verktyg, kritsnöre, sumitsubo

Kritsnöre av trä (A-D), dekorativt böjd i ena änden (snidat i en sorts "volutform"). Funktionen är att man märker ut raka linjer på t ex träbrador. Färgdelen är fylld med rester av svart tusch. Från denna dosa ska, när föremålet är i bruk, ett snöre löpa som via hjulet ändar i en träplugg i vars ena ände en spik är fästad.

Kritsnören (sumitsubo/shutsubo) kan vara alltifrån enkla och rent funktionella till mycket dekorativa och t o m lackerade. De senare kan användas på altaret vid Joto-shiki, som kan översättas med "taklagsfest" eller då takstolen är byggd. Dessutom kan man använda kritsnöret till sk sag efuri, dvs ungefär som ett vattenpass. De mer dekorativa tycks ha blivit allmännare under Edo-perioden (1600-1868). Varje del av föremålet har ett specialnamn på japanska: träpluggen (kan vara plast) med spik - karuko, snöre - tsuboito, snörhål - itoguchi, snörhjul - itomaki-guruma, pigmentbehållare - ike samt finfördelat sidentyg för pigmentet- mawata. Det tycks vanligt med zelkovaträ i kritsnöreverktygen.
Man kan använda svart eller rött tusch eller pigment och då kallas verktyget sumi(tusch-)tsubo respektive shutsubo. Det röda är sk indiskt rött pigment, bengara på japanska (från holländskans bengala). Shutsubo används oftast på aristokratiska byggnader (sukiya-stilen), eftersom den röda färgen lättare kan tas bort med vatten.

De äldsta kritsnörena kom från Kina och det finns ett par exemplar i Shoso-in, 700-talets Nara. Även i Korea används s k mokuton, som liknar sumitsubo. En sumitsubo har hittats som troligen var i bruk på ca 12-1300-talet. Under Edo-perioden var markerandet med hjälp av sumi- och shutsubo mästarens arbete, eftersom timret sågades precis efter markeringarna. Kring sekelskiftet började man i de japanska alperna och i Toyama-prefekturen tillverka sumitsubo mer för massproduktion, till skillnad från förr då hantverkarna själva ofta gjorde sina verktyg. Numera används de mer allmänt av alla hantverkare oavsett rang och kan ofta vara av plast. Över 80% av hantverkarna använder kritsnören. Under Bunmei Kaika-eran (1870-90) var det många västerländska besökare som imponerades mycket av verktygets möjligheter. Informationen ovan är hämtad från tidskriften Daruma nr 10 våren 1996, s 40-47.

Det finns en annan modern variant (nr 1990.7.23) i samlingen 1990.7.1-34 , skänkt då det andra tehuset byggdes. Samlingen 1935.31 innehåller kritsnören från byggandet av det första tehuset. I Hommel 1937? s 250-51 finns text och foto över kinesiska kritsnören som är snarlika dessa två kritsnören. (PH)