handskrift, skiss, manuscript

Tunt semitransparenta papper som ursprungligen varit vidhäftade på framsidan av akvarell. Avbildar en kvinnlig dansares ansikte. Blyertstext tjenting (?), No. 15 och namnet Sastrosoewenggo (?).

Vilken akvarell föreställande srimpi- eller ketawang-dansare som denna ursprungligen har tillhört har ej identifierats.

Anteckningarna och skisserna rör står korrigeringar i färg, hår och klädsel, skrivna på holländska, högst sannolikt av Beata van Helsdingen Schoevers, textförfattaren till Tyras dansillustrationer. De två kvinnorna hade under perioder intensiv brevväxling och Beata van Helsdingen Schoevers besatt stor kompetens om javanesisk dans.

Akvarellerna föreställande serimpi och bedaya i Tyra Kleens samling 1972.8 tillkom delvis som illustrationer till Het Serimpi Boek (Volkslectuur, Weltevreden 1925) med text baserad på Beata van Helsdingen Schoevers anteckningar. Beata dog hastigt (1921) innan boken hade färdigställts och Tyra avstod rätten till sina originalakvareller till förlaget. Dock återfinns de allra flesta akvarellerna i museets samling Akvarellerna avbildar kvinnliga serimpi- och bedayadansare vid huvudhovet (Susuhunans palats, Kraton) i Surakarta, centrala Java, och är publicerade i den ovannämnda boken. Serimpi och bedayadansarnas danspositioner anges med de javanesiska titlarna.

Bedaya Ketawang (alternativt kedawang) är mycket status- och symbolladdad, graciös och elegant. Strikta regler råder såväl under dansens träning som vid dess uppförande. Publiken till en bedaya ketawangdans utgörs, förutom av fursten ”susuhunan”, själv av medlemmar av hovet.

Bedayadansare har traditionellt rekryterats utanför hovmiljön medan serimpidansare vanligen är fursten närstående, döttrar och barnbarn.

Bedhaya Semang är en typ av ketawang, även kallad bedaya ketawang, som specifik för sultanhovet i Yogyakarta.