skulptur, anfigur

De höga gaveländarna på männens ceremoniella hus (ngeko) i Iatmul, Sawos och Yuat-regionerna i mellersta sepikregionen var dekorerade med utmärkande snidade avslut som avbildade en fågel som greppar en manlig eller kvinnlig figur med sina klor. Sådana avslut i västra Iatmul och Sawos avbildar ofta en manlig figur med en örn som lyfter ovanför dem. I centrala Iatmul och Yuat föreställer de en fågel som greppar en kvinna i sina klor. Fågeln är troligtvis en havsörn (gawi), en framgångsrik och effektiv jägare som också betraktades som en kraftfull huvudjägarsymbol. På 1930-talet skrev Gregory Bateson om dessa figurer och han förklarade då att örnen sågs som en symbol för byns stridsstyrka.
Örn/kvinnofiguren på husen refererar också till olika typer av mytologiska skapelseberättelser. I korthet skildrar en sådan historia, som än idag återges, två systrar, varav den ena fördes till en by under floden av vattenanden/krokodilen/människan där de gifte sig. Efter att de haft samlag lade hon två ägg, vilka kläcktes och fram kom örnbarn. Dessa flög upp från floden och bosatte sig i ett träd från vilket de attackerade och dödade alla män, kvinnor och barn i området. De återvände så småningom till undervattensbyn och fångade sin mamma. Den ena grep tag i sin mammas huvud med sina klor, den andra tog tag i fötterna och de förde henne upp till trädet där de dödade och sedan åt upp henne men lämnade hennes huvud. Den här typen av skulpturer från de ceremoniella husens gaveländar sammankopplar förfäder och mytiska varelser med örnen som representerar byns gemensamma styrka.
Den här husskulpturen uppvisar inte några tecken på väderslitage. Med tanke på detta och de fortfarande klara färgerna är det troligt att den samlades in strax efter det att den tillverkats.

The pitched gable ends of ceremonial men’s houses (ngeko) in the Iatmul, Sawos and Yuat regions of the Middle Sepik were decorated with prominent carved finials depicting a bird clutching a male or female figure in its talons. Western Iatmul and Sawos ceremonial house finials often depict a male figure with the eagle rising above them. Many central Iatmul and Yuat ceremonial house finials portray a bird clutching a woman in its talons. The bird is most likely a sea eagle (gawi), a successful and effective hunter that was also viewed as a powerful headhunting symbol. Writing on man/bird finial figures from the Sepik in the 1930s, Gregory Bateson noted that the eagle was regarded as a symbol for the fighting force of the village.
The eagle/woman finial also alludes to other mythological creation stories. Briefly, a mythological story still told today, tells of two sisters, one of whom was brought by the water spirit/crocodile/human male to a village beneath the river where they married. After they mated she laid two eggs, out of which hatched eagle children. These flew up through the river and settled in a tree from which they attacked and killed all the men, women, and children in the area. They eventually returned to the underwater village and caught their mother, one clasping her head in its talons, the other bearing her by her feet, and they carried her up to their tree where they killed and consumed her, only leaving her skull intact. As such, house finials connect male and female ancestral and mythical beings with an eagle that represents to strength of the village as a unit.
This house finial does not bear much evidence of environmental weathering that would be expected of a finial carving exposed to the elements. Considering this and the freshness of the pigment, it is likely it was collected not long after it was made.