HORNS KYRKA

Horn är en medeltida socken och omnämns 1319. Horns medeltida kyrka var belägen vid Ekeby på en udde i sjön Åsunden. Den revs i samband med att den nuvarande kyrkan uppfördes på annan plats. I kyrkans takstolar ingår bemålade stockar från den rivna kyrkan, som har dendrodaterats till slutet av 1300-talet och målningarna är enligt äldre källor utförda 1404. Byggmästare Petter Frimodig tillsammans med bygg- och murmästare Anders Hansson från Kärna var ansvarig för uppförandet av kyrkan. Den invigdes 1754 och fick namnet Lovisa kyrka. Kyrkan är uppförd av sten med vita putsade fasader, rundbågiga fönsteröppningar och ett högt valmat tak. Taket är täckt med fabrikslackerad falsad plåt och sakristian med bandplåt. Exteriören karakteriseras framför allt av den för Petter Frimodig typiska höga och smala tornspiran. Huvudingången är via tornet i väster, men en mindre koringång finns även i söder.
Kyrkan och kyrkogården omges av bl a prästgård, församlingshem och skola, vilka bidrar till en levande kyrkomiljö. Det bevarade tranformatorhuset och hemlighuset utgör ovanliga inslag på kyrkogården.
KYRKOGÅRDEN
Kyrkogården omgärdas av en stenmur med ingångar i väster och söder med dekorativt utformade putsade grindstolpar. Grindarna är sannolikt samtida och av smitt järn med initialerna L H, d v s Lovisa Horn. Arkitekt Ove Leijonhuvud, som var inblandad i kyrkans renovering 1925 gjorde samtidigt ett förslag till placering av ett gravkapell på kyrkogården. Ritningen, som sannolikt var gjord av byggmästare C A Carlsson i Horn, bearbetades av Byggnadsstyrelsen. Byggnaden uppfördes 1929 och har vita slätputsade fasader under ett plåttäckt valmat sadeltak. Norr om kyrkan finns ett transformatorshus från 1924, då kyrkan elektrifierades och som var i bruk fram till 1971. Det är klätt med en ljus enkel oprofilerad locklistpanel. På kyrkogården finns även ett bevarat hemlighus, som nu används som förråd.

Beskrivningen och historiken kompletteras efter avslutad kyrkogårdsinventering.

Horn är en medeltida socken och omnämns 1319. Horns medeltida kyrka var belägen vid Ekeby på en udde i sjön Åsunden. Den revs i samband med att den nuvarande kyrkan uppfördes på annan plats. I kyrkans takstolar ingår bemålade stockar från den rivna kyrkan, som har dendrodaterats till slutet av 1300-talet och målningarna är enligt äldre källor utförda 1404. Byggmästare Petter Frimodig tillsammans med bygg- och murmästare Anders Hansson från Kärna var ansvarig för uppförandet av kyrkan. Den invigdes 1754 och fick namnet Lovisa kyrka. Kyrkan är uppförd av sten med vita putsade fasader, rundbågiga fönsteröppningar och ett högt valmat tak. Taket är täckt med fabrikslackerad falsad plåt och sakristian med bandplåt. Exteriören karakteriseras framför allt av den för Petter Frimodig typiska höga och smala tornspiran. Huvudingången är via tornet i väster, men en mindre koringång finns även i söder.
Kyrkan och kyrkogården omges av bl a prästgård, församlingshem och skola, vilka bidrar till en levande kyrkomiljö. Det bevarade tranformatorhuset och hemlighuset utgör ovanliga inslag på kyrkogården.
KYRKOGÅRDEN
Kyrkogården omgärdas av en stenmur med ingångar i väster och söder med dekorativt utformade putsade grindstolpar. Grindarna är sannolikt samtida och av smitt järn med initialerna L H, d v s Lovisa Horn. Arkitekt Ove Leijonhuvud, som var inblandad i kyrkans renovering 1925 gjorde samtidigt ett förslag till placering av ett gravkapell på kyrkogården. Ritningen, som sannolikt var gjord av byggmästare C A Carlsson i Horn, bearbetades av Byggnadsstyrelsen. Byggnaden uppfördes 1929 och har vita slätputsade fasader under ett plåttäckt valmat sadeltak. Norr om kyrkan finns ett transformatorshus från 1924, då kyrkan elektrifierades och som var i bruk fram till 1971. Det är klätt med en ljus enkel oprofilerad locklistpanel. På kyrkogården finns även ett bevarat hemlighus, som nu används som förråd.

Beskrivningen och historiken kompletteras efter avslutad kyrkogårdsinventering.

BESKRIVNING AV KYRKOGÅRDEN
Kyrkogården utgörs av tre delar, den gamla kyrkogården, mellankyrkogården samt den
nya kyrkogården. Tillsammans består dessa områden av sex kvarter, A-F.

Allmän karaktär
Gamla kyrkogården
Öppen karaktär då höga rygghäckar saknas. Hela kyrkogården har en grusad yta.
Linjegravskaraktären är mycket välbevarad. Söder om kyrkan är det huvudsakligen lite
äldre linjegravvårdar av varierande utförande. Nordväst om kyrkan är det senare
gravvårdar av mer enhetlig karaktär. Mer påkostade gravar finns i kvarterens utkanter
och norr om kyrkan ligger större gravar från 1800- och tidigt 1900-tal. Intill kyrkan i
norr dominerar den s k Åbygraven, som till skillnad från kyrkogården i övrigt är
grästäckt.

Mellankyrkogården
Strikt karaktär med grusade gångar och rygghäckar. Tidstypisk för 1950-talet.
Nya kyrkogården
Stora gräsytor, då endast delar av kyrkogården har tagits i anspråk. Rygghäckar finns
redan på stora delar. I väster och norr går kyrkogården över i naturmark.

Omgärdning
Gamla kyrkogården
Västra muren: kallmurad stödmur, ca 0,7 m hög av ca 0,4-1,0 m gråsten. Vid västra
muren är ingången svängd in mot murarna. Murgröna växer invid nordvästra
grindstolpen.
Norra muren: se västra muren, ca 0,3-0,8 m hög. Norra muren slutar bakom
gravkapellet invid ett berg.
Östra muren: se västra muren, något annorlunda karaktär då stenarna ser ut att ligga mer
i skift, ca 0,1-1,0 m hög. Östra muren vinklar av invid berg i dagen. Kallmurad mur
finns intill kyrkan i norr.
Södra muren: se västra muren. Öster om grinden är muren lägre, ungefär ner till ca 0,1
m längst i sydöst.

Mellankyrkogården
Västra muren: se gamla kyrkogårdens östra mur.
Norra muren: häck mot nya kyrkogården.
Östra muren: ca 1,8 m hög klippt oxelhäck.
Södra muren: kallmurad stödmur, varierad höjd, upp till ca 0,7 m. Ca 0,5-1,0 m stora
stenar.

Nya kyrkogården
Västra muren: grönområde.
Norra muren: grönområde.
Östra muren: ca 1,8 m hög klippt oxelhäck.
Södra muren: ca 1,8 m hög klippt oxelhäck mot mellankyrkogården.

Ingångar
Gamla kyrkogården
Väster: dubbelgrindar i smidesjärn, rikt dekorerade i nedre delen, med initialerna LH.
Kyrkan fick namn efter drottningen Lovisa och H står troligen för Horn. Putsade
kvadratiska grindstolpar med spegelindelning, vitmålade. Avslutas med plåtklätt
topptak, krönt av förgyllda kors.
Norr: enkelgrind i dekorativt järnsmide. Smala runda grindstolpar av järn.
Söder: dubbelgrindar i smidesjärn, rikt dekorerade i nedre delen, med initialerna LH.
Kyrkan fick namn efter drottningen Lovisa och H står troligen för Horn. Putsade
kvadratiska grindstolpar med spegelindelning, vitmålade. Avslutas med plåtklätt
topptak, krönt av förgyllda kors.
Öster: muröppning.

Mellankyrkogården
Norr: öppning i häcken mellan nya kyrkogården och mellankyrkogården.
Öster: dubbelgrind i järnsmide med konvext krön. Putsade grindstolpar, krönta med
kopparklätt topptak. Den gamla kyrkogårdsmuren är delvis bevarad på var sida om
grindstolparna.

Nya kyrkogården
Söder: ingång vid sydvästra hörnet samt ingång från mellankyrkogårdens kvarter E.

Vegetation
Gamla kyrkogården
Innanför norra muren växer en ca 1,7 m hög klippt hagtornshäck. Hagtornshäcken viker
av mot söder, nästan fram till gravkapellet. En stor lönn växer bredvid gravkapellet.
Innanför östra muren en nedklippt hagtornshäck. I trädkransen ingår lind, kastanj samt
enstaka askar. Träden är av varierande ålder. Till exempel är lindarna vid östra koret
relativt unga. Söder om kyrkan står två sorgeträd i form av hängaskar.

Mellankyrkogården
Rygghäckar ca 0,7 m höga, klippta måbärshäckar i nordsydlig riktning. Avenbokhäckar
ramar in kvarter.

Nya kyrkogården
I norr en klippt ca 1,7 m hög oxelhäck. Ca 0,7 m höga klippta måbärshäckar i
nordsydlig riktning. Nya kyrkogården omgärdas i öst av en ca 1,8 m hög klippt
oxelhäck. I norr avgränsas nya kyrkogården av högt buskage.

Gångsystem
Gamla kyrkogården
Gruskyrkogård. Armerad grusgång fram till västra portalen, invid kyrkans södra sida
och mot nya kyrkogården. Mittgång från södra ingången till kyrkans sydportal, belagd
med plattor av cementsten.

Mellankyrkogården
En grusgång omgärdar området samt delar av kvarteret i fyra delar.

Nya kyrkogården
En gångväg av asfalt och en grusgång omgärdar området.

Gravvårdstyper
På kyrkogården finns ett stort antal linjegravvårdar. Det är vita och omålade träkors
samt svarta enkla granitvårdar. Här finns även mer påkostade gravvårdar i form av
gjutjärnskors och obelisker. Bland de äldre gravvårdarna märks ett antal kors i
järnsmide från 1700-talet och gravvårdar av kalksten från 1800-talet. Det finns även ett
antal gravomgärdningar, framför allt stenramar, men även en del låga häckar och
järnstaket. Titlar på gravvårdarna säger mycket om traktens näringsliv. På Horns
kyrkogård är vanligast förekommande titlar hemmansägare och lantbrukare. Titlar som
gästgivare, fabrikör, tandläkare och kopparslagare förekommer också samt titlar som
hänvisar till kyrklig verksamhet såsom kyrkvärd, kyrkoherde, prost och organist.

Minneslund
Nya kyrkogården
Minneslunden har ett kulturhistoriskt värde då den vittnar om en tillblivelse inom
gravvårdskulturen. Den har sitt ursprung från slutet av 1950-talet då den första
minneslunden anlades i Sverige. I minneslunden ersätts det personliga monumentet till
anonymitet, där blir alla lika inför döden. Dess tillkomst är en konkret utveckling inom
gravvårdskulturen. Minneslunden på Horns kyrkogård är anlagd i den nya kyrkogårdens
nordöstra hörn. Den består av en stor oregelbunden gräsyta, omgiven av buskar,
perenner och mindre träd.

Byggnader
Gamla kyrkogården
Gravkapell norr om kyrkan. Slätputsad grå sockel. Slätputsade vita väggar med
hörnlisener. Valmat brutet tak med skivtäckt svartmålad plåt. Stickbågiga kopplade fönster med tvärbågar. Stickvågig portal med panelklädd dubbeldörr. Dekorativa
ankarjärn. Taket kröns av kors med strålknippe. Bibelcitat samt datering 7-8-1929. I
kyrkogårdens nordöstra hörn står ett avträde. Topptak täckt med tvåkupigt tegel.
Fasaderna stående falsspontad ljusmålad panel står på gjuten sockel omgiven av
syrenhäckar.

Övrigt
Gamla kyrkogården
Belysning med klotformade kupor. Enkla träbänkar.

Mellankyrkogården
Den västra delen består huvudsakligen av öppen gräsmatta med ett mindre gravområde i
sydväst.

Nya kyrkogården
Kompoststation vid områdets sydvästra hörn.

BESKRIVNING AV ENSKILDA KVARTER
Gamla kyrkogården
Kvarter A Gravplats nr A 1-148
Kvarteret omfattar gravplats nr A 1-148 och ligger sydöst om kyrkan. Väster om
kvarteret ligger kvarter B, kyrkan i norr, mellankyrkogården i öster samt parkering, väg
och bebyggelse i söder.

Allmän karaktär
Öppen karaktär. Grusgravsområde med några låga omgärdningshäckar och
stenramsgravar. Har troligen varit linjegravar i mitten med köpegravar i västra och östra
kanten. Linjegravarna troligen lagda från öst till väst. Samtliga vårdar har textytan mot
väster.

Omgärdning
Kyrkogårdsmur i öster och i söder.

Ingångar
Södra grinden och gång från mellankyrkogården.

Vegetation
Ca 0,2-0,3 m höga, en häck är högre, klippta omgärdningshäckar, huvudsakligen
liguster, även buxbom. Klippt hagtornshäck i öster och prydnadsbuske i söder. En
uppstammad hortensia växer vid en grav.

Gångsystem
Helt grusad yta med en gräskant runt kvarteret. I väst en gång till kyrkans sydportal,
belagd med plattor av cementsten. Gruset är uppkrattat i själva gravraderna eller
markerar respektive grav.

Gravvårdstyper
Vitmålade träkors med trepassändar, runda eller spetsade. I väst, i kvarterets utkant
höga vårdar, framför allt från åren kring 1900, undantag en kalkstenshäll från 1842 och
några från senare 1900-tal. Låga vårdar, rätt breda i svart granit. Enstaka gravar
omgärdade av stenramar och några häckomgärdade. En marmorvård från 1850-talet. I
nordöstra hörnet en steninramad familjegrav med obelisk i grå granit med årtal från
1854, troligtvis är vården yngre. Gravläggning till 2004. I öster är de flesta gravarna
häckomgärdade. Vissa vårdar har linjegravskaraktär. Gravvården efter Kisa-Mor har ett
högt lokalhistoriskt värde. Hon hette Maria Jaensson och var född 1791 i Hardemo i
Närke, 1814 kom hon till Horn och avled där 1842. Hon kallades också Frun i Horn
och som läkekvinna eller kvacksalvare var hon känd i så gott som hela landet. Från när
och fjärran kom patienter för att besöka henne och idag är hennes gravvård utmärkt som
kulturgrav.

Övrigt
Invid södra grinden finns en vattenpost, vaser och soptunnor.

Kvarter B Gravplats nr B 1-148
Kvarteret omfattar gravplats nr B 1-148 och ligger söder om kyrkan. Väster om
kvarteret ligger kvarter C, kyrkan i norr, kvarter A i öster. Parkering, väg och
bebyggelse i söder.

Allmän karaktär
Se kvarter A, men i kvarter B är texten på gravstenarna i den västra delen vända mot
väst och i den östra delen mot öst. Köpegravar även vid muren i söder.

Omgärdning
Kyrkogårdsmur i söder.

Ingångar
Södra grinden.

Vegetation
Två tåreträd i form av hängaskar, en i nordväst och en i nordost. Enstaka
omgärdningshäckar ca 0,2-0,3 m höga av klippt buxbom eller liguster. Buskar vid
enstaka gravar, t ex buxbom och ros.

Gångsystem
Helt grusad yta med en gräskant runt kvarteret. En rad gravar invid kyrkogårdsmuren. I
öster gång till kyrkans sydportal, belagd med cementstensplattor.

Gravvårdstyper
Träkors, mestadels vitmålade med trepassändar, runda. Gjutjärnskors, alla från Njöhult
1840-1886. Uppställda smideskors i nordöstra hörnet av ovanlig modell.
Linjegravvårdar, mestadels av svart granit inne i kvarteret. Högre gravvårdar i västra
och östra kanten. Utmed muren i söder familjegravar, i huvudsak med stenram. De
flesta gravar i väster och öster, enstaka i mitten, omgärdade av stenram eller häckar. I
kvarteret ett ca 0,3 m högt smitt järnstaket. En låg kalkstensvård med marmorplatta,
1887 (barngrav). I öst en hög kalkstensvård med infälld textplatta, 1890. Flera av de
äldre familjegravarna är från åren runt 1900. Linjegravarna verkar vara en fortsättning
från kvarter A till 1933 i väster.

Övrigt
I nordväst en oval stensatt vattenbrunn, vaser och soptunnor.

Kvarter C Gravplats nr C 1-273
Kvarteret omfattar gravplats nr C 1-273 och ligger sydväst om kyrkan. Grönområde i
väster, kvarter D i norr, kvarter B i öster. Väg och bebyggelse i söder.

Allmän karaktär
Se kvarter B (ej köpegravar vid mur).

Omgärdning
Kyrkogårdsmur i söder och i öster.

Ingångar
Västra grinden.

Vegetation
En ca 0,3 m hög klippt ligusterhäck runt en grav. Murgröna täcker en gravvård.

Gångsystem
Helt grustäckt yta med en gräskant runt kvarteret.

Gravvårdstyper
Fyra vita träkors med trepassändar, runda eller spetsade. Små linjegravvårdar inne i
kvarteret, i huvudsak av svart granit. Högre gravvårdar i familjegravar i öst där några
gravar är omgärdade av stenram och en med häck. Familjegravar även i väster
omgärdade av stenram, men huvudsakligen med låga och breda vårdar. I kvarteret ett ca
0,4 m högt smidesstaket av järn. I öst är texten på gravvårdarna vänd mot öst och i väst
mot väster. Gravvårdarna på familjegravarna i öst i huvudsak 1900-1930-tal, varav två
bautastenar. Linjegravvårdar från öst 1934 till väst 1943. Familjegravarna i väst är i
huvudsak 1940-tal.

Kvarter D Gravplats nr D 1-454
Kvarteret omfattar gravplats nr D 1-454 och ligger nordväst om kyrkan. Grönområde i
väster, naturmark i norr, kyrkans sakristia i öster och kvarter C i söder.

Allmän karaktär
Se kvarter A, texten på samtliga stenar är vänd mot väster. Ett undantag är
familjegraven i norr där stenen är vänd mot kyrkan. Ett undantag är området med
barngravar i nordöst.

Omgärdning
Kyrkogårdsmur i väster och i norr.

Ingångar
Västra och norra grinden.

Vegetation
Klippt hagtornshäck i norra och östra begränsningen. En stor lind växer vid
gravkapellet. Ca 0,2 m höga klippta omgärdningshäckar av liguster, framförallt i väster.
I väster även en omgärdningshäck av tuja, ca 0,4 m hög med hörntorn.

Gångsystem
Helt grusat kvarter. En markerad gång går från norra grinden fram till kyrkan.

Gravvårdstyper
Familjegravar i väster omgärdade av häckar eller stenramar. En vård är en uppslagen
bok av plåt, i övrigt låga och breda vårdar av svart eller röd granit från tidigt 1950-tal.
En vård från 1912. Låga linjegravvårdar i svart granit 1943-1965 i sydväst från öst till
väst. Familjegravar i öst (väster om norra grinden) från 1899 och framåt. De flesta
omramade av stenram eller ligusterhäck. En omramad av staket i smide (koppar?). Två
obelisker i svart granit och ett avbrutet livsträd i rödgranit. Öster om norra gången är
familjegravar i huvudsak omramade av ligusterhäck eller stenram. Tidigaste grav är från
år 1835. Det är den ena av två vårdar i röd kalksten omgivna av ett smidesstaket i järn
med gjutjärnsstolpar. Tre gjutjärnskors, varav ett sentida. En grav har granitpelare med
järnkedja. I kvarterets nordöstra hörn finns två rader med barngravar. Hela området norr
om kyrkan fram till sakristian utgörs av en familjegrav, nu med grästäckt yta. Avgränsas
i norr av en ca 1,3 m hög kallmurad gråstensmur. I väst ett gjutjärnsstaket med grind.
Idegranar i östra delen mot sakristian.

Byggnader
Gravkapellet har haft en mindre tillbyggnad i öster.

Övrigt
Öster om gravkapellet ligger undanplockade vårdar.

Mellankyrkogården
Kvarter E Gravplats nr E 1-403
Kvarteret omfattar gravplats nr E 1-403 och ligger öster om kyrkan. I väster ligger
gamla kyrkogården, i norr omgärdas kvarteret av högt buskage, i öst av öppen
odlingsmark och i söder av kvarter F.

Allmän karaktär
Rygghäckarna ger kvarteret en strikt och enhetlig karaktär. Tillsammans med kvarter F
skapar de två kvarteren en symmetrisk del av det område som kallas
mellankyrkogården.

Omgärdning
Kyrkogårdsmur i öster och i söder.

Ingångar
Från gamla kyrkogården i väst samt ingång till nya kyrkogården i norr och en ingång i
den östra muren.

Vegetation
Övervägande lindar i trädkransen av varierad storlek. Kvarteret är indelat i fyra enheter.
Delar av kvarteret ramas in av klippta avenbokshäckar ca 0,7 m höga. I kvarteret finns
även klippta måbärshäckar, ca 0,7 m höga.

Gångsystem
Kvarter E är indelat i fyra enheter och dessa omges av grusgångar och i väster, norr och
öster förekommer en rad gravvårdar längs grusgångens ytterkant. Grusgången delar av
kvarteret så att det bildas fyra centrala mindre enheter.

Gravvårdstyper
Gravrader i nordsydlig riktning. Främst låga och breda i huvudsak grå granit.
Gravvårdar från 1950-talet 2000-talet, vanligast förekommande från 1970-talet och
1980-talet.

Byggnader
-
Övrigt
I sydöstra hörnet finns vattenpost, vaser och soptunnor. Två soptunnor placerade vid
ingången till nya kyrkogården, här finns också en parkbänk av trä placerad.

Kvarter F Gravplats nr F 14-326
Kvarteret omfattar gravplats nr F 14-326 och ligger sydöst om kyrkan. I väster kvarter
A, i norr kvarter E, i öst öppen odlingsmark och i söder bebyggelse.

Allmän karaktär
Rygghäckarna ger kvarteret en strikt och enhetlig karaktär. Tillsammans med kvarter E
skapar de två kvarteren ett symmetriskt område som utgör mellankyrkogården.

Omgärdning
Gamla kyrkogårdens mur i väster, i öst oxelhäck och i söder oxelhäck och delvis mur.

Ingångar
Från gamla kyrkogården i väster och östra grindarna.

Vegetation
Framför allt lindar i trädkransen. Kvarteret är indelat i flera enheter. De fyra enheterna
som utgör den centrala delen av kvarteret ramas in av ca 0,7 m höga rygghäckar, klippta
avenbokshäckar. Även klippta rygghäckar av måbär, ca 0,7 m höga, ger kvarteret
struktur. Oxelhäckar vid mursträckningen.

Gångsystem
Kvarteret omges av grusgångar. Grusgången är lagd som ett kors som delar in kvarteret
i fyra enheter.

Gravvårdstyper
Främst låga och breda gravvårdar i övervägande grå granit. I huvudsak vårdar från
1950-talet 2000-talet. Vanligast förekommande är gravvårdar från 1970-talet och
1980-talet.

Byggnader
_

Övrigt
Belysning placerad vid grusgången som går från den gamla kyrkogården i väst.
Parkbänk i trä placerad vid västra ingången från gamla kyrkogården.

Nya kyrkogården
Kvarter G
Kvarteret ligger nordöst om kyrkan och den gamla kyrkogården. I väster ett mindre
grönområde och i norr ett område med buskage. I öst bebyggelse och i söder kvarter E.

Allmän karaktär
Stora delar av området saknar gravvårdar, vegetationen ger kvarteret ett symmetriskt
och strikt utseende.

Omgärdning
I öst och i söder en ca 1,8 m hög klippt oxelhäck.

Ingångar
Från sydvästra hörnet ingång vid komposten samt ingång från kvarter E i söder.

Vegetation
Den nya kyrkogården präglas av varierad vegetation som utgörs av buskar, mindre träd
och perenner samt av klippta rygghäckar, måbär, ca 0,7 m höga i nordsydlig riktning.

Gångsystem
Omges av en asfalterad gångväg som sträcker sig i östvästlig riktning. Även grusgångar
i kvarteret.

Gravvårdstyper
Låga och breda gravvårdar i huvudsak grå granit, vanligast förekommande från 1980-
talet, fram till idag. Det är relativt glest mellan gravvårdarna och det är främst kvarterets
östra del som har tagits i bruk.

Byggnader
-

Övrigt
Ett krucifix i trä, placerat i nordöstra hörnet av kyrkogården. Två stationer med
vattenpost, redskap etc som omges av buskage. Fyra belysningsstolpar.

FÖRSAMLING 1995 - HORN

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 1764, 1900: 2560, 1995: 1111

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger i Stångådalen vid Horns samhälle invid ett vägskäl i södra Östergötlands skogsbygd 12 km sydost om Kisa. På kyrkogården finns ett bisättningsrum. Söder om kyrkogården ligger skolan, pastorsexpedition och f.d. ålderdomshem. Den rivna medeltidskyrkans grundmurar finns kvar vid Ekeby, på en udde i sjön Åsunden, där också f.d. prästgården ligger. Komministergård vid Holma. Miljön är en del av ett större riksintresse vid södra änden av sjön Åsunden.

RASERAD KYRKA / RUIN - I: belägen på annan plats (HORNS KYRKPLATS). I: Den rivna medeltidskyrkan var uppförd av trä och hade sannolikt rektangulär plan med en sakristia av sten på nordsidan. Kyrkan skall ha målats invändigt 1404, men målningarnas utformning är inte närmare kända. Riven i samband med att ny kyrka uppfördes på annan plats.
DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Den nuvarande stenkyrkan uppfördes 1754 av Anders Hansson i Kärna efter ritningar av Petter Frimodig. Den har ett rektangulärt långhus med ett rakslutet korparti, sakristia i nordost och torn i väster.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Fasaderna är vitputsade, långhusets tak är valmat och tornet kröns av en huv och spira med svängda takfall. Ingången för genom västra tornets bottenvåning. Det ljusa kyrkorummet är upplyst av stora fönster i långhuset täcks av ett flackt trätunnvalv. Altaruppsats och predikstol, i rokokostil, är utförda av den småländske konstnären Jonas Berggren. Kyrkan är relativt oförändrad sedan uppförandet och försedd med slutna bänkkvarter. Orgelfasaden från 1767 är bevarad, medan verket förnyades 1925.

ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - Kyrkans medeltida skulpturer överfördes från den gamla kyrkan till den nya. De omfattar ett triumfkrucifix av svensk mästare från 1300-talets förra hälft, en Maria med Jesusbarnet från samma tid och två fragmentariska helgonfigurer. Dopfunten i ek med skål av mässing från 1600-talets mitt härrör från gamla kyrkan. Fyra adliga begravningsvapen flyttades också över.

Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003.

Uppgifter om kyrkogårdens historik har i huvudsak hämtats från Östergötlands
länsmuseums topografiska arkiv och bibliotek. Material har även lämnats av
Fredriksson Arkitektkontor AB, Norrköping. Uppgifter om äldre lantmäterikartor är
hämtade från Lantmäteriets websida.
Kyrkogården har vuxit fram kring kyrkan som uppfördes 1754.
Lantmäterikartan från 1791 visar en ingång i kyrkogårdens östra mur.
En karta från 1800-talets mitt visar en sammansatt kyrkby där byggnader som kyrkstall,
sockenmagasin, fattigstuga och sockenstuga låg i anslutning till kyrkan och
kyrkogården. Även en åkerlycka låg väster om kyrkogården. Kyrkogården har vid den
här tiden en kvadratisk planform där kyrkan är placerad i det nordöstra hörnet. Under
1860-talet sker en utvidgning av kyrkogårdens nordvästra del i nordlig riktning, den
invigs 17 januari 1864.
Bredvid kyrkstallet som är bevarat från 1930-talet har en förrådsbyggnad byggts. Där
finns lagerlokal, verkstads- och reparationslokal samt personalutrymmen. Enligt en
tidningsartikel från 1984 har kyrkstallet använts som ladugård då församlingens kantor
hade en viss djurhållning och byggnaden kom att kallas kantorns lagård. I kyrkstallet
finns stallplatser bevarade, enligt uppgift om den gamla seden att åka släde till kyrkan
återupptas.
Norr om kyrkan finns ett transformatorshus från 1924 då kyrkan elektrifierades och som
var i bruk fram till 1971. Det är klätt med en ljus enkel oprofilerad locklistpanel. På
kyrkogården finns även ett bevarat hemlighus, som nu används som förråd.
Gravkapellet byggs 1929, efter arkitekt Ove Leijonhuvuds ritningar, byggmästare var C
A Carlsson.
Det sydvästra hörnet på den gamla kyrkogården flyttades i början av 1930-talet för att
sträckningen för den förbigående landsvägen skulle kunna förbättras.
Ritningar till den nya kyrkogården, den som idag fått benämningen mellankyrkogården,
gjordes av arkitekt Henrik Schager 1954. Den invigdes i samband med att Horns kyrka
firade 200-årsjubileum.
Under slutet av 1980-talet byggdes den nya kyrkogården, nordost om kyrkan, och
därmed tillkom ca 800 nya gravplatser.
I slutet av 1990-talet anlades Horns minneslund, den är ovanlig då den även har
utrymme för jordgravar och den möjliggör en anonym gravplats för såväl kremering
som jordgravar.
På Horns gamla kyrkogård finns många välbevarade vitmålade träkors. Det finns också
järnsmidda kors som på 1930-talet hittades på kyrkvinden. Efter renovering sattes de
upp på sin nuvarande plats. Uppgifter finns om att de är tillverkade av en faktorismed i
Finede by.