HULTERSTADS KYRKA

Kyrkogårdens historik
Hulterstads socken omtalas första gången i slutet av 1200-talet men mycket talar för att
socknen och kyrkan var äldre än så. Kanske fanns här en träkyrka redan på 1000-talet. För
detta talar bl.a. fynd av runstensfragment från detta århundrade med kristna inskrifter. Dessa
gravmonument kan ha stått på kyrkogården som omgav träkyrkan.

Den kyrka av sten som började byggas i början av 1100-talet var troligen en av Ölands största
vid den här tiden. Under medeltiden och århundradena därefter blev det vanligt att de som var
förmögna begravdes inne i kyrkan. De som inte har råd med en gravplats inne i kyrkan
begravdes på kyrkogården. Hur denna såg ut under medeltiden vet vi inte. Vi kan utgå ifrån
att platsen varit omgärdad, troligen av stenmur, för att utestänga boskapen. Den äldsta
avbildningen som ger en liten ledtråd till hur kyrkogården kan ha sett ut är en lantmäterikarta
från 1641. Kyrkogården är här utritad som ett rektangulärt område med kyrkan placerad i
södra delen. Denna form återkommer på lantmäterikartor från 1682 och 1733. År 1753
besöktes kyrkan av Petrus Frigelius som tecknade kyrkan från söder och norr. På hans
teckning finns bara ett mindre område i norr. Frigelius brukar anses som noggrann men
proportionerna i bilderna stämmer inte alltid. Hans främsta avsikt var också att avbilda
kyrkan, inte kyrkogården. Det förefaller därför troligt att det i det här fallet är Frigelius
avbildning som inte riktigt stämmer.

Den rektangulära formen förefaller kyrkogården ha behållit under flera århundraden och
kanske såg den ut så här redan under medeltiden. De största delarna av kyrkogården ligger
idag liksom på lantmäterikartorna norr om kyrkan. Områden norr om en kyrka betraktades i
folktron från tidig medeltid fram till mitten av 1800-talet som en sämre sida. I många
församlingar begravdes här brottslingar och de som tagit sitt liv. Att kyrkogården i Hulterstad
främst ligger norr om kyrkan kan ha naturliga förklaringar som ägoförhållanden och markens
lämplighet, men det kan också vara ett belägg för att platsen haft en historia före det att
stenkyrkan byggdes. Under tidig kristen tid, omkring år 1000-1100, hade norr sidan ännu inte
fått sitt dåliga rykte. En kyrkogård som då anlades norr om kyrkan uppfattades troligen inte
som något negativt.

På endast en av de avbildningar från 1700- och 1800-talen är en ingång till kyrkogården
inritad. Det är på Peter Frigelius teckning från 1753. På denna bild syns en ingång överbyggd
med ett tak i kyrkogårdens södra mur. Ytterligare två ingångar ska ha funnits, en i norr och en
i öster. Vid ingångarna i norr och söder ska också ha funnits klivstättor. Dessa användes
istället för ingångarna eftersom de sistnämnda hade grindar som ofta hölls låsta för att
utestänga boskapen från kyrkogården. På Frigelius teckning ses också en klockstapel öster om
kyrkan.

Några år efter att Frigelius ritade av kyrkan byggdes ett benhus i kyrkogårdens nordvästra
hörn. I ett benhus samlades de skelettdelar som kom i dagen när man grävde om gravar. År
1800 murades den östra ingången till kyrkogården igen. Traditionen att begrava inne i kyrkan
upphörde i Hulterstad 1803. Då byggdes den nya kyrkan och i denna gjordes inga
begravningar under kyrkgolvet. De gravar som fanns i den gamla kyrkan öppnades i samband
med bygget av den nya och kvarlevorna gravsattes på kyrkogården norr om kyrkan. På de
flesta kyrkogårdar innebar bygget av en ny kyrka förändringar även på kyrkogården. I
Hulterstad förefaller dessa dock inte har varit så omfattande. Det nya långhuset byggdes
utanpå det medeltida och därmed togs inte mycket ny mark i anspråk från kyrkogården. De
flesta församlingar passade i samband med ombyggnaden av sin kyrka på att rensa upp på
kyrkogården, uppmana dem som ägde gravvårdar som inte längre användes att ta hem dessa
och sälja vårdar som ingen gjorde anspråk på. Det är inte känt om man gjorde så i Hulterstad
men det är inte omöjligt.

Hulterstad hade som vi sett redan tidigt en väl tilltagen kyrkogård. Trots att befolkningen här
som på de flesta andra platser växte under 1800-talet finns inga uppgifter om utvidgningar av
kyrkogården. Först 1918 påbörjades arbetet med den enda kända utvidgning som utförts.
Utvidgningen gjordes genom att den västra kyrkogårdsmuren flyttades 24 meter längre
västerut. Vem som ritade den nya delen av kyrkogården är inte känt. Området invigdes 1919
av prosten August Sterner.

Det äldsta fotografiet från Hulterstads kyrkogård som finns i länsmuseets samlingar är ett
flygfoto från 1935. Bilden är tagen från norr och visar stora delar av kyrkogården norr om
kyrkan. Vid den här tiden saknade kyrkogården en trädkrans. Endast enstaka träd kan ses
utmed kyrkogårdens mur. Förutom de gångar som finns kvar än idag fanns tre grusgångar i
nord-sydlig riktning genom kvarteren B, C, och D. Flera av gravplatserna är på fotografiet
omgärdade av häckar och en del av dem är belagda med grus.

År 1949 skickades på initiativ av Ivar Hylander en frågelista rörande kyrkogårdarna till
samtliga församlingar inom Växjö stift. Hulterstad var en av de församlingar som svarade på frågorna. Här berättas om utvidgningen som gjordes 1919 samt att kyrkogården hade en
trädkrans av lindar, björkar och hästkastanjer. Omkring gravplatserna var det vanligt med
buxbom. Klivstättorna fanns kvar. Det fanns inget linjegravsområde och kyrkogården var
efter vad man kände till inte indelad efter bysamfälligheter. Det stod var och en fritt att välja
sig en gravplats där man ville. Man säger vidare att gravkullarna utjämnats men det framgår
inte om gravkullar tidigare varit vanliga på kyrkogården. Som på många andra platser hade
man infört regler för hur höga gravvårdarna fick vara. I Hulterstad började denna regel gälla
1948 och gravvårdarna fick inte överstiga en meter. Inskriptionerna på vårdarna utgjordes
vanligen av den dödes namn och vilken gård eller by han/hon kom ifrån.

Under första hälften av 1900-talet gjordes vid flera tillfällen fynd av runstenar på kyrkogården
eller i anslutning till denna. Totalt rör det sig om ett tiotal fragment. Det mest intressanta
fyndet gjordes 1951 då man hittade två hällar med spår av inskription och dekor. Hällarna ska
1956 ha stått uppställda mot kyrkogårdsmuren söder om torningången. Runstensfragmenten
förvaras idag i kyrkan. Ytterligare ett intressant fornfynd gjordes 1977. Ca 20 meter norr om
kyrkan, 0,5 meter under marken, påträffades en hällkista. Kistan är murad av kalksten och tros
vara från medeltiden. Efter undersökning övertäcktes hällkistan med jord.

Benhuset, som under en tid använts som ved- och redskapsbod, gjordes 1957 om till bårhus.
Ritningarna gjordes av byggmästaren Henning Johansson och försågs med en väggmålning av
Rune Söderberg.

År 1676 gravsattes 183 omkomna från regalskeppet Kronan på Hulterstads och Stenåsas
kyrkogårdar. Totalt omkom fler än 800 personer. Den 8 september 1984 invigdes en
minnessten över de döda. Invigningen förrättades av biskop Sven Lindegård.

En minneslund anlades 1997 i kyrkogårdens nordvästra hörn. Platsen markeras av ett kors
som tidigare var bysmeden Lindströms gravvård. För att underlätta transporter in och ut på
kyrkogården fick man 1998 tillstånd att ta upp en bredare ingång i den södra
kyrkogårdsmuren, väster om bårhuset. Den ingång som fanns i sydväst murades samtidigt
igen.

År 2000 hamlades lindarna utmed den västra kyrkogårdsmuren. Fyra år senare anlades en ny
kompostanläggning sydväst om kyrkogården. För att underlätta transporterna till och från
kyrkogården gjordes en ny ingång. Denna fick en grind lik den trägrind som finns norra delen
av kyrkogården. Båda dessa grindar är tillverkade av Gentzells möbelfirma. I minneslunden
försågs ljus- och blomsterplatsen med en stenram.

ARKIV OCH LITTERATUR
Antikvariskt Topografiska arkivet, Riksantikvarieämbetet
Kalmar läns museums topografiska arkiv
Lantmäteriet
Bucht, Eivor (red), Kyrkogårdens gröna kulturarv, Klippan 1992
Erixon, Sigurd, Sveriges bebyggelse IV, Uddevalla 1959
Hammaskiöld, Hans mfl, Minnets stigar en resa bland svenska kyrkogårdar. Stockholm
2001
Hammarskjöld, Britt-Marie, Ett läns utveckling-Kulturminnesvårdsprogram för Kalmar län.
Etapp 1, Översikt. Kalmar 1985
Hembygdsföreningarna i Hulterstad och Stenåsa, Hembygdsbok Hulterstad och Stenåsa,
Kalmar 2004
Rahmqvist, Sigurd (red), Det medeltida Sverige, Bd 4, Småland 4, Stockholm 1999
Ullén, Marian, Medeltida träkyrkor, 1 Småland samt Ydre och Kinda härader i Östergötland.
Stockholm 1983
Muntliga uppgifter Gösta Sjögmark

HISTORIK FRÅN BYGGNADSREGISTRET - Hulterstads kyrka ligger på Ölands östkust. Bland traktens fornlämningar kan nämnas fornborgen i Triberga. Kyrkan består av ett rektangulärt kyrkorum med korparti och utbyggd sakristia i öster samt torn i väster. Den nya kyrkan uppfördes 1803 i anslutning till ett försvarstorn från omkring 1200. Under markytan och golvet ligger grundmurarna till en treskeppig anläggning från tidigt 1100-tal. Till denna hörde ett brett västtorn, vars grund ligger vid tornets västra sida. den nya byggnaden med tornets lanternin, sadeltak på övriga byggnadskroppar, rundbågiga fönsteröppningar och ingångar genom tornets sydsida och genom mittportaler på långsidorna - motsvarar inte helt de uppgjorda ritningarna.

Kyrkans enhetliga interiör och inredning är välbevarad; förändringar sedan 1803 är att två medeltida öppningar mellan långhus och torn återupptagits och lunettfönstret ovanför altarpredikstolen satts igen. Interiörens symmetriska karaktär sammanhänger med altarpredikstolen, centralt placerad på östväggen. Den är Ölands äldsta, från 1803, och är också den enda som inte är sammansatt av äldre predikstolar och altaruppsatser.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995

HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - En ny kyrkobyggnad uppfördes 1803 i anslutning till den gamla kyrkans medeltida försvarstorn. För arbetet svarade verkgesällen Johan Söderström, delvis efter ritningar av byggmästare Henrik Wermelin och Gustaf af Sillén. Formellt stod bygget under Wermelins ledning. Kyrkan invigdes 11 december 1803 av prosten Christopher Lambrecht, Vickleby.

PLAN OCH MATERIAL - Rektangulärt kyrkorum med kor och utbyggd sakristia i öster, torn i väster. Planen är mera långsmal och sakristia i öster, torn i väster. Planen är mera långsmal och sakristian större än vad af Silléns och Wermelin ritningar anger. Denna avsåg en treskeppig kyrka med bibehållna murar i väster, norr och söder samt en utvidgning åt öster. Ingång genom tornet från sydsidan samt genom mittportaler på långsidorna. Separat, senare upptagen ingång till sakristian från norr. Murarna av kalksten är spritputsade och avfärgade i ljusbrunt. Äldre murverk ingår i långhusets västra gavelmur, men de nya sidomurarna lades innanför de gamla. Taklister av tegel på kyrkan och sakristian. Liksom från början är kyrkobyggnaden täckt med ett sadeltak, medan torntaket, som ursprungligen var täckt med spån, numera är plåttäckt.

EXTERIÖR - Avviker på flera punkter från af Silléns ritning från 1802. I stället för med endast tre låga fönster på varje långsida byggdes kyrkan med mittportaler på varje långsida byggdes kyrkan med mittportaler på långsidorna och med två högre fönster på ömse sidor. Ritningens stora torningång i väster är ersatt med en mindre i söder och fönstersättningen annorlunda på sakristia och torn. Vidare har rusticeringen ej utförts vare sig under tornets gördelgesims eller på sakristian. I senare tid har fönstren diagonalspröjsats och separat ingång upptagits till sakristian.

INTERIÖR - Interiören är välbevarad. I västpartiet har dock två medeltida, rundbågiga öppningar återupptagits mot vapenhuset i tornet. Altarpredikstolen, som är samtida kyrkan, är tillverkad av spegelmakaren Anders Högström efter af Silléns ritning. Predikstolen var ursprungligen blåmålad med förgyllda listverk och symboler. Högström har även tillverkat två av nummertavlorna. De gamla bänkkvarteren i koret med flera bänkrader står fortfarande kvar. Bänkinredningen i övrigt, med nya sittbänkar från 1951, är även i princip från kyrkans byggnadstid liksom läktaren. Läktartrapporna var från början spiraltrappor, placerade på ömse sidor om mittgången. Bänkarna och läktaren var ursprungligen blåmålade. Orgelfasaden är från 1868. Från 1803 och sannolikt fram till 1876 var tornets bottenvåning genom en trävägg indelad i två mindre rum, det norra en bod, det södra vapenhus. Två dörrar ledde från kyrkorummet.

Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2, Småland och Öland. 1993

Beskrivning av kyrkogården

Allmän karaktär
Hulterstads kyrkogård är en i det närmaste rektangulär yta. I de enskilda kvarteren finns inte
mycket ordnad växtlighet som häckar och planteringar. Det största området ligger norr om
kyrkan men det finns även ytor söder och väster om kyrkan. I öster går landsvägen parallellt
med kyrkogården, nära kyrkans östra sida. De äldsta gravkvarteren, kvarter A söder om
kyrkan och kvarteren F och G norr om kyrkan, har en ålderdomlig struktur där raderna med
gravvårdar inte alltid är helt raka. Många lediga gravplatser finns, främst norr om kyrkan. De
yngre kvarteren i väster, B, C och D, som tillkom 1919, går tydligt att avläsa genom
gravvårdarnas utseende. Området är enhetligare och mera strikt ordnat. Hela området sluttar
svagt mot sydväst.

Omgärdning
Hela kyrkogården omgärdas av en kallmurad mur av kalksten. På muren i norr, väster och
delvis i söder har en rad med fältsten lagts på toppen.

Ingångar
I söder: Dubbla svartmålade smidesgrindar mellan stolpar av kalksten. Grindarna är av en typ
som förekommer såväl på Öland som på fastlandet. Väster om grinden finns en klivstätta med
trappsteg av kalksten. På toppen av muren står en kalkstensskiva på högkant som skulle
hindra lösgående djur att ta sig in på kyrkogården. Ytterligare en ingång finns väster om
klivstättan. Denna är en öppning i muren som saknar grind.
I nordost: Ingång lik den i söder. Väster om ingången finns en klivstätta lik den i söder.
I norr: Bred öppning för transporter in på kyrkogården. Brunmålad trägrind mellan
brunmålade trästolpar.
I sydväst: Dubbla omålade trägrindar lik den i norr. Ingången togs upp 2004 för transporter in
på kyrkogården. Grindarna är tillverkade av Gentzells möbelfirma.

Vegetation
Trädkrans: Runt hela kyrkogården växer lindar. I söder finns även några kastanjer och i öster
kastanjer och almar.
Övrigt: I nordöstra delen av kvarter D växer en alm i nordvästra delen av kvarter F två
hängaskar. En lind växer i västra delen av kvarter A. Den gång som går norrut från kyrkans
norra ingång kantas av höga tujor. Utmed kyrkogårdsmuren i norra delen av kvarter D växer
en häck av häckoxbär.

Gångsystem
Gångar leder fram till kyrkans ingångar och till bårhuset i norr. De sammanbinder
kyrkogårdens olika delar och i en del fall fungerar de också som gräns för gravkvarter.
Gångarna söder om kyrkan och norr ut fram till bårhuset är belagda med grus medan gångarna
från kyrkans ingång i norr samt från ingången i nordost fram till bårhuset är belagda med
kalkstenplattor. Tidigare fanns flera gångar som idag är insådda med gräs. Man kan dock
fortfarande se var de gick.

Gravvårdstyper
På Hulterstads kyrkogård finns en stor blandning av gravvårdar från slutet av 1700-talet och
fram till idag. Av äldre datum är de två tumbor som finns i kvarter A respektive H. Tumban i
kvarter A kompletteras dessutom av två stående kalkstensflisor. Tumbor är inte ovanliga
gravminnen men kombinationen med de båda stående gravvårdarna är idag ovanlig. Bland
gravvårdarna från slutet av 1800-talet och framåt i tiden finns flera typer och stildrag som
varit vanliga i olika perioder. Gravvårdarna från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet
är främst inspirerade av klassicistiska och nationalromantiska strömning. Typiska är de höga
gravvårdarna av svart granit med en ytlig slipad dekor. Ett typiskt nationalromantiskt drag är
asymmetriska krön och oslipade ytor som ska för tankarna till runstenar. Vanliga
klassicistiska dekorelement är kors och kvistar. Under 1930- och 40-talet förändrades
gravvårdarnas utseende. På många kyrkogårdar infördes restriktioner när det gällde
gravvårdarnas höjd. Så gjorde man också i Hulterstad. Nu fick den typiska gravvården ett
ännu tydligare klassicistiskt formspråk. Låga vårdar med raka eller flacka, trekantiga krön
blev mycket vanliga. Ibland dekorerades de med kolonner eller pilastrar som med sin
symetriska uppställning för tankarna till antikens tempel. Denna typ av låg gravvårdar har
varit den vanligaste under 1900-talets andra hälft men dekoren har förenklats och förändrats.
Under 1970-talet blev talldungen en vanlig gravvårdsdekor. Idag har vårdarna en friare och
mjukare utformning med större möjligheter att sätta en personlig prägel på vården. Materialet
är främst grå och svart granit men även röd förekommer. Det finns också flera gravvårdar,
såväl av äldre som yngre datum, av kalksten. Dessutom finns två gravvårdar av gjutjärn. Tre
gravplatser är omgärdade av smidesstaket och vid ytterligare en finns rester av omgärdningen
kvar. På gravvårdarna på Hulterstads kyrkogård är det relativt vanligt att ange den dödes
yrkestitel, i synnerhet på äldre gravvårdar, liksom att berätta från vilken gård eller by den
döde kommer.

Minneslund
En minneslund ligger i nordöstra delen av kvarter D. Platsen markeras av ett ålderdomligt
kalkstenskors. Korset var tidigare gravvård för bysmeden Lindström som dog 1870. Hans
persondata finns kvar på korsets baksida medan en ny text Minneslund huggits in i stenens
framsida. Runt omkring korset finns en rabatt, ställ för blomvaser samt kalkstensplattor att
ställa ljus på. Platsen omgärdas i norr av en låg häck.

Byggnader
I norra delen av kyrkogården ligger en byggnad som tidigare använts som benhus och därefter
som ved- och redskapsbod. År 1957 inreddes byggnaden till bårhus.

Övrigt
I kvarter E finns ett monument över de omkomna ombord på regalskeppet Kronan som
sprängdes i luften under skånska kriget 1676. Monumentet består av ett stort svartmålat
ankare, fyra kvadratiska stenblock med järnringar i varje hörn samt en liten minnesplatta i
sten med texten Tappra svenska män ombord Stora Kronan i slaget vid Öland 1676.

Beskrivning av enskilda kvarter/områden

Kvarter A, och H

Allmän karaktär
Kvarteren A, och H är de äldsta områdena på kyrkogården. Söder om kyrkan ligger kvarter A
som beräknas rymma 205 gravplatser. Här finns flera av kyrkogårdens äldsta gravvårdar.
Kvarter H sträcker sig från ett område väster om kyrkans torn och fram till vinkeln mellan
koret och långhuset. Kvarteret omfattar endast 10 gravplatser. Gravvårdarna i kvarteren är
placerade i rader där majoriteten av vårdarna är vända mot öster och i annat fall mot väster.
Raderna är dock inte alltid raka vilket tillsammans med de äldre gravvårdarna bidrar till att ge
kvarteren en ålderdomlig karaktär.

Gravvårdstyper
Intrycket av gravvårdarna i kvarteren domineras av de höga svarta gravvårdarna från slutet av
1800-talet och början av 1900-talet. Den äldsta gravvården finns i kvarter A. Det är de båda
prästerna Erland Fornander och Aron Dahlerus gravtumba och stående vårdar i väster.
Kombinationen med en gravtumba och stående vårdar är idag mycket ovanlig. Fornander
avled 1793 och Dahlerus tre år senare. Kvarter A har brukats kontinuerligt fram till idag vilket
gör att det finns flera olika typer av gravvårdar som varit vanliga från 1793 fram till idag. De
flesta gravvårdarna är dock från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Kvarter H
rymmer endast ett fåtal gravvårdar, fyra väster om kyrkan och en tumba i vinkeln mellan långhuset och koret. Gravtumban är äldst. Den saknar idag täckhäll men enligt Gunnar
Håkanssons Öländska personminnen ska detta vara prosten Johan Lindeströms gravplats. Han
var verksam i socknen då det nya långhuset byggdes och dog 1815. Den yngsta vården i
kvarter H är från 1917. Materialet är främst olika typer av granit men i samtliga kvarter finns
också vårdar av kalksten. I kvarter A finns förutom den förut nämnda tumban två
gjutjärnskors.

I kvarter A finns fyra omgärdade gravplatser. Två av dessa är belagda med grus och
omgärdade av smidesstaket. En gravplats omges av pollare och kätting och den fjärde av en
stenram. Av dessa fyra har endast den med pollare och kätting kvar sin gravvård. Att ange den
dödes yrkestitel är relativt vanligt. I kvarter A ligger flera av präster som varit verksamma i
socknen i äldre tider begravda. De vanligaste titlarna är hemmansägare, lantbrukare och
ålderman, men här finns också titlarna fjärdingsman och stationsmästare. På majoriteten av
gravvårdarna anges från vilken by eller gård den döde kommer.

Kvarter B, C och D

Allmän karaktär
Kvarteren B, C och D tillkom vid den utvidgning av kyrkogården som gjorde 1919. De ligger
i rad utmed kyrkogårdens västra gräns med kvarter B längst i söder och kvarter D i norr.
Enligt gravkartan ska här finns 68, 118 respektive 87 gravplatser. Dessa tre kvarter har från
början haft en bestämd anläggningsform. Här är gravvårdarna placerade i raka rader och
kvarteren andas ordning och enhetlighet.

Gravvårdstyper
Det totala intrycket av gravvårdarna i kvarteren domineras av de låga gravvårdarna som blev
vanliga i mitten av 1900-talet. Det finns dock en del äldre, höga gravvårdar av den typ som
var vanlig i början av århundradet. Dessa finns framförallt i kvarter B men också i södra delen
av kvarter C. Den äldsta gravvården från 1921 står i kvarter B. Kvarter har brukats
kontinuerligt från 1920-talet och har därför en stor åldersmässig spridning. I kvarter D kan
man dock se en övervikt för vårdar från 1900-talets andra hälft. Materialet är främst grå och
svart granit men även röd förekommer. Det är också vanligt med gravvårdar av kalksten. Två
gravplatser i kvarter C är belagda med grus och omgärdade. Den ena gravplatsen har ett
smidesstaket mellan stenpollare och den andra en stenram. Det förekommer att man anger
yrkestitlar men det är inte lika vanligt som i de äldre kvarteren. Även här är hemmansägare
och lantbrukare de vanligaste titlarna. Här finns också titlarna nämndeman, målarmästare,
kyrkoherde, maskinist och lanthandlare. På majoriteten av gravvårdarna anges från vilken
gård eller by den döde kommer.

Kvarter F och G

Allmän karaktär
Norr om kyrkan ligger kvarteren F och G. De ligger i kyrkogårdens längdriktning och skiljs åt
av en gång kantad av höga tujor. I väster avgränsas kvarter F av ytterligare en av
kyrkogårdens gångar. Kvarter G avgränsas i öster av kyrkogårdens mur. I söder utgör kyrkan
gräns och i norr gången mot kvarter E. De båda kvarteren är kyrkogårdens största med flest
planerade gravplatser. Kvarter F beräknas rymma 364 och kvarter G 298 gravplatser. 66 av
platserna i kvarter G är planerade för urngravar. I båda kvarteren finns dock stora ytor med
lediga gravplatser, framförallt i norra delen av kvarter G. I nordvästra delen av kvarter F växer
två hängaskar.

Gravvårdstyper
Den äldsta vården i de båda kvarteren är en stående kalkstensvård i kvarter G från 1848. Det
är åldermannen Olof Persson från Alby och hans maka Kajsa Nilsdotters gravvård. Den äldsta
gravvården i kvarter F är en hög gravvård av svart granit från 1893. Båda kvarteren har
använts kontinuerligt fram till idag vilket gör att det finns en blandning av gravvårdar från olika tider. I kvarter F är flest antal vårdar från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet
med man i kvarter G inte kan urskilja någon period som mer representerad än andra. De flesta
gravvårdarna är av svart eller grå granit men det finns också vårdar av röd granit och kalksten.
I kvarter F finns två höga gravvårdar av svart granit som kröns av marmor kors. Denna typ av
vård är inte så vanlig. I kvarter G finns ett modernt träkors. Att ange yrkestitlar förekommer i
båda kvarteren. De vanligaste titlarna är lantbrukare, hemmansägare och ålderman, men det
finns också titlar som fiskare och bysmed. På majoriteten av vårdarna finns angivet från
vilken by eller gård den döde kommer.