kittel

Om arran (eldstaden):

I mitten av kåtan under rökhålet (raeppen på sydsamiska) var arran (eldstaden) som inneslöt elden i en ring av stenar. Man satt på fällar runt arran. Elden var centrumet för gemenskapen och även avgörande för överlevnaden i detta kalla klimat. (Till detta, se norsk-samiske regissören Nils Gaups film ”Vägvisaren” (Pathfinder) på samiska ”Ofelas”, från 1987!)
Eldstaden visades vördnad, man fick inte spotta i elden. I arran skulle all ved läggas åt samma håll, med kviständarna mot dörren. (Elgström, 1922: 338) Bröt man mot tabut sades barnen och familjens renkalvar födas åt fel håll. Arran bevakades av husmor, som skulle hålla liv i elden, och av gudinnan Sarakka, som var en slags födelsegudinna, som främst bistod kvinnorna. (För en sammanhängande förklaring av hela den religiösa symboliken, läs Saga du Nords bok Trolltrummans hemlighet. En socialantropologisk rekonstruktion av samernas förlorade naturreligion.)

Grytkedjan (1939.70.0250) heter på nordsamiska ”rig’ge” (sydsam.:”rig’gi”). Den är en järnkedja med en krok som kokgrytan (”batte”) (1939.38.0001a-b) hängdes fast i över eldstaden (”arran”) i kåtan. Grytkättingen skulle alltid behandlas varsamt, barnen blev utskällda om de vid packningen lekte med grytkättingen. (Elgström, 1922: 338) Samerna tillverkade aldrig metaller, utan köpte dessa dyrbara föremål från sina bofasta grannar.

Relaterade sökningar:
Register: [alla] FOLNAM: samer OBJTXT [innehåller]:
kåta
inventarier
arran

Referenser:
Ernst Manker De svenska Fjällapparna, Svenska Turistföreningens förlag. Esselte, Stockholm, 1947.
Ossian Elgström, Karesuandolapparna (1916-1919), Åhlén & Åkerlund: Stockholm, 1922.
Saga du Nord Trolltrummans hemlighet. En socialantropologisk rekonstruktion av samernas förlorade naturreligion.(U.a.)

(av Madeleine Stirnimann, socialantropolog, VKM Göteborg, 2010)