sjal, schal

"Sidensjal i pelangiteknik. Grön bottenfärg; mönstret, som löper över hela sjalen, med undantag av kortändarna, består av små, diagonalställda rutor, vars omkrets framträder i utsparat vitt. Rutorna löper över tyget i varandra korsande ränder. Ränderna bildar i sin tur stora, kvadratiska rutor. Var och en av dessa fylls av en, likaledes, diagonalställd ruta med ljusgul omkrets och omväxlande orange, rödlila och mörklila mittfält med klöverbladsformat mittmotiv i vitt och lila. Utmed kortändarnas hela bredd löper en bård av inåt riktade, något avrundade uddar, tumpal, i ljust lila, utsparat vitt och gult.

Sex tunna sjalar i pelangiteknik hör till en (balinesisk) legong danserskas dräkt. De är fastsatta i bältet, tre på var sida. Legong är en traditionell balinesisk dans som dansas av två unga flickor i par. Dansen uppförs bl.a. vid tempelfester samt för turister.

Pelangi är en färgningsteknik som, liksom batik, bygger på utsparning. Mönstret bildas genom att man lindar om delar av tyget med ett snöre eller band, varpå tyget nersänks i ett färgbad. De omlindade partierna förblir ofärgade. Om ett tyg doppas i flera färgbad kan redan infärgade partier - som skall behålla en given färg - lindas om före ett följande färgbad. De partier som skall kvarstå ofärgade förblir omlindade genom alla färgbaden. I Indonesien förekommer pelangi främst på Sumatra, Sulawesi, Java, Bali och Lombok. Tekniken tillämpas på såväl bomull som siden".

(Elisabet Lind, generalkatalogen)

Sjalen är rektangulär, avlång och löper från stadkant till stadkant. Kortsidorna är ofållade. Troligtvis har syntetfärger använts. Det finns några små hål på mitten, längs med ena stadkanten.

(NS) [[Etno]]