OCKELBO KYRKA

Ockelbo kyrkogård är vidsträckt och har utvidgats i omgångar såväl under 1800- som 1900-talet. Från den äldsta medeltida kyrkogården, som låg i området söder om den nuvarande kyrkan, syns idag inga spår. Även den medeltida kyrkan, som låg i dess norra del, är borta.

Den nuvarande kyrkobyggnaden byggdes ursprungligen 1791-93 efter ritningar av landshövding F A U Cronstedt. Denna föregicks av en medeltida stenkyrka, möjligen från 1200-talet. 1790-talets stora stenkyrka, med rektangulär plan, indraget östtorn och valmat mansardtak, brann ner 1904. Med användandet av de bevarade murarna återuppfördes kyrkan åren 1906-08. Efter arkitekt Gustaf Améens ritningar förnyades till övervägande del fasader och inredning. Det stora långhuset indelades i mittskepp och två smala sidoskepp. I väster skapades ett utskjutande entréparti genom att byggnadens hörn vinklades in. Mellan kyrkorummet och den raka östväggen, på ömse sidor om tornet, inreddes ett par mindre rum.

Ockelbo kyrkogård är vidsträckt och har utvidgats i omgångar såväl under 1800- som 1900-talet. Från den äldsta medeltida kyrkogården, som låg i området söder om den nuvarande kyrkan, syns idag inga spår. Även den medeltida kyrkan, som låg i dess norra del, är borta. År 1790 i samband med att den nya kyrkan byggdes, utvidgades kyrkogården norrut. Hela detta område kan benämnas gamla kyrkogården. Den har en enhetlig klassicistisk planlösning med bland annat en mittaxel och korsande gångar. Den omgärdas av en sammanhängande gråstensmur. Muren kring området norr om kyrkan uppfördes först på 1940-talet och ersatte ett trästaket. Entréerna pryds av putsade grindstolpar och vid en av dem hänger fortfarande smidesgrindar, som kan vara tillkomna på 1790-talet. Alléer och trädkrans bestående av gamla ädellövträd, främst lönn och lind, sätter sin prägel på denna kyrkogårdsdel. Under 1900-talets senare del har gångarna asfalterats och marken lagts om till gräs. Ett antal sandgravar med gravhäckar, ramar eller staket finns dock kvar. Det finns flera fina exempel på en rik och varierad gravkultur, ibland med mer monumentala och personligt utformade gravvårdar

Vidare utvidgningar har sedan skett österut under hela 1900-talet. Dessa ligger i ett lägre plan och omgärdas av formklippta lövhäckar. Den nuvarande mellersta delen kom till i början av 1900-talet. I dess långsträckta planlösning ligger gångar och gravrader ordnade i nord-sydlig riktning. Trädbeståndet domineras av björkar. Särskilt framträder en högväxt björkallé som står längs huvudgången från norra entrén fram till mitten för att sedan svänga i rät vinkel upp mot kyrkan. I sydväst utmärker sig ett område med många bevarade familjegravar med gravkultur från tidigt 1900-tal, medan resterande delar domineras av lägre gravstenar från årtiondena därefter. Längst i norr byggdes 1928 ett bårhus. Strax söder om detta tillkom 1979 en urnlund med skiffermurar.

Utvidgningen längst i öster består i huvudsak av fyra tämligen olika delar vars planlösning härstammar från E Lundbergs plan från 1940. Den är som helhet präglad av en rik busk- och häckvegetation. Gravkvarteren varierar sinsemellan beroende på vilket årtionde de har tillkommit. Dess norra del har en solfjäderformad planform med radiella gångar som strålar samman vid ett högt träkors. Bland gravraderna är raka korta friväxande lövhäckar infogade. Ett urngravkvarter med koncentriska häckar och ett enhetligt kvarter utan häckar anlagt på 1970-talet bryter mönstret. Mittpartiet, beläget mittemot kyrkans östra gavel, togs i bruk som minneslund 1982. Invid denna står en rad flyttade 1800-talsjärnkors. I det kvadratiska området väster om minneslunden från 1950-talet ligger gravkransar koncentriskt, avskilda av formklippta häckar. På 1990-talet tillkom den senaste kyrkogårdsdelen belägen söder om 1940-talsutvidgningen.