skidor, skida, sabek/sabega (saL), skogsskida, transport och kommunikation

AJ 2560:1-2
1: Skida, graverad i spets och långsidor. Sprucken från spets mot bindning. Lagad med metallbitar på ovan- och undersida. Enligt uppgift tillverkad av Lars Paulus Pirak.
Bägge skidorna har ett hål i spetsen. I hålen kunde en lina knytas och så kunde man dra dem efter sig eller dra last på skidorna.
2: Har tillhört Nils-Anders Pirtsi. Sedan har dessa udda skidor blivit ett par, som enligt berättelse ställdes mot en tall för ca 50 år sedan.

Hans Andersson har i boken Bortom allfarvägen berättat om dem.
Dessa skidor stod många år i skogen lutad mot ett träd, där de lämnats av ägaren och blev efter 60 år upphittade av en far och son.
Om skida AJ2560:1 berättar Hans Andersson: Nils-Antti Pirtsi rasade, tillsammans med sina renar nerför ett fjäll i ett snöskred 1925. Då miste han ena skidan men med den andra, spräckt från brättet till fotstycket och som nu alltså är den som finns i museets samling, tog han sig skadad till en koja. Han hittades i kojan och fördes till lasarettet i Gällivare, där han tillfrisknade från sina skador. Skidan lagade han sedan med plåtbitar. Detta par skidor var tillverkade av Lars Paulus Pirak, som ristade in ett mönster i skidan.
Om skida AJ 2560:2 berättar Hans Andersson: med denna skida åkte Nils-Antti i det första Vargrännarloppet (mellan Jokkmokk och Porjus) 1929. Denna skida är längre än skida 1.
Två udda skidor, olika långa och olika breda, kvarlämnade sedan makarna förstörts eller försvunnit, gick mycket bra att åka på, inte minst på våren, då skare omväxlande med blötsnö slet på skidorna.
En vårdag i början av trettiotalet när Nils-Antti var ute på detta skidpar tog snön slut och det var bara att kliva av och fortsätta gående. Skidorna lämnade han under en gran. Där stod de när de blev upphittade sextio år senare.
Källa: Hans Andersson och Lennart Holmbom, Bortom allfarvägen. 2002.