LÅNGE JAN

Fyren tändes 1785 och bestod av ett cirkelformat stentorn (kalksten), cirka 40 meter högt, med en öppen stenkolsgryta på toppen.
1822 byggdes fyren om till täckt stenkolsfyr.
1844-45 uppsattes en linsapparat av andra ordningen med en rovsoljelampa och tillhörande lanternin. Linsen levererades av firman Lepaut i Paris, kompletterad 1864.
1873 uppsattes två signalkanoner med lavetter.
1891 inköptes en ny mistkanon av kommendör Engströms modell.
1896 installerades en ny signalkanon, sedan den gamla gått sönder.
1906 utbyttes den gamla linsen av andra ordningen mot en lins av tredje ordningen och lanterninen byggdes om. För att klara dettta fick hela torntoppen byggas om med ny lanterninmur. Till varning för Utgrunden och Ölandslandet uppsattes en bifyr i tornet, bestående av en andra ordnignens lins med luxljus.
1935 indrogs issignaleringen från tornet.
1948 elektrifierades fyrplatsen och tornet fick fasadbelysning.
1950 ersattes knallsignalapparaten med nautofon, och en reservkraftanläggning för fyren och mistsignalapparaten installeras.
1976 delautomatiserades fyren., Fyrtornet med sina 42 meter är det näst högsta i Skandinavien och är ett av de äldsta fyrtornen i landet. Det uppfördes 1784-85 av arrendatorn på Ottenby kungsgård, Axel von Roxendorff, i samarbete med kapten-mekanicus vid amiralitetet i Karlskrona, Magnus Cosswa, adlad Anckarswärd. Ritning utfördes av C J Cronstedt 1759.
Materialet togs delvis från det närbelägna fiskeläget Kyrkohamns kapell. Ursprungligen eldades fyren med stenkol, från 1822 i en täckt lanternin. 1844-45 byggdes fyren om till linsfyr.

KÄLLA: Förteckning över byggnadsminnesmärken som tillhör staten eller står under statsmyndighets eller statsinstitutions omedelbara inseende. Riksantikvarieämbetet och Liber Förlag, 1976. ISBN: 91-38-02814-X