Runstenar i Överselö år 1968

Södermanlands runinskrifter 204 (Sö 204)
Södermanlands runinskrifter 205 (Sö 205)

"204 Kyrkan. Här skall stå sten... [reste] Uarfaitr efter sin farbroder.
205 Kyrkan. Ingjald och Visäte och Stenulv, de reste stenen efter Karl sin fader, och Gillög efter sin maka och Inga efter sin son och Ärnger efter sin broder. Äsbjörn och Tidkume höggo runorna. Orökja målade. (Endast stenens mittparti är i behåll.)"
[...]
"... ett studium av de svenska runinskrifterna visar, att de har kommit till under tiden c : a 1025-1075. Någon närmare datering av de enskilda inskrifterna i vår kommun står inte till buds. Vidare skall fastslås, att de allra flesta inskrifterna är minnesstenar vid vägen eller vid en samlingsplats och icke gravstenar på bygravfält eller kyrkogård. I flera fall har man valt ett jordfast block för att få skrivplats för runorna"
[....]
"Inskrifterna ger oss namnen på en eller två generationer i 1000-talets Selaö, men en av stenarna ger oss tre släktled, Det är den fragmentariska men förr så ståtliga stenen vid Överselö kyrka. Där får vi veta, att Inga hade sönerna Ärnger och Karl. Sen senare gifte sig med Gillög och fick sönerna Ingjald, Vise och Stenulv. [...] Stenen, som Äsbjörn gjorde vid Överselö kyrka, lämnar en viktig uppgift, "Orökja målade." Vi jämför den med en annan av inskrifterna vid kyrkan nämligen "Här skall stånda runor röda...". [Sö 206] Uppgiften har ofta citerats som ett bevis för, att våra runinskrifter ursprungligen varit målade med rött, så som de nu står målade genom modern fornvård. Många andra bevis därför finns. Emellertid vill man knappast tro, att det var nödvändigt nämna Orökja, om han bara lagt rött i den stora stenen, som Äsbjörn och Tidkume ristat. Det är snarare troligt, att han med med många och skickligt valde färger målade ristningens olika element: hästen, ormarna, drakslingan, runorna o.s.v."
[....]
"Slutligen får vi inte glömma, att seden att rista minnesmärken med runinskrifter var en kristen sed, som framför all slagit rot i mälardalen. Sörmland har sålunda 400 kända ristningar" / Ur Stallarholmens kommun (1969), sidan 22-23, 24-25