amulettprydnad, amulett

Denna figur kallas charm och består av ett litet snidat människoansikte som har en bas fäst vid sig bestående av långa svarta fjädrar. Ansiktet har målats med rött pigment eller rödockra medan mörkt brunt pigment har använts för att framhäva ögon och mun, liksom några målade linjer längs käklinjen och ansiktets yttre konturer. Det stiliserade mänskliga ansiktet av denna krigsfigur har också snidade uttänjda örsnibbar, vilket är en tradition hos männen på Amiralitetsöarna. Huvudet på figuren har en perforering varigenom löper en bit tyg (handelsvara?).
Den är utsmyckad med tjugosex trimmade fregattfågelfjädrar. De långa svarta fjädrarna har fästs i träets koniska bas med hjälp av harts eller lera och fiberbindning, eventuellt rotting. Fjäderpennorna har skurits i ett sicksackmönster där endast ändarna har lämnats orörda. Dessutom har en rad röda glashandelspärlor fästs på ena sidan, uppträdda på ett rött fibermaterial.
Denna typ av föremål har kallats charm eller ett krigstecken (war sign). De bars av männen för att ge skydd och ge styrka i krig och när man besökte granngrupper. Charmen troddes kunna göra bäraren osårbar. Det var förankrad runt halsen med ett snöre och bars så det snidade ansiktet tittade uppåt och fjädrarna var riktade horisontellt bort från kroppen. Den mjuka formen på toppen av figurhuvudet var sannolikt formgiven på detta sätt för att göra det bekvämare för bäraren.
Man tror att den form som är representerad i denna figur, med ett träansikte, eller i vissa fall en hel figur, utvecklades under 1800-talet och visar en utveckling från tidigare stilar. Även de tidigare varianterna bars runt halsen och var gjorda av skelettdelar från armar och ben utsmyckade med fjädrar och växtfibrer. Benen vara antingen från en förfader eller en fiende och charmen fungerade på samma sätt som senare exempel i trä.
Även om det funktionella behovet av dessa föremål upphörde i början av 1900-talet har man fortsatt att tillverka dessa föremål som en del av dansdräkterna.

This charm comprises a small wooden carved human face that has a base of long black feathers attached to it. The face has been painted using red pigment or ochre while dark brown pigment has been used to highlight the eyes and mouth, as well as some painted lines along the cheek, jawline and edge of the face. The stylized human face of this war charm also features carved representations of earlobe extension once practiced by Admiralty Islands men. A perforation running through the top of the figures had has a piece of cloth (trade cloth?) running through it.
The ornament includes twenty-six trimmed frigate bird wing feathers. The long black feathers have been secured into the conical base of the wooden face using resin or clay and fibre binding, possibly rattan. The shafts of the feathers have been cut into a zig-zag pattern with only the ends being left untouched. Additionally, a string of red glass trade beads has been attached to one edge of the charm, strung on red fibrous material.
Alternatively called a charm or a war sign, these were worn to protect men and give them strength in warfare and when visiting neighbouring groups. The charm was believed to render the wearer invulnerable to enemies. It was securely tied around the neck with cord and worn so the carved face looked upwards and the feathers flared horizontally away from the body. The gentle curve of the top of the figures head was most likely carved in this was to as to render it more comfortable for the wearer.
It is thought that the form of the charm represented here, with a wooden face, or in some cases a full figure, developed during the nineteenth century and was a progression of an earlier style of charm. Also worn around the neck, these earlier forms comprised leg or arm bones bound with fibre and trimmed feathers. The bones could be either those of an ancestor or an enemy and the charm functioned in the same way as the later wooden example.
While the functional need for these objects ceased in the early twentieth century with the cessation of warfare, these objects continue to be made and worn today as part of dance costumes.