BY KYRKA

Anläggningen består av en kyrkogård med en kyrka samt ett bårhus.

Bys äldsta kyrkogård låg troligen i anslutning till Kapellunden där de äldsta kyrkobyggnaderna var anlagda. Efter att kyrkan flyttats till Byås på 1400-talet flyttades så småningom även kyrkogården. Kring den nya kyrkan och kyrkogården uppfördes en bogårdsmur med stenar från gamla kapellet. Den ursprungliga ytan utvidgades alltefter mot norr, den enda riktning där ny mark kunde tas i anspråk. Den nuvarande utsträckningen nåddes i början på 1800-talet, och 1815 uppfördes norra grinden mot prästgården. I början på 1880-talet påbörjades anläggningen av en ny kyrkogård intill Årängsån, vilken invigdes 1893. Samtidigt omgestaltades gamla kyrkogården kring kyrkan. Gamla muren söder om kyrkan revs och ersattes med ett dekorativt gjutjärnsstaket. Nya alléer anlades, lindar planterades och kringmurarna anpassades. Bårhuset norr om sakristian kan härstamma från samma period liksom brunnen väster om tornet. Gamla kyrkogården, kring kyrkan, inhyser många gravvårdar med kors eller minnes-plattor av gjutjärn och smide, material som utgör ett särdrag för By kyrka.
Den nya kyrkogården har sedan 1893 utvidgats i flera etapper. Den förenas med kyrkan genom en planterad allé. Infarten till nya kyrkogården markeras av en stiglucka.

Medeltida socken. Den första kyrkan i By skall enligt obekräftad tradition ha varit uppförd av trä på den nuvarande Kapelltomten. På samma plats har emellertid rester en av en medeltida stenkyrka påträffats. Den nuvarande kyrkplatsen togs sannolikt i anspråk under senmedeltiden.

I: På Kapelltomten uppmättes 1869 grundmurar efter en stenkyrka med måtten 28 x 50 fot. En begränsad arkeologisk undersökning företogs på platsen 1967. Raserad, troligen redan under senmedeltiden, när ny kyrka uppfördes på annan plats.

Den nuvarande stenkyrkan består av rektangulärt långhus med tresidigt avslutat korparti, sakristia i öster samt västtorn.

II: De äldsta murpartierna härrör troligen från senmedeltiden. Av denna kvarstår ännu delar av nordmuren. Kyrkan var välvd och smyckad med kalkmålningar, vilka på 1700-talet beskrevs som "tecken på mycken ålderdom". I ett tidigt skede, troligen likaså under medeltiden, tillkom en utbyggnad i norr, sannolikt ett sidokapell. På västgaveln fanns helgonbilder av Sankt Olof och Sankt Erik (jfr Torsång).

III: Den nuvarande stenkyrkan uppfördes 1793-94 under ledning av byggmästare Eric Sjöström från Torsåker, delvis med återbruk av äldre murar.

Exteriören karakteriseras av långhusets höga brutna yttertak, valmat över koret. Tornet har ett svängt tak med urtavlor i alla väderstreck och kröns av en lanternin med karnissvängt tak. Den lägre sakristian har ett valmtak. Fasaderna är vitputsade och osmyckade, fönsteröppningarna stora och rundbågade. Ingångar finns på tornets västsida samt mitt på långsidorna.
Interiören har en mer elaborerad utformning, även om 1800-talets schablonmålningar på väggarna avlägsnades vid en restaurering 1959-60, och hela kyrkorummet numera är vitmålat. Väggarna indelas av pilastrar uppbärande en profilerad list, på vilken det särpräglade kassetterade tunnvalvet vilar. Korets två glasmålningar, ritade av Torsten Nordberg, Stockholm, tillkom 1938. Predikstolen, i klassicerande stil, är tillverkad i Västerås 1852. Det senmedeltida altarskåpet anses härstamma från Jan Bormans verkstad i Bryssel och är daterat till 1510.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 1996.

Medeltida socken. Den första kyrkan i By skall enligt obekräftad tradition ha varit uppförd av trä på den nuvarande Kapelltomten. På samma plats har emellertid rester en av en medeltida stenkyrka påträffats. Den nuvarande kyrkplatsen togs sannolikt i anspråk under senmedeltiden.

I: På Kapelltomten uppmättes 1869 grundmurar efter en stenkyrka med måtten 28 x 50 fot. En begränsad arkeologisk undersökning företogs på platsen 1967. Raserad, troligen redan under senmedeltiden, när ny kyrka uppfördes på annan plats.

Den nuvarande stenkyrkan består av rektangulärt långhus med tresidigt avslutat korparti, sakristia i öster samt västtorn.

II: De äldsta murpartierna härrör troligen från senmedeltiden. Av denna kvarstår ännu delar av nordmuren. Kyrkan var välvd och smyckad med kalkmålningar, vilka på 1700-talet beskrevs som "tecken på mycken ålderdom". I ett tidigt skede, troligen likaså under medeltiden, tillkom en utbyggnad i norr, sannolikt ett sidokapell. På västgaveln fanns helgonbilder av Sankt Olof och Sankt Erik (jfr Torsång).

III: Den nuvarande stenkyrkan uppfördes 1793-94 under ledning av byggmästare Eric Sjöström från Torsåker, delvis med återbruk av äldre murar.

Exteriören karakteriseras av långhusets höga brutna yttertak, valmat över koret. Tornet har ett svängt tak med urtavlor i alla väderstreck och kröns av en lanternin med karnissvängt tak. Den lägre sakristian har ett valmtak. Fasaderna är vitputsade och osmyckade, fönsteröppningarna stora och rundbågade. Ingångar finns på tornets västsida samt mitt på långsidorna.
Interiören har en mer elaborerad utformning, även om 1800-talets schablonmålningar på väggarna avlägsnades vid en restaurering 1959-60, och hela kyrkorummet numera är vitmålat. Väggarna indelas av pilastrar uppbärande en profilerad list, på vilken det särpräglade kassetterade tunnvalvet vilar. Korets två glasmålningar, ritade av Torsten Nordberg, Stockholm, tillkom 1938. Predikstolen, i klassicerande stil, är tillverkad i Västerås 1852. Det senmedeltida altarskåpet anses härstamma från Jan Bormans verkstad i Bryssel och är daterat till 1510.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 1996.

Bygden kring By kyrka koloniserades tidigt, vilket styrks av talrika fynd och lämningar från stenåldern. Länge utgjorde åsen en viktig förbindelse mellan Mälardalen och Dalarna. Kring åsen och sjösystemet utbreder sig ett bördigt odlingslandskap men i bygdens utveckling har också järnhanteringen spelat en betydande roll.

Bys nuvarande kyrka är troligen den fjärde på platsen. Det strategiska läget vid den uråldriga och viktiga vägförbindelse som utnyttjade Badelundaåsen skapade tidigt förutsättningar för fast bebyggelse. Det spekuleras kring förekomsten av ett träkapell redan på 1100-talet (Lannergård, 1967). Denna första kyrkobyggnad skulle ha stått i närheten av nuvarande, på den s.k. Kapelltomten (Ahlberg, 1996). Nästa kyrka, en stenbyggnad, anses ha efterträtt träkapellet redan på 1200-talet. Grunden till denna byggnad, 15 x 8,5 m, uppmättes 1869. Bergs-hanteringen främjade vidare områdets utveckling och kring 1400-talets mitt uppfördes en större stenkyrka av gråsten på åsen, på nuvarande plats. Känt är bl.a. att denna kyrka var 54 x 23 alnar, välvd och tillbyggd i norr med ett sidokapell som senare omvandlades till gravkor.

Byggnaden drabbas dock av bränder och blixtnedslag redan på 1500-talet, men i synnerhet 1715 med som följd bestående skador på östra gaveln. Byggnadstekniska problem och bristen på plats för den växande församlingen medförde att man slutligen, 1788, beslöt att uppföra en ny byggnad.
Arbetet påbörjades 1791, gamla kyrkan revs men del av dess norra mur återanvändes i den nya kyrkobyggnaden. Kyrkobygget genomfördes under ledning, och enligt ett förslag, av den flitigt anlitade byggmästaren Eric Sjöström (se t.ex. Garpenberg, Grytnäs, Folkärna, Hedemo-ra). Arkitekt Thure Wennbergs förslag som antagits av Överintendentsämbetet hade förkastats av församlingen. Den nya kyrkan uppfördes, i sin helhet, i en utpräglad nyklassicistisk stil som var representativ för perioden. Men kyrkan, i synnerhet tornet, har ett påtagligt släktskap med andra av Sjöströms samtida kyrkoprojekt.

För mer historik se kyrkan samt bifogad PDF.