musikinstrument, skallra

Fotskallra av fyra rader kalebasser med två på varje pinne.

Generell text om musikinstrument hos shokwe, ur generalkatalogen:
Bland musikinstrument må först nämnas de höga och smal, helt ihåliga skinnöverspända trummorna, vanligen ornerade med ristningar eller reliefer. De ha s.k. Pflockspannung. Spelas stående på marken och musikanten själv står. Om denne sitter, lägges trumman mot hans knän. Membran av antilop- eller gethud. En fläck av kautchuk anbringas alltid på skinnet och uppvärmes under det trumman bearbetas, vilket sker mer händerna.

De timglasformade dubbeltrummorna äro skinnbeklädda i båda ändarna, och ha på mitten handtag, samt äro prydda med ristningar eller reliefer. I det smalare mittstycket finns runda öppningar i vilka insatts kalebass-halsar med membran av spindelväv (Se Baumaan s.212 och Livingstone, Missionary Travels, s 293). Enligt Bauman har denna trumtyp troligen inkommit med Lunda-herradömet. Kungens trumma dödades vid hans dödd (skinnet spräcktes).

Den stora flata, uppptill avsmalnande ej skinnklädda trätrumman, varav ett exemplar finns i samling, användes liksom de andra trummorna vid fester. Trumorkestrar förekomma. Signaltrummor förekommo förr, men hade annan form (som liggande cylindrar).

Tsantsan eller negerpianot är mycket populärt, men ett individuellt instrument, som ej används vid danser. Stor kalebass, användes ofta som resonansbotten. Se Bauman s. 212. Tangenter av järn eller rör.

Skallror spela stor roll hos shokwe, och ha mer eller mindre att göra med kult och magi. Vanliga äro de på en pinne uppträdda fruktskalsskallorna med inneliggande frön. Flera sådan sammanbindas för att tjäna som skaft, användes uteslutande för kultändamål. (Se Bauman s. 214-15).

Visselpiporna ärro vanligen vackert arbetade och ornerade. Särskilt äldre sådana äro eleganta, oftast prydda med ett skulpterat huvud.