Engdahl, Theodor

Gustaf Theodor Engdahl, född 3 februari 1874 i Mortorps socken, död 9 januari 1921 på Ersta sjukhus var en svensk missionär.

Gustaf Theodor Engdahl var son till lantbrukaren Nils Tobiasson. Han blev 1893 elev vid Johannelunds missionsinstitut, prästvigdes i Linköping 1898 och blev därefter vice komminister i Törnsfalls församling 1899. Senare samma år vigdes han till missionär för Evangeliska Fosterlandsstiftelsen i Gallaland i Etiopien. 1899–1919 var han med avbrott för vistelser i Sverige missionär i den brittiska kolonin Jubaland.

Alltsedan 1866 hade Evangeliska fosterlands-stiftelsen sökt finna en väg till Etiopien för att där börja en svensk missionsgärning. Vid tiden för Theodor E:s antagande som missionär sökte man nå detta fält från Kismayu och längs Jubafloden till södra Etiopien eller det s. k. Borannagalla. I detta syfte fick E. tillsammans med en annan svensk, Carl Cederqvist, göra upprepade resor uppför Jubafloden. I juni 1900, ett halvår efter sin ankomst till Afrika, hade E. företagit en resa över Afmadu genom Somalilandet mot Borannagalla. Hövdingen i Afmadu, som var sultan över provinsen Ogaden, mottog expeditionen vänligt, men då engelske konsuln i Kismayu ansåg resan vara riskfylld på grund av de vilda somaliernas fientliga inställning gentemot de vita, kallades expeditionen tillbaka till Kismayu. E. fick då styrelsens tillstånd att i Kismayu bygga en station, som skulle kunna bli utgångspunkten för ytterligare undersökningsresor vid en lämpligare tidpunkt. Med egna händer byggde missionärerna missionsstationen. Arbetet under ekvatorns brännande sol – Kismayu ligger blott ett par mil från ekvatorn – undergrävde emellertid snart E:s hälsa. För att om möjligt återvinna krafterna företog E. en resa till Asmara i det italienska Eritrea, där klimatet är synnerligen hälsosamt. Trots ett halvt års vistelse här förbättrades dock icke hans hälsotillstånd, utan han nödgades resa hem till Sverige. Med fullt återvunnen hälsa kunde han tillsammans med sin hustru hösten 1904 återvända till sitt arbetsfält och anlände den 11 dec. till Kismayu. E:s arbetsperiod blev nu sju år. Sedan en annan och lättare väg upptäckts till Etiopien, blev Jubaland ett självständigt missionsfält. Det blev E:s lott att upptaga flera missionsstationer längs Juba-flodens stränder. Så anlades bl. a. missionsstationerna Jonti och Mofi, och verksamhet utfördes både bland gosha- och somalifolk. Eftersom befolkningen huvudsakligen utgjordes av muhammedaner, blev arbetet synnerligen hårt. Därtill kom det pressande klimatet. Åter nedbruten nödgades E. lämna missionsfältet och vistades med sin familj i Sverige 1912 och 1913. Efter en ny men kortare arbetsperiod i Jubaland lämnade E. och hans fru Afrika för sista gången och anlände till hemlandet 1919. Fru E. var nu bröstsjuk och avled en tid därefter.

E:s tid upptogs efter hemkomsten huvudsakligen av resor i missionens tjänst, och under stor inspiration och med utomordentlig kunskap om arbetsfältet kunde E. såsom få sporra och intressera för missionen i Afrika. Sin sista tjänst fick han utföra vid ett ungdomsmöte i Betlehemskyrkan, Stockholm, annandag jul 1920. Under vägen till sitt hem föll han, slog sig allvarligt och avled på nyåret. E. var Evangeliska fosterlands-stiftelsens ungdomsorganisations (De ungas förbund) förste missionär, antagen på dess första årskonferens 1903.

Theodor Gustaf Engdahl var gift med Anna Johansson. År 1909 föddes sonen Gustav i Kismayu som senare blev tandläkare.