LÅNGLÖTS KYRKA

Kyrkogårdens historik
Förestående historik grundar sig på arkivmaterial från ATA och länsmuseets arkiv men också
till stor del på Ragnhild Boströms bok Långlöts kyrka:
Långlöts kyrka är uppförd på norra delen av ett gravfält som varit i bruk från 200-300 talet
före Kristus fram till 1000-talets slut. Området har följaktligen använts till att begravs folk
långt innan den första kyrkan uppfördes på platsen. Man har även hittat runstensfragment
som kan dateras till 1000-talet.

Kyrkogården har idag samma utsträckning som i slutet av 1600-talet enligt en lantmäterikarta
från 1683. En stor ask växte utanför korets södra sida, synliga på 1600-talets teckningar. På
Rehzelius teckning från 1634 syns ett stort träd vid södra sidans sakristia. Likadant ser det ut
på P Törnewalls ritning från 1673.

Ett benhus uppmurades år 1766 i enlighet med beslut, fattade 1753 och 1765. Troligen låg det
på kyrkogården, men uppgifter saknas om dess placering. Man kan också tänka sig att det sk
kornhuset, vilket låg i nordväst vid långhusets norra mur, har ändrats till benhus.
Kornhuset kan ha varit medeltida men knappast yngre än 1600-tal. Huset revs i slutet av 1700- eller
1800-talet.

I början av 1800-talet var muren högre än nu och hade träportar under sadeltak i norr och
söder, reparerade eller helt nygjorda 1740. År 1819 beslöt man att göra nya mindre luckor i
norr och söder, samt en ny kyrkport emot västra kyrko-dörren
År 1817 gjorde N I Löfgren en teckning av kyrkan och kyrkogården från sydväst. Kyrkan
omgärdades då av en mur med stigluckor i norr och söder på samma ställen som idag.

Ahlqvist skriver omkring 1820 På kyrkogården finns några sköna löfträd, som gifva ett
dystert och imponerande intryck. År 1823 beslöt man dock att plantera ytterligare träd på
kyrkogården, askar vid norra sidan samt rönn eller oxel på västra sidan. på så sätt att hwarje
Byelag deri tager del, sätter ett litet staket omkring hwarje plandterat träd, och sedemera
underhåller träden, medelst planterandet av nya, ifall några skulle dö ut.

På N I Löfgrens teckning från 1823 syns ett antal trekantiga vårdar möjligen av trä samt något
som sannolikt kan ses som liggande hällar. En gång löper från söder fram till den då placerade
södra ingången. Man ser också på avbildningen att kyrkogården sluttade kraftigt mot öster.
För att komma till rätta med lutningen på kyrkogården togs under 1800-talets sista decennium
jord från gravområdets västra del och användes till att höja den östra delen. Även på 1920-
talet gjordes liknande nivåförändringar, vilka medförde att å ena sidan äldre gravar i väster nu
ligger alltför nära markytan, medan å andra sidan östra kormurens grundsockel befinner sig
under markytan.

Det tidigaste, äldsta beviset för att man begravt folk på platsen är de hällkistor som
påträffades i anslutning till kyrkogården i samband med kyrkogårdens utvidgande enligt
uppgift av F J Bahrendtz år 1893. åt vilket håll kyrkogården utvidgades är dock inte känt.

Redan år 1933 konstaterade Manne Hofrén att gravhällen på kyrkogården, en stor häll med
ringar i hörnen, vid södra porten, är alldeles söndersprucken och bör lagas. Han ställde då
frågan om den möjligen kunde flyttas in i kyrkan och placeras i korgolvet. Detta kan dock
aldrig ha blivit verkställt då hällen fortfarande ligger kvar ute på kyrkogården. Hällen hade,
enligt uppgift, tidigare varit placerad på den norra sidan av kyrkan.

Vid schaktningsarbeten för kyrkans pannrum år 1937 påträffades två stensatta gravar
orienterade i nord-sydlig riktning.

År 1949 gjordes en enkätundersökning rörande kyrkogårdarna på initiativ av Växjö stift.
Församlingarna fick svara på några få frågor om sina kyrkogårdar. Svaren från Långlöt
församling berättar något om hur kyrkogården då såg ut. Ingen utvidgning är känd. Kyrkan
omgärdas av en kyrkogårdsmur och utmed muren och på kyrkogården var askar planterat.
Runt omkring gravplatserna var häckar av buxbom planterade. Inga kända gravsättningar
fanns i kyrkan och heller inga gravvårdar. Både enskilda men också allmänna gravar fanns på
kyrkogården. Det gick inte att se att vårdarna var samlade för bysamfälligheterna. Enstaka
gravkullar fanns, och på barngravar var de runda. Några var utslätade och belagda med singel
eller grus. Gravvårdarna var ofta av kalksten och de borde inte vara högre än en meter. Två
hällar fanns på kyrkogården. Den ovanligaste vården var den av cement, föreställande ett hus.
Persondata är vanligt på äldre vårdar men idag vanligast med familjegrav. Kyrkogårdens
äldsta vårdar berättade kyrkoherden vidare var från 1600-talet.

I och med att prästgården såldes så köpte kyrkan mark både söder och norr om befintlig
kyrkogård för att ha möjlighet att utöka kyrkogården vid behov.

Kyrkans gångar försågs 1970 med belysningsstolpar och belades 1971 med kalkstensflis.
Fragment av en ev del till en Eskilstunakista 1000-tal påträffades på 1970.

På fotografier från slutet av 1960-talet och början av 1970-talet kan man se att flertalet av
gravplatserna fortfarande var buxbomsomgärdade. Idag är det få gravplatser som har kvar
någon form av omgärdning. Arbetet med att ta bort omgärdningar och så in gravplatserna med
gräs påbörjades, med den östra sidan, i början av 1980-talet. Det var då vanligt att sådana
förändringar gjordes för att rationalisera skötseln av kyrkogårdarna.

En ekonomibyggnad uppfördes år 1989 i anslutning till norra kyrkogårdsmuren.
Församlingen fick, 2001 tillstånd till och anlade en minneslund i den västra delen av
kyrkogården. Den ritades av Ed Nilsson.

ARKIV OCH LITTERATUR
Antikvariskt Topografiska arkivet, Riksantikvarieämbetet
Kalmar läns museums topografiska arkiv
Lantmäteriet
Boströ, Ragnhild, Långlöts kyrkor. Sveriges kyrkor- Öland. Stockholm 1973
Bucht, Eivor (red), Kyrkogårdens gröna kulturarv, Klippan 1992
Hammaskiöld, Hans mfl, Minnets stigar en resa bland svenska kyrkogårdar. Stockholm
2001
Hammarskjöld, Britt-Marie, Ett läns utveckling-Kulturminnesvårdsprogram för Kalmar län.
Etapp 1, Översikt. Kalmar 1985.
Håkansson. Gunnar. Öländska personminnen. Göteborg. 1942
Larsson, Lars-Olof, Växjö stift under 800 år, Karlskrona 1972
Rahmqvist, Sigurd (red), Det medeltida Sverige, Bd 4, Småland 4, Stockholm 1999
Ullén, Marian, Medeltida träkyrkor, 1 Småland samt Ydre och Kinda härader i Östergötland.
Stockholm 1983
Åberg, Göran, Sankt Sigfrids stift i historia och nutid, Växjö 1996
Svenska kyrkans hemsida: www.svenskakyrkan.se
Muntliga uppgifter kyrkovaktmästare Leif Larsson samt före detta kyrkovaktmästare Karl-
Gunnar Larsson (vaktmästare under åren 1980-2000)

Anläggningen består av en kyrka med en kyrkogård.

Beskrivning av kyrkogården

Allmän karaktär
Långlöts kyrkogård är i det närmaste fyrkantig till formen. Kyrkogården är utlagd runt om
men med få gravplatser på den västra sidan. Det finns dock gravplatser runt hela kyrkan.
Kyrkogården har ingen kvartersindelning. I kvarteren blandas gamla och nya gravvårdar. Det
finns också en hel del lediga gravplatser. På kyrkogården finns flera mycket ålderdomliga
gravvårdar bevarade bland annat en samling av kalkstensvårdar som står uppställda sydväst
om kyrkan. I sydväst finns också kyrkogårdens nyaste inslag minneslunden som invigdes
2001.

Omgärdning
kyrkogården hägnas på tre sidor av en tämligen låg och bred kallmurad kalkstensmur, medan
den fjärde sidan, i öster består av en låg terrassmur. Muren i norr har ett parti i mitten som
verkar mindre vällagd, möjligen har muren någon gång rasat och återuppförts.

Ingångar
Ingångarna i väster, sydväst och norr består av dubbla järngrindar mellan murade stolpar, de
västra av tuktad grå, fogstruken kalksten, de övriga av spritputsad kalksten. Invid den västra
ingången är en klivstätta, i form av i muren inskjutna, långa och smala flisor. I sydöst leder en
liten järngrind till den forna prästgården. På ömse sidor av personalbyggnaden finns moderna smidesgrindar mellan stolpar av järn som leder in på kyrkogården.

Vegetation
Trädkrans: På insidan av kyrkogårdsmuren finns en splittrad trädkrans av ask, lönn och någon
enstaka ek.
Övrigt: Innanför grinden i väster står en ensam kastanj. Runt om en del gravplatser är det
planterat häckar av buxbom och på enstaka platser är det också tujaträd planterat. I söder
växer murgröna på kyrkogårdsmuren. Buskar av balnd annat rosor och spirea är planterat vid
en del gravplatser.

Gångsystem
Från grinden i väster fram till vapenhuset är en kalkstenslagd yta. På den norra sidan av
kyrkan går en gång av plattor i gräs och på den södra sidan om kyrka ligger kalkstenplattor i
grus. Från ingångarna i nordväst respektive sydväst markeras gångarna av kalkstensplattor i
gräsmatta.

Gravvårdstyper
I Långlöts kyrka har det funnits hällar från 1200-talet och framåt. På Långlöts kyrkogård är
den äldsta vården idag en kalkstenshäll från 1700-talet, men långt fler stående vårdar är
daterade till 1800-talet. Flera av dessa är kalkstensvårdar som skall ha tillverkats av lokala
stenhuggare. Ett antal av dess står idag uppställda sydväst om kyrkan. I slutet av 1800-talet
blev de höga svarta gravvårdarna moderna tillsammans med mindre vårdar i samma material
och utförande. Vid den här tiden fanns fler konstriktningar som inspirerade till vårdarnas
utformning. En av dessa var nationalromantiken. Karaktäristiskt för gravvårdar som är
nationalromantiskt inspirerade är oslipade ytor och asymmetriska krön. Tanken är att
gravvården ska efterlikna förhistoriska gravmonument och runstenar. En annan viktig influens
som blir allt vanligare under början av 1900-talet är antiken. Denna konststil kallas
klassicismen. Typiska drag hos gravvårdar är symmetriska krön, slipade ytor och
dekorelement som urnor, draperingar och kransar och girlanger av löv. När det gäller dekoren
på gravvårdarna var också den kristna symboliken naturligtvis viktig. Vanliga kristna
dekorelement var t.ex. kors, facklor, oljelampan och duvan. Vid tiden kring sekelskiftet 1900
förefaller det ha varit vanligt att man införskaffade en stor familjevård. Varje grav inom
familjegravplatsen markerades med en gravkulle överväxt med murgröna. På äldre fotografier
från Långlöt kan man se flera gravkullar över hela kyrkogården. Den klassicistiska stilen blir
alltmer dominerande. Viktiga drag hos gravvårdar från 1930-50-talen är den symmetriska
uppbyggnaden med parställda pelare samt de raka eller flackt trekantiga krönen. På de flesta
kyrkogårdar infördes regler för hur höga gravvårdarna fick vara. Från slutet av 1950-talet och
framåt blev gravvårdarna enklare och mer enhetligt utformade. Vårdarna är rektangulära med
ett enkelt kors eller blomsterslinga som dekor. På 1970-talet började man att dekorera
gravvårdarna med talldungar och uppgående solar. Under 1990-talet kan man se en
uppluckring av bestämmelserna kring gravvårdarnas utformning. Idag är formerna mer
varierande och ofta mjukare. Under 1900-talets första hälft var det vanligt att man omgärdade
gravplatserna och belade dem med grus. På Långlöts kyrkogård har funnits omgärdningar i
form av häckar, stenramar och gjutjärnsstaket. Idag finns enstaka rester kvar av detta. Under
1900-talets första hälft var det också vanligt att ange den dödes yrkestitel på gravvården. På
Långlöts kyrkogård är det relativt vanligt med titlar. Titlarna försvann i det närmste i mitten
av århundradet. På landsortskyrkogårdar har det under hela 1900-talet varit vanligt att ange
från vilken by eller gård den döde kommer. På Långlöts kyrkogård finns det angivet på
majoriteten av vårdarna.

Minneslund
En minneslund finns anlagd i den sydvästra delen av kyrkogården. Den har en rektangulär
form med rundade hörn. I väster avgränsas den av kyrkogårdsmuren och i öster, väster och
söder av en låg häck av häckoxbär. I den södra delen finns en natursten omgiven av lagda
kalkstensplattor. På stenen är Minneslund inristat och runt om den finns en rabatt där
blommor är planterade. Där finns också ställ för blomvaser. Intill planteringen står en bänk att
sitta ner på.

Byggnader
Som en del av muren i norr ligger en liten byggnad vilken rymmer både personalutrymmen
och toalett för kyrkogårdens besökare. Huset är putsad och avfärgad i vitt med tegeltak.
Utanför muren i det nordöstra hörnet ligger en vitmålad förrådsbyggnad i trä med tak av plåt.

Övrigt
Omkring 700 m ONO om kyrkan ligger en tresidig åker, tillhörig prästgården. Den skall en
enligt traditionen ha använts som kolera- eller pestkyrkogård så långt tillbaka i tiden att östra
landsvägen följde den s k Åsen, belägen närmare Östersjön än den nuvarande.

Söder om kyrkan står en solvisare av röd, slipad kalksten, bestående av ett balusterformat
skaft med kvadratisk fot årtalet MDCCCLIV, 1854 finns inristat på visartavlan. En äldre
solvisare har stått på kyrkogården. År 1732 betalades nämligen lön för timstensstocken.
Den äldsta kända solvisaren finns i den igenmurade senromanska sydportalen.

Öster om kyrkan är en brunn med ett kallmurat kalkstenskar täckt av en stor kalkstenshäll
med ett fyrkantigt hål i mitten, i vilket en pump är insatt. På 1700-talet användes källan för
brunnsdrickning av traktens befolkning. Det har också används som offerkälla.

Utanför västra kyrkogårdsgrinden står en fattigstock av ek, troligen identisk med den
fattigstock som anskaffades 1764. Den restaurerades på 1970-talet.
Både på in- och utsidan av den norra kyrkogårdsmuren står gravvårdar, vilka tagits ur bruk,
uppställda. Längs den södra kyrkogårdsmuren, finns ytterligare gravvårdar. Också dessa är
tagna ur bruk och till viss del helt överväxta av den murgröna som växer på kyrkogårdsmuren.

Beskrivning av enskilda kvarter/områden

Allmän karaktär
Långlöts kyrkogård saknar kvartersindelning. Gravplatserna är utlagda runt om kyrkan till
största delen i norr, öster och söder. Gravvårdarna är placerade i rader och flertalet är vända
mot öster. Undantag är e som är vända in mot gångarna och de som står längst muren i öster.
Kyrkogården är till största delen insådd med gräs och endast ett fåtal grusade gravplatser finns
kvar. Kyrkogården har brukats under en lång vilket speglas i en blandning av äldre och nyare
drag.

Gravvårdstyper
På Långlöts kyrkogård finns varierande gravvårdstyper från 1700-talet men med en dominans
för vårdar från 1800-talet samt från 1950-talet och framåt. På den södra och den norra delen,
finns ett stort antal höga vårdar, av den typ som var vanlig i slutet av 1800-talet och början av
1900-talet. Många är av svart granit och blankpolerade. Öster om kyrkan är vårdarna generellt
lägre och här har många gravvårdar klassicerande stildrag. Ett relativt stort antal vårdar, på
hela kyrkogården, är daterade till 1800-talet, sammanlagt kan 17 vårdar dateras till det
århundradet och den äldsta läsbara är en gjutjärnsvård rest över hemmansägare Lars Jonsson
från Björkerum rest år 1848. 16 av vårdarna från 1800-talet står på den södra sidan av
kyrkogården. Två kalkstenshällar finns på kyrkogården. Den ena är kyrkogårdens äldsta vård
över Pher Stark, död 1709, och hans maka och barn. Hällen låg tidigare inne i kyrkan men
flyttades ut 1795 i samband med den stora ombyggnaden. Den sprucken och är i stort sätt helt
överväxt och är idag inte läsbar. Ytterligare en häll är från 1754. Texten är svårtydd men i
Ragnild Boströms kyrkobeskrivning hänvisar hon till Håkansson som menar att hällen
ursprungligen var lagd över en grav inne i kyrkan, i vilken kyrkoherde Johannes Petris döttrar
vilade. Grå och svart granit samt kalksten dominerar som material. Fyra vårdar är av gjutjärn. Ett
modernt träkors finns öster om kyrkan. En gravplats omgärdas av ett smidesstaket åt tre håll
men är öppen åt väster. Där finns en kalkstensram samt formklippta buxbomsbuskar i hörnen.

En gravplats omgärdas av en gjutjärnskedja med kalkstenspollare med metallknopp. Själva
ytan är idag insådd med gräs men har tidigare varit grusbelagd. Fem gravplatser har
buxbomsomgärdningar kvar. På tre av de omgärdade gravplatserna finns gravkullar av
murgröna, sammanlagt tio kullar.

Innanför västra grinden finns den så kallade Kvistorpgraven från 1932 över Martin Persson
och hans familj. Gravvården är utformad som ett hus i vilket de avlidna bodde. Ursprungligen
var den utförd i cement och själva graven hade formen av en trädgård. Den ersattes i mitten av
1900-talet av den nuvarande, av granit, egenhändigt huggen av Martin Persson.

På ungefär hälften av gravvårdarna finns den dödes titel angiven. Vanligast förekommande är
lantbrukare och hemmansägare. Därutöver finns titlarna verkmästaren, kyrkoherden och fil
dr., fjärdingsmannen, kantor, bokbindare, trotjänaren, nämndemannen, handlanden, snickaren,
friherre, kyrkoherden, köpmannen, professorn, folkhögskolelärare och Wice Pastor o Nådårs
predikanten. Ortnamn förekommer på merparten av gravvårdarna.

Långlöts kyrka, belägen på en sluttning mot Östersjön, är en salkyrka med rakslutet kor, sakristia vidbyggd på korets nordsida och torn vid västgaveln. Tornet är förskjutet mot söder i förhållande till långhusets mittaxel. Ingång i väster via tornets bottenvåning samt mitt på sydfasaden

1795-96 omvandlades kyrkan till den nuvarande salkyrkan. Av den ursprungliga medeltida klövsadelskyrkan, tillkommen etappvis under 1100-talet och första hälften av 1200-talet, återstår västtornet liksom murverk i södra långsidan och delar av östgaveln. Valven förstördes, de kvarstående väggarna sänktes. Långhuset utvidgades åt norr, varför tornet kom att stå förskjutet mot söder. Sakristian tillkom 1855. Långlöt är en av de få öländska kyrkorna som inte fått sitt torn krön förändrat efter medeltiden; klockvåningen är bevarad med rundbågiga ljudgluggar från cirka 1200, försedda med mittkolonnett. Byggnadskropparna har skilda sadeltak. De vitputsade murarna genombryts av stora rundbågiga fönster. Kyrkans nyklassicistiska, ljusa inre täcks av ett trätunnvalv. Interiör och inredning är väl bibehållen.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995