Längstadius, Carl V.

Carl Viktor Längstadius, född 28 september 1849, Endre, Gotland (enligt Landsarkiv, Visby var han född i Karlskrona men det syftar på fadern), död 28 september 1928, Danderyd, Uppland, grosshandlare. Son till kapten Carl G Längstadius (1809-1890) och hans hustru Josefine E C Rudebäck (1817-1912). Gift: Med Hulda f. Reijman. Barn: 1. Viktoria f. 1889-06-10. 2. Helge f. 1890.
Carl V Längstadius fick anställning på Liljewalchs kontor i Visby. Etablerade sig sedan som järnhandlare. C V Längstadius var en stor konstkännare och ägnade sig åt miniatyrmålning. Han hade en stor miniatyr- och antikvitetssamling, dessutom var han filatelist. C V Längstadius lärde ut sina kunskaper i konst till sina barn, Viktoria utvecklades till en duktig konstnär. Familjen flyttade på 1870 talet till Stockholm och senare Djursholm. Källa: Visby H II:21, samt inlämnade handlingar. Handlingar har varit i Viktoria Längstadius ägo. Inlämnat av musseiass. Karin Svanström. - See more at: http://www.archivesportaleurope.net/ead-display/-/ead/pl/aicode/SE-ViLA/type/fa/id/SE_SLASH_ViLA_SLASH_10744#sthash.ygC9eocT.dpuf

I Stockholm bodde familjen på Tegnérgatan 12, 1 trappa. Längstadius samlade konst och antikviteter och det präglade hans hem. Väggarna är fullhängda av tavlor i förgyllda ramar. Det förefaller vara gamla mästare och såväl porträtt, genre som landskap. Flera av möblerna är antika; bordet i guldbarock, tre barockstolar och en gustaviansk stol visar att man frigjort sig från kravet på sammanhörande möblemang. Soffan, som fru Längstadius sitter i och stolen till vänster om den hör dock till ett modernt möblemang i ny-Louis-seize. Möbelklädseln är av samma mörkblå mönstervävda siden eller sammet som finns i gardinerna. Dessa kompletteras av vita undergardiner, som silar dagsljuset. Mellan fönstren står en kolossal spegel, en s k trymå. Taket är dekorerat med bårder - just på 70- och 80-talen tyckte man att helvita tack stod hårt mot de ofta mörka väggarna. I den moderna takkronan är vartannat ljus rött, vartannat vitt, på väggen sitter antika appliquer och de mönstrade mattlängderna är förvånande nog inte hopsydda. De unga makarna dricker kaffe ur en utsökt servis i empiremodell. Deras miljö är värdig och förfinad, närmast av slottskaraktär. Ingenting frivolt dagsländemodernt har smugit sig in". (Ur Hemma i konsten, Nationalmuseums utställningskatalog 15.10.1987-6.1..1988)