VÄSTRA ÄMTERVIKS KYRKA

KYRKOMILJÖN: Kyrkan ligger idag "mitt i byn". Till kyrkoanläggningen hör förutom kyrka och kyrkogård ett putsat modernistiskt gravkapell (1978), två faluröda panelade ekonomibyggnader (1938 och 1999) och norr om kyrkan en gammal sockenstuga, med ursprung från 1821, men senare kraftigt ombyggd. Cirka en halv kilometer norr om kyrkan ligger Västra Ämterviks prästgård, uppförd 1864
KYRKOGÅRDEN: Kyrkogården anlades samtidigt som kyrkan byggdes. Det är en nästan rektangulär begravningsplats med utpräglad nordsydlig sträckning på Öbergets sydsluttning. Kyrkan är belägen på den högsta punkten längst i nordväst. Marken, som på övre delen är något välvd, fortsätter fallande mot söder i två avsatser med stödjande murar. De tre planen förbinds med trappanläggningar. Begravningsplatsen avgränsas i söder och ett stycke i öster av stöd- och stenmurar. I den västra muren finns ingångar till varje del med årtalen 1850, 1920, 1948 inhuggna i portstolparna. Den omgivande miljön utgörs i norr, väster och söder av vägar och bebyggelse och i öster av slänt och gärden.
Den första utvidgningen företogs på 1850-talet, dels mot öster där muren blev färdig 1855, dels mot söder där muren bevarats och nu utgör gräns mot nästa utvidgning som genomfördes 1920. År 1948 utökades kyrkogården åter söderut med tillägg av en lika stor areal. Även här är muren bevarad. Allmänningen på 1920 års del togs i bruk på 1940-talet och används numera till familjegravar. På 1960-talet lades samtliga gravar på den äldre delen av kyrkogården om från grus till gräs och gravramar och enskilda häckarna avlägsnades.
Lövträd växer vid murarna både runt om och inne på kyrkogården. På den äldsta delen finns björk i norr, ask i öster och söder och lind i väster. På 1920 och 1948 års utvidgningar förekommer endast lind. Häckar av varierande slag såsom thuja, häggmispel, sibirisk ärtväxt och parkrosor finns planterade på större delen av kyrkogården. På de yngre delarna saknas häckar på vissa områden. Häck har planterats på stödmuren i öster. På äldsta delen finns asfalterade gångar och breda plattgångar. I övrigt är gångarna grusbelagda.
De äldsta gravvårdarna utgörs av sju järnkors från den gamla kyrkogården. Det äldsta järnkorset bär årtalet 1750. Alla korsen bygger på cirkeln som grundmotiv. Ett smitt järnkors står över bonden Nils Olsson i Aplungsåsen som ledde bygget av Västra Ämterviks kyrka och flera andra värmlandskyrkor. Äldre gravvårdar är uppställda öster om sakristian. De flesta utgörs av gjutna järnkors.

KYRKOMILJÖN: Kyrkan ligger idag "mitt i byn". Till kyrkoanläggningen hör förutom kyrka och kyrkogård ett putsat modernistiskt gravkapell (1978), två faluröda panelade ekonomibyggnader (1938 och 1999) och norr om kyrkan en gammal sockenstuga, med ursprung från 1821, men senare kraftigt ombyggd. Cirka en halv kilometer norr om kyrkan ligger Västra Ämterviks prästgård, uppförd 1864
KYRKOGÅRDEN: Kyrkogården anlades samtidigt som kyrkan byggdes. Det är en nästan rektangulär begravningsplats med utpräglad nordsydlig sträckning på Öbergets sydsluttning. Kyrkan är belägen på den högsta punkten längst i nordväst. Marken, som på övre delen är något välvd, fortsätter fallande mot söder i två avsatser med stödjande murar. De tre planen förbinds med trappanläggningar. Begravningsplatsen avgränsas i söder och ett stycke i öster av stöd- och stenmurar. I den västra muren finns ingångar till varje del med årtalen 1850, 1920, 1948 inhuggna i portstolparna. Den omgivande miljön utgörs i norr, väster och söder av vägar och bebyggelse och i öster av slänt och gärden.
Den första utvidgningen företogs på 1850-talet, dels mot öster där muren blev färdig 1855, dels mot söder där muren bevarats och nu utgör gräns mot nästa utvidgning som genomfördes 1920. År 1948 utökades kyrkogården åter söderut med tillägg av en lika stor areal. Även här är muren bevarad. Allmänningen på 1920 års del togs i bruk på 1940-talet och används numera till familjegravar. På 1960-talet lades samtliga gravar på den äldre delen av kyrkogården om från grus till gräs och gravramar och enskilda häckarna avlägsnades.
Lövträd växer vid murarna både runt om och inne på kyrkogården. På den äldsta delen finns björk i norr, ask i öster och söder och lind i väster. På 1920 och 1948 års utvidgningar förekommer endast lind. Häckar av varierande slag såsom thuja, häggmispel, sibirisk ärtväxt och parkrosor finns planterade på större delen av kyrkogården. På de yngre delarna saknas häckar på vissa områden. Häck har planterats på stödmuren i öster. På äldsta delen finns asfalterade gångar och breda plattgångar. I övrigt är gångarna grusbelagda.
De äldsta gravvårdarna utgörs av sju järnkors från den gamla kyrkogården. Det äldsta järnkorset bär årtalet 1750. Alla korsen bygger på cirkeln som grundmotiv. Ett smitt järnkors står över bonden Nils Olsson i Aplungsåsen som ledde bygget av Västra Ämterviks kyrka och flera andra värmlandskyrkor. Äldre gravvårdar är uppställda öster om sakristian. De flesta utgörs av gjutna järnkors.

KYRKOMILJÖN: Kyrkan ligger idag "mitt i byn". Till kyrkoanläggningen hör förutom kyrka och kyrkogård ett putsat modernistiskt gravkapell (1978), två faluröda panelade ekonomibyggnader (1938 och 1999) och norr om kyrkan en gammal sockenstuga, med ursprung från 1821, men senare kraftigt ombyggd. Cirka en halv kilometer norr om kyrkan ligger Västra Ämterviks prästgård, uppförd 1864
KYRKOGÅRDEN: Kyrkogården anlades samtidigt som kyrkan byggdes. Det är en nästan rektangulär begravningsplats med utpräglad nordsydlig sträckning på Öbergets sydsluttning. Kyrkan är belägen på den högsta punkten längst i nordväst. Marken, som på övre delen är något välvd, fortsätter fallande mot söder i två avsatser med stödjande murar. De tre planen förbinds med trappanläggningar. Begravningsplatsen avgränsas i söder och ett stycke i öster av stöd- och stenmurar. I den västra muren finns ingångar till varje del med årtalen 1850, 1920, 1948 inhuggna i portstolparna. Den omgivande miljön utgörs i norr, väster och söder av vägar och bebyggelse och i öster av slänt och gärden.
Den första utvidgningen företogs på 1850-talet, dels mot öster där muren blev färdig 1855, dels mot söder där muren bevarats och nu utgör gräns mot nästa utvidgning som genomfördes 1920. År 1948 utökades kyrkogården åter söderut med tillägg av en lika stor areal. Även här är muren bevarad. Allmänningen på 1920 års del togs i bruk på 1940-talet och används numera till familjegravar. På 1960-talet lades samtliga gravar på den äldre delen av kyrkogården om från grus till gräs och gravramar och enskilda häckarna avlägsnades.
Lövträd växer vid murarna både runt om och inne på kyrkogården. På den äldsta delen finns björk i norr, ask i öster och söder och lind i väster. På 1920 och 1948 års utvidgningar förekommer endast lind. Häckar av varierande slag såsom thuja, häggmispel, sibirisk ärtväxt och parkrosor finns planterade på större delen av kyrkogården. På de yngre delarna saknas häckar på vissa områden. Häck har planterats på stödmuren i öster. På äldsta delen finns asfalterade gångar och breda plattgångar. I övrigt är gångarna grusbelagda.
De äldsta gravvårdarna utgörs av sju järnkors från den gamla kyrkogården. Det äldsta järnkorset bär årtalet 1750. Alla korsen bygger på cirkeln som grundmotiv. Ett smitt järnkors står över bonden Nils Olsson i Aplungsåsen som ledde bygget av Västra Ämterviks kyrka och flera andra värmlandskyrkor. Äldre gravvårdar är uppställda öster om sakristian. De flesta utgörs av gjutna järnkors.

FÖRSAMLING 1995 – VÄSTRA ÄMTERVIK

BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 1441, år 1900: 2030, år 1995: 1094

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Socknen utbröts ur (östra) Ämtervik som kapellförsamling 1673.

LÄGE OCH OMGIVNING - Den nuvarande kyrkan ligger centralt i odlingsbygden på en höjd vid Mellan-Fryken. Östra och Västra Ämtervik utgjorde ursprungligen en socken med gemensam kyrka belägen på östra sidan av sjön. Anhållan om att få bygga sockenkyrka även på den västra sidan beviljades år 1672 och året därpå stod den första kyrkan färdig vid nuvarande Svensby. Efter en förödande brand 1815 uppfördes den befintliga kyrkan på det s k Öberget.

RASERAD KYRKA / RUIN - I: Träkyrka uppförd 1672-73. Den hade ett närmast kvadratiskt långhus med tresidig avslutning i öster och ett vapenhus i väster. Kyrkan brann 1815.

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Den nuvarande stenkyrkan, uppförd åren 1818-20 med Johan Westman som byggmästare, består av rektangulärt långhus med utbyggd, halvrund sakristia i öster samt västtorn.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkans exteriör är välbevarad och typisk för byggnadstiden. Långhusets sadeltak är skiffertäckt. Murarna är vitputsade, såväl ut- som invändigt och genombryts av rundbågiga fönsteröppningar. Ingång i väster via tornets bottenvåning samt mitt på långhusets nord- och sydsida. Kyrkorummet täcks av ett tryckt trätunnvalv. Vid den gamla kyrkans brand kunde endast ett fåtal inventarier räddas, däribland den ovanliga dopfunten i driven mässing från början av 1700-talet, och två änglar, skurna i trä av Isak Schullström år 1755 och placerade på ömse sidor om altaret. Altaruppsats och predikstol, arbeten av klockaren Nils Olsson i Asplungåsen, är samtida med den nya kyrkobyggnaden. Altartavlan är målad 1825 av Per Berggren, Stockholm.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1994 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2005.

KYRKOMILJÖN: Kyrkan ligger idag "mitt i byn". Till kyrkoanläggningen hör förutom kyrka och kyrkogård ett putsat modernistiskt gravkapell (1978), två faluröda panelade ekonomibyggnader (1938 och 1999) och norr om kyrkan en gammal sockenstuga, med ursprung från 1821, men senare kraftigt ombyggd. Cirka en halv kilometer norr om kyrkan ligger Värstra Ämterviks prästgård, uppförd 1864
KYRKOGÅRDEN: Kyrkogården anlades samtidigt som kyrkan byggdes. Det är en nästan rektangulär begravningsplats med utpräglad nordsydlig sträckning på Öbergets sydsluttning. Kyrkan är belägen på den högsta punkten längst i nordväst. Marken, som på övre delen är något välvd, fortsätter fallande mot söder i två avsatser med stödjande murar. De tre planen förbinds med trappanläggningar. Begravningsplatsen avgränsas i söder och ett stycke i öster av stöd- och stenmurar. I den västra muren finns ingångar till varje del med årtalen 1850, 1920, 1948 inhuggna i portstolparna. Den omgivande miljön utgörs i norr, väster och söder av vägar och bebyggelse och i öster av slänt och gärden.
Den första utvidgningen företogs på 1850-talet, dels mot öster där muren blev färdig 1855, dels mot söder där muren bevarats och nu utgör gräns mot nästa utvidgning som genomfördes 1920. År 1948 utökades kyrkogården åter söderut med tillägg av en lika stor areal. Även här är muren bevarad. Allmänningen på 1920 års del togs i bruk på 1940-talet och används numera till familjegravar. På 1960-talet lades samtliga gravar på den äldre delen av kyrkogården om från grus till gräs och gravramar och enskilda häckarna avlägsnades.
Lövträd växer vid murarna både runt om och inne på kyrkogården. På den äldsta delen finns björk i norr, ask i öster och söder och lind i väster. På 1920 och 1948 års utvidgningar förekommer endast lind. Häckar av varierande slag såsom thuja, häggmispel, sibirisk ärtväxt och parkrosor finns planterade på större delen av kyrkogården. På de yngre delarna saknas häckar på vissa områden. Häck har planterats på stödmuren i öster. På äldsta delen finns asfalterade gångar och breda plattgångar. I övrigt är gångarna grusbelagda.
De äldsta gravvårdarna utgörs av sju järnkors från den gamla kyrkogården. Det äldsta järnkorset bär årtalet 1750. Alla korsen bygger på cirkeln som grundmotiv. Ett smitt järnkors står över bonden Nils Olsson i Aplungsåsen som ledde bygget av Västra Ämterviks kyrka och flera andra värmlandskyrkor. Äldre gravvårdar är uppställda öster om sakristian. De flesta utgörs av gjutna järnkors.