Mössa för lokförare, kallas även för "Ångemössan". Förmedlaren av gåvan berättar att eftersom lokpersonalen endast bar uniformsmössa då de hade motorvagnstjänst och biljettvisering, då full uniform skulle bäras, så var det en lokförare som köpte en skinnmössa i en läderhandel i Ånge, satte på ett mössmärke, och använde den i tjänsten. Mössan vann snabbt popularitet bland lokförarna inom järnvägen, framförallt i de norra delarna av Sverige, men även ned till Hagalund och Hallsberg.
När SJ 1984 skulle ta fram en ny uniform till sin personal, och då även lokförarna skulle få full uniform igen, hade de noterat Ångemössans popularitet så de lät tillverka en mössa, inspirerad av Ångemössan, samt en väst av älgskinn till lokförarna.
Den mössa som SJ valde att tillverka var mer strikt och hade mer distinkta former än originalet. Den hade också en tydligare övergång mellan kapell och stomme. Ångemössan sjönk även ihop i kapellet efter ett tags användning och det gjorde inte mössan SJ tog fram.
Under januari 1997 tillkom ännu en ny uniform för SJ:s personal och Ångemössan upphörde då att gälla, till mångas förtret, enligt förmedlaren.
Som en anekdot, kan det nämnas att när förmedlaren för några år sedan träffade på en före detta kollega så hade denne dammat av sin "Ångemössa" igen och änvände den i tjänsten åt ett mindre tågbolag.
Denna mössa är köpt av den tidigare ägaren i skinnhandeln i Ånge.