Runsten vid Västerljungs kyrka år 1959

Sö 40 (Södermanlands runinskrifter 40)

"Under sommaren har ytterligare runstenar uppmålats nämligen dels de kvarvarande på fastlandet dels ungefär hälften av stenarna på Södertörn. Vid arbetet och i annat sammanhang har under året hittats sex runstensmonument nämligen förut okända Rällinge i Helgarö (två stenar), Fors kyrka, Sörby i Runtuna (ett okänt toppstycke av en förut känd men förekommen sten) samt förut delvis kända, en sten i Västerljungs kyrkomur och två fragment från Nora i Vagnhärad" /Ur Södermanlands hembygdsförbunds årsberättelse 1959

"Liksom tidigare har landskommuner givit anslag till museets verksamhet och härigenom har fältarbetet kunnat bedrivas på landsbygden. Landsantikvarien har sålunda med biträde av fil. stud. Jan Lindberg och fil. stud. Gunilla Sandmark målat upp runstenar på Södertörn"/Ur Södermanlands länsmuseums årsberättelse 1959

"När stenen blev frigjord ur tornväggen kunde rätt mycket mer läsas fram på dess yta än vad Peringskiöld förmådde. Man har dock anledning beundra den noggrannhet i teckningsarbetet, som den gamle antikvarien ådagalade" /Ur "Om Runfynd" i Sörmlandsbygden 1960 sidan 110

"Stenen, som fram till 1959 var inmurad i kykväggen, står nu utanför kyrkan. Stenen är tresidig, och två av sidorna är försedda med bilder medan run- inskriften finns på den tredje. Längst ner på en av sidorna finns en bild av en man sittande i en stol. Han har samma frisyr som Sigurd Drakdödaren på Sigurdsristningen Sö 101. Troligen är det Gunnar i ormgropen, en av huvud- personerna i Völsungasagan dit även Sigurd hör. Gunnar som försöker försvara sig mot ormarna genom att spela harpa, var ett mycket omtyckt motiv av dåtidens konstnärer. Gestalten med två huvuden har inte gått att tolka. Det är inte heller klart om Tjust står för Tystberga eller det småländska Tjust runt Västervik, 'Hunnäv reste efter Germar, sin fader. Han är ändad i Tjust. Skamhals högg dessa runor'." /Ur "Runstenar i Södermanland" sidan 139.