Ellok

Allt som oftast visar det sig att gammal är äldst. Tekniken med kraftöverföring till drivhjulen via koppelstänger var självklar på ångloken och ärvdes av de första elloken runt sekelskiftet 1900. Vid mitten av 1900-talet hade teknikutvecklingen gjort det möjligt med direktdrift på axlar eller boggier.

När nya malmtågslok skulle tas fram på 1950-talet ville man ändå använda beprövad teknik. Sannolikt var det rätt val. När Malmbanan behövde starkare ellok köptes på 1950-talet tvådelade ellok typ Dm. Dessa hade bara hytt i ena änden, och kopplades rygg mot rygg. 1960 tillkom en tredje lokdel som man satte i mitten. Den kallades då Dm3 och hade inga hytter alls. Loken kallades alltså Dm-Dm3-Dm, men när LKAB själva tog över dem fick denna kombination heta Dm3 rätt och slätt. Med dessa tre delar blev Dm3-loket berömt och känt långt utanför Sverige för sin storlek och styrka i kombination med koppelstångsdrift. När de första trippelloken Dm3 sattes samman 1960 var de starkast i världen. Museets Dm3-lok var det sista som byggdes och följaktligen det sista med koppelstångsdrift.

Loken användes uteslutande i malmtågen mellan Luleå och Narvik genom åren och det hann bli 19 stycken Dm3-lok byggda. Lok 1246-1247-1248 blev den sista Dm3 som byggdes, och det var så sent som 1970. Det byggdes ursprungligen för SJ. Loket renoverades kraftigt på 1990-talet och fick 1991 namnet Oscar efter en gruvfyndighet hos LKAB. Senare ändrades stavningen till Oskar med "k". Oskar gjorde sin sista tur mellan Luleå och Malmberget den 6 november 2011. Dm3:ornas saga var all sommaren 2013 då fyra lok stod sommarreserv, och på hösten 2013 lämnades Oskar med reservdelar och verktyg över som gåva från LKAB till museet. De första fem åren stod Oskar i museets fordonsmagasin på Nynäs. Oskar är körduglig men tas bara ut vid speciella tillfällen.