Bergastenen år 1959

Sö 24 (Södermanlands runinskrifter 24)

"Under sommaren har ytterligare runstenar uppmålats nämligen dels de kvarvarande på fastlandet dels ungefär hälften av stenarna på Södertörn" /Ur Södermanlands hembygdsförbunds årsberättelse 1959

---------------------

"Liksom tidigare har landskommuner givit anslag till museets verksamhetm och härigenom har fältarbetet kunnat bedrivas på landsbygden. Landsantikvarien har sålunda med biträde av fil. stud. Jan Lindberg och fil. stud. Gunilla Sandmark målat upp runstenar på Södertörn"/Ur Södermanlands länsmuseums årsberättelse 1959

---------------------

"Det här är en av de äldsta runstenarna i länet, ristat ca 500 e. Kr. Bergastenen och RAÄ Trosa-Vagnhärad 178:1 vid Skåäng är de enda i lånet där risningen ör gjord med det urnordiska runalfabetet. Namnet uptill läses från höger till vänster och där står 'fino' som utläses som kvinnonamnet Finna. Den lodräta raden läses uppifrån och ner och där står 'saligastir' som är mansnamnet Saligester"/ Ur Runstenar i Södermanland (1984), sid 140

---------------------

"Från Södermanland känner man runt fyrahundrafemtio runinskrifter, varav de allra flesta är ristade i sten. Detta gör Södermanland till det näst runstensrikaste landskapet i hela världen. [...]

Bergastenen strax utanför Trosa måste ha rests senast på 500-talet och är förmodligen Södermanlands äldsta runsten. Texten består bara av två namn, mansnamnet Salgäst och kvinnonamnet Finna. Bakom runstenen skymtar järnåldersgravfältet vid Berga.

Av de två runstenar som vi säkert vet tillhör den äldsta tiden, är kanske den vid Berga utanför Trosa den mest intressanta. Stenen omtalas första gången 1830 och den låg då omkullfallen ”på Berga gärde”. Vid denna tid hade man ännu inte lärt sig läsa och tyda de äldre runorna, och fornforskaren N. H. Sjöborg som först publicerade inskriften i sitt verk Samlingar för Nordens fornälskare trodde att språket var grekiska, och att runorna därför var gjorda ”af någon lustig broder, som varit Greklandsfarare”. Inskriften läste han som Oinu Kitsofilus, vilket uttyddes som ”en vän af vinet och murgrönan”! Bergastenen glömdes bort och återfanns först ett trettiotal år senare” / Ur Hugget i sten (2009), sidan 37-39

---------------------

Litteraturtips:
"Några historiska märkligheter i Trosatrakten", sidan 52