ALBÖKE KYRKA

Alböke kyrka och kyrkogård ligger ca 1 ½ mil norr om Borgholm. Byn och kyrkan ligger
utmed landsvägens gamla sträckning strax öster om det som idag är väg 136. Kyrkan är
omgiven av jordbruksmark och i kyrkbyn finns flera gårdar

Kyrkogården
Alböke kyrkogård ligger utsträckt i nord-sydlig riktning runt kyrkan. Ytor för gravsättningar
finns runt om hela kyrkan. Kyrkogården är indelad i fem gravkvarter, A-E. Hela kyrkogården
är insådd med gräs. Inga häckar eller träd delar av kyrkogården men vid en del gravvårdar
finns rester av de häckar som en gång omgärdade gravplatsen kvar.

Omgärdning
Kyrkogården omgärdas i alla väderstreck av kalkstenmur. I norr finns en del av den
ursprungliga medeltida kyrkogårdsmuren med skyttevärn och krenelering kvar. Den är dock i
det närmaste överväxt av murgröna.

Ingångar
I söder, öster och norr finns dubbla svartmålade smidesgrindar mellan murade kalkstenstolpar.
Detaljer på grindarna är målade i vitt bl.a. årtalet 1946. Grindstolparna är avtäckta med en
större kalkstensflisa. Öster om den södra ingången finns en klivstätta av kalksten.
I väster finns öppning i muren för transporter in på kyrkogården. Här finns dubbla
svartmålade moderna smidesgrindar.

Vegetation
Trädkrans: Utmed kyrkogårdsmuren i sydväst, söder och sydost finns lönnar och askar.
Enstaka askar finns också utmed den norra delen av kyrkogårdsmuren.
Övrigt: I kvarter A växer en liten blågran. Kring flera gravplatser finns buxbomshäckar som
utgör rester av gravplatsomgärdningar.

Gångsystem
Från kyrkogårdens ingång i söder fram till kyrkans södra ingång leder en gång belagd med
kalkstensflisor. Gången fortsätter öster om kyrkan till kyrkogårdens norra ingång. Från
kyrkogårdens ingång i öster går en gång fram till kyrkans östra ingång. Dessutom finns
mindre gångar fram till sakristians ingång norr om koret. Samtliga dessa gångar är belagda
med grus.

Gravvårdstyper
I Alböke finns två äldre gravhällar av kalksten. En ligger på kyrkogården och en ligger som
trappflisa vid sakristians ingång. Den första är daterad till 1772 och den andra saknar synlig
inskription. Hällar av det här slaget var vanliga på Öland från medeltiden fram till början av
1800-talet då de började ersättas av stående vårdar. I slutet av 1800-talet blev de höga
gravvårdarna av svart granit moderna tillsammans med mindre vårdar i samma material och
utförande. På Alböke kyrkogård är den svarta graniten ibland utbytt mot kalksten. Vid den här
tiden fanns fler konstriktningar som inspirerade till vårdarnas utformning. En av dessa var
nationalromantiken. Karaktäristiskt för gravvårdar som är nationalromantiskt inspirerade är
oslipade ytor och asymmetriska krön. Tanken är att gravvården ska efterlikna förhistoriska gravmonument och runstenar. En annan viktig influens som blir allt vanligare under början av
1900-talet är antiken. Denna konststil kallas nyklassicismen. Typiska drag hos gravvårdar är
symmetriska krön, slipade ytor och dekorelement som urnor, draperingar samt kransar och
girlanger av löv. När det gäller dekoren på gravvårdarna var den kristna symboliken naturligtvis
också viktig. Vanliga kristna dekorelement var t.ex. kors, facklor, oljelampan och duvan.
Vid tiden kring sekelskiftet 1900 förefaller det ha varit vanligt på de öländska kyrkogårdarna att man
införskaffade en stor familjevård. Varje grav inom familjegravplatsen markerades med en
gravkulle överväxt med murgröna. Eftersom det inte funnits äldre fotografier tillgängliga i
samband med detta arbete kan man inte med säkerhet säga att detta varit vanligt på Alböke
kyrkogård men det förefaller troligt. Den klassicistiska stilen blev med tiden alltmer
dominerande. Viktiga drag hos gravvårdar från 1930-50-talen är den symmetriska
uppbyggnaden med parställda pelare samt de raka eller flackt trekantiga krönen.
På de flesta kyrkogårdar infördes regler för hur höga gravvårdarna fick vara.
Enligt Hylanders inventering från 1949 skulle gravvårdar som sattes upp på föra kyrkogård
vid den här tiden godkännas av kyrkorådet. Det sägs dock inte om det fanns en maxhöjd.
Från slutet av 1950-talet och framåt blev gravvårdarna enklare och mer enhetligt utformade.
Vårdarna var rektangulära med ett enkelt kors eller blomsterslinga som dekor.
På 1970-talet började man att dekorera gravvårdarna med talldungar och uppgående solar.
Under 1990-talet kan man se en uppluckring av bestämmelserna kring gravvårdarnas utformning.
Idag är formerna mer varierande och ofta mjukare.
Under 1900-talets första hälft var det vanligt att man omgärdade
gravplatserna och belade dem med grus. På Föra kyrkogård kan man hitta enstaka rester av
stenramar och buxbomshäckar. Under 1900-talets första hälft var det också vanligt att ange
den dödes yrkestitel på gravvården. På Föra kyrkogård finns gravvårdar med titlar men inte i
någon större omfattning. Titlarna försvann i det närmaste i mitten av århundradet. Under
senare år har en ny form dykt upp. Gravvården får en dekor som knyter an till den dödes
intresse eller yrke t.ex. en fotboll, en lastbil eller en notslinga. På landsortskyrkogårdar har det
under hela 1900-talet varit vanligt att ange från vilken by eller gård den döde kommer. På
Föra kyrkogård finns det angivet på majoriteten av vårdarna.

Minneslund
Minneslunden ligger nordväst om kyrkan. Platsen omges av en tujahäck men är öppen mot
öster. En gång belagd med plattor leder in i minneslunden. I väster står ett träkors. Här finns
också en rabatt för rosor och sommarblommor. I rabatten ligger en stor sten med ett särskilt
utseende. Den hittades av en man vid namn Söderberg i en mosse i byn Askelunda.

Byggnader
Väster om kyrkan ligger en mindre byggnad uppförd av sten som idag används som förråd
och vaktmästeri. Byggnadens framsida är klädd med stående gråmålad träpanel. Snickerierna
är vitmålade och taket belagt med svart plåt. Fasaderna av sten kan vara av äldre datum men
byggnaden är idag kraftigt moderniserad. Utanför kyrkogårdens nordvästra hörn, i liv med kyrkogårdsmuren, ligger en putsad byggnad med stående träpanel i gavelrösten.
Putsen är avfärgad i vitt och träpanelen är blåmålad. Snickerier och dörrar är svartmålade.

Övrigt
I nischen mellan tornet och långhuset öster om kyrkan står en runsten uppställd. Den övre
delen av texten är bortnött. Kvar finns en mindre del av texten vid stenens bas.
I nischen mellan tornet och långhuset väster om kyrkan står en del av den rivna
medeltidskyrkans mittkolonn uppställd. I norra delen av kvarter A står en solvisare. Skivan bärs upp av ytterligare en del av den rivna medeltidskyrkans mittkolonn.

Beskrivning av enskilda kvarter/områden med kulturhistorisk bedömning:

Kvarter A

Allmän karaktär
Kvarter A ligger i kyrkogårdens sydvästra hörn. Här finns 267 gravplatser varav 21 är
planlagda för urngravar. Gravvårdarna är ordnade i rader. I kvarterets östra del är samtliga
rader vända mot öster medan raderna i väster är ryggställda och vända mot öster eller väster.
Hela kvarteret är insått med gräs. I kvarteret blandas gammalt och nytt.

Gravvårdstyper
I kvarter A finns en stor blandning av gravvårdar. Från kyrkogårdens äldsta på plats bevarade
gravvård, en kalkstenshäll från 1772, till moderna vårdar från 2000-talet. Majoriteten av
gravvårdarna är dock från slutet av 1800-talet början av 1900-talet. Många av dem är höga
stående vårdar med utformning och dekor typisk för den här perioden. Det ger kvarteret en
ålderdomlig prägel. Majoriteten av gravvårdarna är av svart eller grå granit men det finns
också flera vårdar av kalksten. En vård är en gjutjärnsplatta som sitter på en bräda. Vid flera
gravplatser finns rester av omgärdningar kvar. Det är främst i form av buxbomshäckar men
det finns även rester av stenramar. Två gravplatser har kvar hela sin omgärdning. Den ena
gravplatser omgärdas av pollare och kätting och den andra av gjutjärnsstaket. Den sistnämnda
har också kvar beläggningen av grus. Gravvårdarnas utformning berättar att flera av socknens
prominenta personer valt gravplats i kvarteret. Det gör också yrkestitlarna på gravvårdarna.
De vanligaste titlarna är ålderman, hemmansägare och lantbrukare. Här finns också titlarna
komminister, riksdagsman och riddare av Vasaorden, kommunalordförande, extra kronolots
och nämndeman. På majoriteten av gravvårdarna finns angivet från vilken gård eller by den
döde kommer.

Övrigt
I kvarteret finns en hög kalkstensvård över extra kronolotsen Carl Johan Olsson som
drunknade i Kårehamn den 8 november 1876 under försök att rädda skeppsbrutna.

Kvarter B-E

Allmän karaktär
Kvarteren B till E ligger runt kyrkan från sydväst till nordost. Flest gravvårdar finns i kvarter
B och minst antal i kvarter D. Gravvårdarna är i samtliga kvarter placerade i rader. Raderna är
antingen vända mot öster eller ryggställda och vända mot öster eller väster. I kvarteren C och
E finns platser avsatta för urngravar. I båda dessa kvarter finns också flera gravplatser som
inte är i bruk. Hela området är insått med gräs.

Gravvårdstyper
I de fyra kvarteren dominerar gravvårdar från 1900-talets andra hälft. I samtliga kvarter finns
dock äldre vårdar från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Den äldsta vården, från
1877, finns i kvarter B. De äldre vårdarna är höga medan vårdarna från 1930-talet och framåt
är låga och rektangulära till formen. De har utformning och dekor typisk för olika årtionden.
Materialet är främst grå och svart granit samt kalksten. Det finns också enstaka vårdar av röd
granit. I kvarter E finns en gjutjärnsurna på en granitsockel. I samtliga kvarter utom D finns
rester av buxbomshäckar som en gång omgärdade gravplatserna. Yrkestitlar förekommer men
är inte så vanliga som i kvarter A. De vanligaste titlarna är hemmansägare och lantbrukare.
Andra exempel på titlar är handlanden, kommunalordförande, skollärare och änka. På
majoriteten av gravvårdarna anges från vilken by eller gård den döde kommer.

HISTORIK FRÅN BYGGNADSREGISTRET - Alböke kyrka består av ett rektangulärt kyrkorum med kor och utbyggd sakristia i norr och torn vid södra gaveln. Kyrkan föregicks av en medeltida klövsadelskyrka. Den nuvarande kyrkans nord-sydliga orientering sammanhänger med att den byggdes i vinkel mot den äldre byggnaden, som under en tid fick stå kvar som förhall innan den slutligen revs för att lämna plats åt det nya tornet i söder. Rester av de gamla grundmurarna ligger kvar under markytan. Till den nya kyrkan, uppförd 1859-1862, användes kalksten tagen från kyrkogårdens ursprungligen skottgluggsförsedda mur. Tornet kröns av en åttkantig lanternin med en kort spira; övriga byggnadskroppar är täckta med sadeltak. De vitputsade murarna genombryts av rundbågiga fönster. Det välbevarade kyrkorummet är täckt med trätunnvalv. Mycket av inredningen är övertagen från den medeltida kyrkan, så exempelvis predikstol och altaruppsats i bygderokoko från 1790-talet. I altaruppsatsen har medeltida skulpturer återanvänts, delvis i omgjord form. Bland de medeltida inventarierna märks den gotländska dopfunten från tidigt 1200-tal av anonymmästaren Globus.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995

HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - Efter att 1836 och 1838 ha avvisat biskop af Kullbergs förslag om en ny kyrka, gemensam med Löts församling, togs beslut om nybygge 1855. Den nya kyrkan uppfördes av byggmästaren Peter Isberg 1859, tornet 1862. Före tornets tillkomst stod dem medeltida klövsadelkyrkan kvar vid långhusets sydgavel. Ritningarna, upprättade av byggmästaren, omarbetades av Albert Törnquist vid ÖIÄ 1856 och 1860. Invigningen förrättades 20 september 1863 av prosten Abraham Lindwall.

PLAN OCH MATERIAL - Rektangulärt kyrkorum med kor med utbyggd sakristia i norr och torn i söder. Ingångar genom tornet och mittportal på östsidan. Uppförd av kalksten, delvis från den medeltida kyrkogårdsmuren, tornet byggt med sten från den rivna, medeltida kyrkan. Murarna vitputsade, tornets taklist utförd av huggen och slipad röd kalksten liksom portalomfattningarna i söder och öster. Enkupigt tegeltak, kopparplåt på torntak och spira.

EXTERIÖR - Uppförd främst efter Isbergs ritning från 1856. Dock försågs sakristian med pulpettak istället för med valmat tak. Tornportalens utformning överensstämmer med östsidans mittportal. Under senare tid har den ursprungliga trappstegsfrisen nedanför takfoten ersatts av en taklist.

INTERIÖR - Ett välbevarat kyrkorum täckt med trätunnvalv. De flesta inredningsdetaljerna är övertagna från den gamla kyrkan med undantag för altarringen, bänkinredningen och läktaren, som är samtida med kyrkan. Altaruppställningen, utförd 1794 av målaren Anders G Wadsten och snickarmästaren Zacharias Brun, är en replik av den i Gärdslösa kyrka, utförd av Wadsten och Jonas Berggren. På ömse sidor om altartavlan står Lag och Evangelium, ursprungligen två apostlar från ett senmedeltida altarskåp. Av Wadsten har den ene försetts med lagens två tavlor och horn i pannan för att framstå som Moses. I ramverket över altartavlan en liten knäböjande medeltida ängel från en triumfkrucifixgrupp, av Wadsten försedd med basun. Omkring altaruppställningen är en av pilastrar buren rundbåge samt änglar målade direkt på muren av Nils Johan Jonsson, Glömminge, 1863. Målningen är senare påbättrad. Även predikstolen är ett verk av Wadsten i samarbete med brun 1794. Orgelfasaden tillhör 1869 års orgel.

Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2, Småland och Öland. 1993

Kyrkogårdens historik
När den första kyrkan byggdes på 1100-talet bör en kyrkogård ha anlagts. I närheten av
kyrkan finns också gravar från järnåldern vilka visar att platsen varit bebyggd sedan lång tid
tillbaka. Redan när kyrkan byggdes om för försvar, omkring år 1200, byggdes en försvarsmur
även runt kyrkogården. Den murades av kalksten och blev 3-4 meter hög. Innanför muren
byggdes en skyttebänk och bröstvärnet försågs med en krenelering av vinkelställda
kalkstenar. En stor del av muren revs 1859 och stenen användes för att bygga den nya kyrkan.
Innan muren revs avbilades den av Nils Månsson Mandelgren när han besökte Öland 1848.

Det finns dock indikationer på att kyrkogården har en ännu längre historia som
begravningsplats. I samband med en gravöppning 1928 ska man ha påträffat resterna av en
hällkista. Fyndet hann dock inte dokumenteras innan graven skottades igen. Platsen ska ha
varit 6 meter sydväst om kyrkans kor.

Två äldre avbildningar av kyrkogården finns. Dels Rhezelius från 1634 och dels Abraham
Ahlqvists från 1768. Rhezelius har avbildat kyrkan och kyrkogården från söder. Kyrkogården
är på bilden utlagd som en kvadrat främst söder om kyrkan. I sydvästra hörnet står en bod i liv
med kyrkogårdsmuren. Mitt på den östra kyrkogårdsmuren finns en markering som skulle
kunna tolkas som en klivstätta. I söder, nära det sydöstra hörnet finns en stiglucka med
trappstegsformat krön. Denna finns även avbildad på Ahlqvists bild men krönet har förenklats
till en vanlig trekantsform. Även på Ahlqvists bild kan man se en bod men den förefaller ligga
längre norr ut än på Rhezelius bild. På Ahlqvists bild syns också en klockstapel i sydost och
flera träd eller större buskar på kyrkogården.

Ombyggnaden av kyrkan 1828 innebar att en stor del av kyrkogårdens mark blev bebyggd.
Nya ytor nordväst, norr och nordost om den nya kyrkan iordningställdes för gravsättningar.
Kyrkogårdens yta utvidgades dock inte. Det visar resterna av den medeltida kyrkogårdsmuren
som finns kvar i norr.

Omkring 1829-30 inventerades fornminnen i många av Ölands kyrkor. I Alböke gjordes detta
1829. Då fanns flera gravvårdar från 1600-talets andra hälft och början av 1700-talet. Endast
ett fåtal som har eller har haft längre inristades texter beskrivs. De ger intryck av att vara
hällar som tagits ut ur den medeltida kyrkan. Det sägs också att det finns flera enkla
gravvårdar utan märkliga inskrifter.

År 1915 inköptes en likvagn och för den byggdes en bod i kyrkogårdens nordvästra hörn. På
1930-talet grävdes hela kyrkogården om för hand av dåvarande kyrkvaktmästaren Gustav
Lindman. I samband med det arbetet togs också de flesta av de syrenbuskar som växte
utspridda på kyrkogården bort. Man tog även bort flera gravkullar med murgröna. Liksom på
flera andra öländska kyrkogårdar hade de fram till den här tidpunkten varit mycket vanliga på
Alböke kyrkogård.

Efter förfrågan fick man 1946 tillstånd att mura om grindstolparna. Bakgrunden var att
församlingen ersatt de gamla, murkna trägrindarna med järngrindar. De nya grindarna var
gjorda med grindarna vid N. Möckleby kyrkogård som förlagor. De skänktes till kyrkan av
August Olsson i Lilla Istad. Det ska vid den här tiden ha funnits tre ingångar till kyrkogården.
Samma år fick man tillstånd att mura om den övre delen av kyrkogårdsmuren. Om det gällde
hela eller delar av muren framgår inte. Arbetet skulle dock utföras under överseende av
landsantikvarien Manne Hofrén. Om arbetet utfördes framgår inte.

År 1949 genomförde Ivar Hylander en inventering av kyrkogårdarna i Växjö stift. En
frågelista skickades ut och på Öland svarade de flesta församlingar. I svaren från Alböke
omtalas kyrkogårdsmuren som revs 1859. Det sägs också, vilket är föga förvånande, att inga
begravningar har gjorts inne i kyrkan. Seden att begrava i kyrkorna upphörde successivt i
slutet av 1700-talet och början av 1800-talet. Det är heller inte känt att kyrkogården har
utvidgats vid något tillfälle. Att omgärda gravplatsen med häck av buxbom var vid den här
tiden vanligt. Något sammanhängande linjegravsområde fanns inte men det förekom att
enskilda gravplatser uppläts utan kostnad. Ännu vid den här tiden kunde man på kyrkogården
urskilja var varje by hade eller hade haft sin gravplats. Det förefaller dock som att man inte
längre tillämpade detta sätt att fördela gravplatser. Gravvårdarna skulle godkännas av
kyrkogårdsnämnden men vilka regler man hade framgår inte.

När den gamla kyrkan revs lämnades en del byggnadsdetaljer kvar på kyrkogården. År 1957
ordnades en bättre uppställning för en del av den medeltida kyrkans mittkolonn som fram till
dess legat på kyrkogården. Samma år togs också en äldre solvisare omhand. Solvisaren stod
uppställd på ett fragment av samma medeltida kolonn. Även andra kulturhistoriskt värdefulla
föremål har tagits omhand. En runsten som hittades vid en gravöppning 1932 placerades 1943
vid kyrkans södra vägg. Den ska enligt en beskrivning från 1943 ha hittats 20 meter SSV om
sin gamla placering. Även vården av äldre gravvårdar drog till sig en del uppmärksamhet.
Riksantikvarieämbetet hoppades att man skulle få tillfälle att titta närmare på dem och ta fram
förslag på lämpliga skötselåtgärder. Om det gjordes är inte känt.

Någon gång i mitten av 1960-talet påbörjades den förändring av kyrkogården som ledde fram
till hur platsen ser ut idag. Då började man att ta bort de omgärdningar som fanns runt
gravplatserna. Grusbelagda gravplatser såddes in med gräs och de gravkullar som fanns kvar
togs bort. Detta arbete har pågått successivt ända in på 1990-talet.

En undersökning av den medeltida kyrkans grundrester gjordes 1968 av Ragnhild Boström.
Samtidigt undersöktes resterna av den medeltida kyrkogårdsmuren som fanns kvar. En
omedelbar åtgärd blev att ta ner de askar som stod utmed den gamla kyrkogårdsmuren i norr
och vars rötter var på väg att skada muren. Stubbarna behandlades med ett medel så de inte
skulle skjuta rotskott. Ytterligare en undersökning av grundresterna genomfördes 1970.
Resultaten från denna grävning tydde på att kyrkan och kyrkogården låg på en äldre
boplatslämning. C 14-prover togs men någon datering redovisas inte i den kortfattades
rapporten. Boström påpekade också i rapporten att resterna av mittpelaren som stod uppställd
vid kyrkan samt ingick i solvisaren borde förvara inne i kyrkan istället. Det gjordes dock inte.
En bod i liv med kyrkogårdens västra omgärdning vinterbonades 1976 för att rymma toaletter,
personalrum för vaktmästarna m.m. Byggnaden är gammal men det är inte känt när den
uppfördes. Omkring 1994-95 genomgick byggnaden ytterligare en ombyggnad för att anpassa
den till moderna behov. En minneslund anlades i början av 200-talet. Vem som gjorde
ritningarna är inte känt. Kyrkogården tillgänglighetsanpassades 2006 då gången fram till
kyrkans västra ingång belades med kalkstensplattor.

ARKIV OCH LITTERATUR
Antikvariskt Topografiska arkivet, Riksantikvarieämbetet
Kalmar läns museums topografiska arkiv
Lantmäteriet
Bucht, Eivor (red), Kyrkogårdens gröna kulturarv, Klippan 1992
Erixon, Sigurd, Sveriges bebyggelse IV, Uddevalla 1959
Hammarskiöld, Hans mfl, Minnets stigar en resa bland svenska kyrkogårdar. Stockholm
2001
Hammarskjöld, Britt-Marie, Ett läns utveckling-Kulturminnesvårdsprogram för Kalmar län.
Etapp 1, Översikt. Kalmar 1985
Håkansson, Gunnar, Öländska personminnen, Göteborg 1942
Rahmqvist, Sigurd (red), Det medeltida Sverige, Bd 4, Småland 4, Stockholm 1999
Ullén, Marian, Medeltida träkyrkor, 1 Småland samt Ydre och Kinda härader i Östergötland.
Stockholm 1983
Muntliga uppgifter kyrkvaktmästare Kenneth Ingvarsson, f.d. kyrkvaktmästare Rune Nilsson
samt Barbro Augustinsson.