålsten som utvändigt putsats. Det valmade sadeltaket täcks med skiffer. Kapellet används i dag för mindre samlingar av olika slag.

Söder om kyrkan stod från 1600-talet och in på 1800-talet en klockstapel. Den uppges i källor från 1832 som bristfällig och samma år flyttas kyrkans två klockor till tornet. Vid branden 1856 smälte klockorna och malmen togs tillvara och användes vid omgjutningen av storklocka och lillklocka i samma stil av Frantz Mauritz Bergholtz. Lillklockan finns kvar men storklockan spräcktes vid mobiliseringsringningen 1914 och göts om hos samma firma 1921.

Kyrkobyggnaden
Vallentuna kyrka är orienterad i sydost-nordväst. För enkelhets skull används i framställningen väderstrecken öst, väst, norr och söder med koret orienterat mot öster. Till sin äldsta form är den en romansk kyrka med västtorn, tillbyggd med korsarmar och ett tresidigt kor samt mellan koret och södra korsarmen ett gravkor som i övre delen är inrett till sakristia. Kyrkan har murverk av tuktad gråsten med tegel i senare omfattningar och taklist samt i det tillbyggda gravkoret. Tornet, långhusets båda västliga hörn och norra korsarmen har kvaderhuggna hörnkedjor av sandsten. Murverket i dessa byggnadsdelar är regelbundet, ibland med jämna rader av nästan kvadratiska, valda eller kluvna gråstensblock. Södra korsarmen och koret har murverk med oregelbunden skiftläggning av vald eller sprängd gråsten.

Vallentuna kyrka kan dateras till 1100-talets slut. Enligt kyrkans eget kalendarium från 1198 var Vallentuna kyrkas invigningsdag (dedicatio ecclesie) den 1 oktober, medan året är okänt. Kyrkan byggdes med västtorn, långhus och smalare kor och hade för tiden imponerande mått, den största i Vallentuna härad och den enda med torn. Under 1200-talet byggdes en kvadratisk sakristia på korets norra sida. Vid 1400-talets mitt utvidgades kyrkan genom att koret förlängdes och ett vapenhus byggdes framför ingångsportalen i söder. Tornet försågs med en hög spira. Kyrkan fick murade valv som pryddes med målningar. 1680 byggdes ätten Klingspors sexkantiga gravkor på korets sydsida. På 1760-talet förstorades fönstren. Vid en brand 1856 förstördes yttertak, valv och träinredning.

Återuppbyggnaden genomfördes 185758 med Abraham Rafael Ulric Pettersson (18241866) vid Överintendentsämbetet som arkitekt. Kor och vapenhus revs och huvudentrén flyttades till tornets västingång. Sakristian i norr formades till en öppen korsarm och en ny korsarm byggdes mitt emot. Gravkorets minnesrum fick funktion som sakristia. Det nya koret fick samma bredd som långhuset vilket försågs med tunnvalv. Inredningen ritades av samme arkitekt. Exteriören fick profilerad taklist och nya fönster. 1898 gjordes en invändig renovering efter arkitekten Bror Almqvists (1864-1940) ritningar som på 1930-talet följdes av en ut- och invändig renovering under ledning av arkiarkitekten Evert Milles (18851960). Under 1970- och 1990-talet har vissa tillägg och förändringar skett i kyrkorummet.

Vallentuna kyrka är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen.

Vallentuna som namn förekommer i dokument från tidigt 1200-tal. Både härad och socken har samma namn, i sin tur namngivna efter den gamla centralbyn. Kännetecknande för bygden kring Vallentunasjön är rikedomen på fornminnen och historiska miljöer. Runstenar, vikingatida och äldre gravfält tillsammans med gårds- och bynamn vittnar om att bygden redan var gammal då den kristnades. Vikingatida vägstråk, tingsplatser, en av Jarlabankestenarna med äldsta belägget för hundare nu placerad utanför kyrkan samt runstenen med den äldsta kända slutrimmade versen, funnen i kyrkan på 1930-talet, tillhör områdets historia. Märkligt är det från Vallentuna kyrka bevarade kalendariet, en pergamenthandskrift från kyrkans första tid.

Vallentuna var under medeltiden den största socknen i häradet. I denna centralbygd uppfördes Vallentuna kyrka som den största kyrkan och den enda med torn. En ursprungligen högt placerad ingång antyder tornets försvarsfunktion. Landsvägen gick förbi kyrkan som länge utgjorde socknens centrum tillsammans med marknadsplatsen vilken ända in på 1900-talet låg norr om kyrkan. 1885 fick Vallentuna hållplats vid järnvägslinjen StockholmRimbo. Kring stationen växte Vallentuna stationssamhälle fram och tyngdpunkten flyttades så småningom från kyrkmiljön. I början av 1950-talet startade en mera ordnad planering för ett tätbebyggt samhälle och så småningom utvecklades ett nytt kommersiellt och kulturellt centrum.

KÄLLFÖRTECKNING
ATA Antikvarisk-topografiska arkivet
SLM Stockholms läns museums arkiv
Muntlig källa från församlingens organist Leif Johansson, 2007
Bonnier, A C, Kyrkorna berättar. Upplands Kyrkor 1250-1350, Uppsala 1987
Calissendorff, K, Ortnamn i Uppland, Stockholm 1986
Ferm, O, Kyrka och socken i medeltidens Sverige. Studier till det medeltida Sverige 5, Stockholm 1991
Norberg, R, och Wilcke-Lindqvist, I, Karls kyrkoruin i Uppland. Sveriges kyrkor, Uppland bd V: 7, Rättelser och tillägg till Uppland band V, Stockholm 1967
Rahmkvist, E, Sockenkyrkorna i Vallentuna. Stencil 1984
Sockenbeskrivningar från 1850-talet. Vallentuna socken. Vallentuna hembygdsförening 1979
Sundström, L, Vallentuna kyrkogård, Stockholms läns museum, Rapport 2006:30
Tuulse, A, Kyrkor i Vallentuna härad, Sveriges Kyrkor, Uppland bd V:2, Stockholm 1954
Tuulse, A, Vallentuna kyrka, beskrivning utg. av Ärkestiftets stiftsråd, red B. I. Kilström, u.å.
Vallentuna Anno Domini 1198, Vallentunakalendariet och dess tid, redaktör Staffan Helmfrid, Vallentuna kulturnämnd, Västervik 1998
Wallström, E, Vallentuna kyrka. Stockholms läns museum, Rapport 2002:11.
Vängby, S Minnesskrift till Vallentuna kyrkas återinvigning 23.12.1937. Stockholm 1937