mask (ansiktsmask)

No-mask av målat trä, från Japan. Masken föreställer en ung mans ansikte, inom kategorin Kasshiki (för roller som unga lekmannapräster i zentempel, ofta för en person som sköter arrangemang runt måltider där). Masken har genomgående hål för ögon, näsborrar och mun.

OM-1969-0233 Statens Konstsamlingars tillväxt och förvaltning 1969 s 54. Inköp? /PH

Samlande utställningstext för denna och två masker till i samma monter i "Japan. Föremål och bilder berättar": No-mask för ung pojkes eller ung mans roll (Icho Kasshiki). Bemålat trä. Sannolikt 1700-tal-1800-tal. /PH

No-maskens syfte är inte att se ut som ett verkligt ansikte, utan att symbolisera den personlighet som den föreställer. Genom att skulptören inte preciserar en enskild känsla eller ett uttryck i masken, kan masken visa en mängd ansiktsuttryck genom aktörens små huvudrörelser. Den är också lätt asymmetrisk vilket bidrar till utrycket. Maskskulptörerna var specialiserade på no-masker och de mest kända skulptörerna kommer från Deme-familjen. Trätäljning och ytbehandling var lika viktiga, där ytan "poleras" slät med skarpa verktyg, inte sandpapper, och lackas i flera lager. Ett mycket viktigt ögonblick är när maskskulptören "öppnar" maskens ögon för då ges masken liv. Före föreställningen koncentrerar sig aktören på sin spegelbild, iklädd scenkostym och mask för att bli ett med sin rollgestalt. Han skrider sedan fram på en för pubilken synlig gång mot scenen, en bro mellan den vardagliga verkligheten och no-teaterns fiktiva värld, en mystisk dimension som antyder livets förgänglighet.
(Baserad på text från utställningskatalogen Japan. Föremål och bilder berättar. 2011). /PH

The no mask is not intended to resemble a real face but to symbolise the personality of the character it portrays. Since the carver does not pin down just one single feeling or expression in the mask, it can be made to portray a host of different facial expressions through slight movements of the actor´s head. It is also slightly asymmetrical, which helps to make it more expressive. The mask carvers specialised in no mask, and the best known practioners of the art come from the Deme family. Wood carving and surface treatment were of equal importance, the surface being "polished" smooth with sharp tools, not sandpaper, and coated with several layers of lacquer. One very important moment comes when the mask carver "opens" the eyes of the mask, because then the mask is brought to life. Before the performance the actor concentrates on his mirror image, wearing costume and mask, so as to become one with the part he is playing. He then advances towards the stage along a passage visible to the audience, a bridge between everyday reality and the make-believe world of no drama, a mystical dimension suggestive of life´s transience.

This mask with a fringe, considered similar to a ginko leaf, is called Kasshiki. It is used for the part of a yong priest or maybe boy in Zen buddhist temples, often a person who attends to style mealtime arrangements there. This type of mask is known to have existed since the 15th C.

No mask for the part of a young boy or young man (Icho Kasshiki). Probably 18th C. Painted wood.

(Based on the text for the exhibition catalogue Japan. Artefacts and images tell the story. 2011). /PH